Rapport 2022

Nattsångare 10 juni

Den traditionella nattsångarexkursionen samlade i år 8 deltagare i blandade åldrar.
Natten började med de rätta förutsättningarna i form av vindstilla, ljummet väder med  en nedåtgående sol. Tyvärr började det blåsa en envis sydvästvind som delvis tystade ner fågellivet och försvårade ljudupplevelsen. Medhavd parabol kunde delvis kompensera detta faktum.
Första anhalten var Sundsta viltvatten där det tidigare hörts trastsångare. Dagkörens fåglar gav sina sista strofer från taltrastar och rödhakar. Näktergalar satte igång sitt kvällssmatter.
Nästa anhalt vid Sätunaviken vid Lommaren bjöd på en avlägsen gräshoppsångare, buskskvätta, rör – och sävsångare.
Vidare mot Hållsta i Lohärad fanns ytterligare en gräshoppsångare. Denna gång satt den lite närmre och kunde höras av samtliga deltagare.
Så for vi vidare norröver och vid Loskälva satt en ytterst svårhörd och avlägsen kornknarr. En vaktel drog några enstaka taktslag. Ytterst trögt och det var inte alla som lyckades höra.
Desto större njutning blev det när vår yngste deltagares skarpa nattuggleögon fick syn på en jorduggla som svepte fram-och tillbaka över örterna vid diket.
Så vid Vitsjökroken kunde en ytterst trög kärrsångare höras i sydost. En kornknarr drog några enstaka slag i väster.
Brölunda i Söderby-Karl gav ingenting. Där hade det alldeles dagarna innan spelat vaktlar.
Avslutningsvis vid Brobyvägen nära Skebobruk kunde vi slutligen njuta av två fullt spelande nattskärror på nära håll. Detta blev en höjdpunkt. Samtidigt började det långsamt ljusna på natthimlen för en ny dag att inträda. Nattsångarexkursionen var därmed till ända för detta året.

Vid pennan Gabriel

Gökotta vid Mälby naturstig den 26 maj

En tapper liten skara samlades på parkeringen framför Livsuniversitetes lokaler kl 4 på morgonen. I akt och mening att lyssna in den tidiga morgonens fågelkör.

Redan på parkeringsplatsen fick vi stifta bekantskap med ett antal fågelarter, såsom stenskvätta, sånglärka, gråhäger samt lite mer oväntat; spelande storspov och turkduva.


Ärtsångare var en av sångarna som hördes på vandringen.

Vi gick genom Mälby by mot det anlagda viltvattnet vid Mälbyhamnsvägen och lyssnade in sylvior av olika slag: svarthätta, trädgårdssångare och ärtsångare. Den fjärde sylvian, törnsångare hördes först när vi återvände till parkeringen vid sjutiden. Ett par större hackspettar flög i schytteltrafik med mat till ungar. En smådopping spelade ganska intensivt i viltvattnet bland de döda sälgsnåren. Ett antal knipor och en storskrake flög runt ovan vattnet, skrockandes och skräckandes.

Därefter gick vi naturstigen som börjar mitt i Mälby by. En vandring på cirka 1,5 km där skyltar berättar om jordbrukslandskapets utveckling från yngre järnålder till nutid. Tranor trumpetade på avstånd och tre sångsvanar flög förbi mellan oss och Väddö kyrka. En ormvråk försvann snabbt bakom en skogsdunge, säkert på jakt efter mat åt hungriga ungar. Ett gäng tornseglare svirrade omkring i lufthavet.

Åter vid parkeringsplatsen upptäckte vi två strandskator som letade mask på åkern mot kyrkan. En fiskgjuse fiskade över kanalen och en gammal havsörn med mycket ljust huvud och vit stjärt rörde sig cirklande från kyrkan österut. En värdig avslutning på morgonens vandring.

Göken då? Självklart hörde vi göken! En eller möjligen två fåglar ropade från olika riktningar av och till under vår vandring.

Ronny Carlsson

Rönnskärs udde 15 maj

Den här våren lade vi den traditionella exkursionen till Väddökusten ungefär en månad senare än vad som är vanligt. Risken är förstås att en stor del av sjöfågelsträcket redan är över vid denna tid på säsongen men å andra sidan finns en chans att man får se fågelarter som ännu inte kommit i mitten av april.

Denna tidiga morgon fick en bra start då det upptäcktes en turkduva i kommunens turkduvesäkraste lokal Älmsta.

Väl på plats vid Rönnskärs udde var vi 6 mer eller mindre morgonpigga deltagare på plats. Solen hade precis stigit över horisontlinjen och det var i stort sett vindstilla även om vinden tilltog en hel del senare under morgonen. Till en början kunde det konstateras att det mest var de lokala småfåglarna som lät i skogen bakom oss. Gärdsmyg, lövsångare, rödhake, bofink och några arter till. Fyra strandskator drog ljudligt fram och tillbaka på lokalen mest hela tiden vi var där.

En storlom sträckte förbi och strax därefter tre till som landade närmare Gamla Grisslehamn. Små- och storskrakar flög också förbi åt båda håll tämligen regelbundet. Vad vi tror var en lärkfalk sågs flyga i nordostlig riktning.

Ganska tidigt förstod vi att det inte skulle bli någon direkt sträckaktivitet att tala om denna dag, varken över havet eller tättingar i luften. De flesta fågelindivider som noterades var nog snarare tämligen lokala förmågor men det fanns undantag. En gluttsnäppa hördes, totalt elva svärtor flög norrut. Elva mindre korsnäbbar hördes och sågs över våra huvuden. Vigg sågs i mindre mängd. Roligast var de fem som slog ner i hällkaret närmast där vi stod och stannade där ett tag. En sparvhök sträckte mot Åland.

När ljuset blivit bättre räknades antalet ejdrar i området till ca 250 exemplar. En tobisgrissla sågs fint på nära håll. 12 knölsvanar flög förbi i prydlig linje och några ladusvalor födosökte.

Klockan hade nu slagit sju och när vi tittade på två storlommar som sågs rasta på behagligt avstånd skymtade plötsligt fågel förbi i kikarfältet och vi bytte snabbt fokus och följde den i stället. Det visade sig snart att det mycket oväntat var en nattskärra som kom insträckande och drog in i skogen strax norr om oss! Precis när nattskärran försvunnit upptäcktes två kustlabbar.

Därefter hände inte alltför mycket förutom att de lokala silvertärnorna var mycket aktiva tillsammans med fiskmåsar och enstakta trutar. En brun kärrhök sågs sträcka ut över havet och slutligen upptäcktes en skräntärna en bit ut över havet.

Vid det här laget tackade några av deltagarna för sig och vi övriga flyttade ner till Sennebyhaken i stället. Där såg vi fint en skärpiplärka sittandes på en sten. Ett par svarthakedopping noterades liksom även några skäggdoppingar och tre rastande gråhakedoppingar. Ett par ärtsångare sjöng och födosökte ivrigt. Ytterligare en del ejdrar sågs här liksom ett mindre antal alfåglar. Dessutom såg en av oss en stenfalk.

Vid det laget kände vi oss nöjda med dagen och kunde konstatera att även om det inte var någon större rörelse bland flyttande eller rastande fåglar hade vi haft en fin morgon med en rolig variation av arter.

/Magnus Bladlund

Hållviks våtmark inventeringsmorgon 9 april

Vi var 5 st deltagare plus ledaren Kristoffer. Det var minus tre grader och nysnö, men solen strålade på en blå himmel. Vi började inventeringen med att ta tid på 60 sekunder och räknade alla fåglar vi hörde eller såg och noterade samtidigt arterna och antalet. Sen gick vi några hundra meter och noterade alla fåglar utefter vägen. Vi hörde bland annat gärdsmyg, stjärtmes och en sjungande talltita och såg lunglav, aspgelelav och cinnoberticka. Sen stannade vi och tog timer på 60 sekunder igen och noterade alla fåglar. Sen fortsatte vi så tills vi hade gått en slinga runt hela våtmarken. Dom mer sällsynta arterna vi såg var havsörn, nötkråka, sävsparv, stor aspticka och spår av järpe. Totalt noterades 25 arter under morgontimmarna.

/Lukas Stenbäck

Kommentarer inaktiverade.