Rapport 2023

Nattsångare 9 juni

Tjugo förväntansfulla fågelskådare fanns på plats vid Friskis och Svettis kl 22 denna torra, vindstilla och så småningom lite kylslagna försommarnatt.
Första anhalten var Nodsta vid Frötuna Kyrksjö. Här svirrade en gräshoppsångare nära vasskanten ackompanjerad av vattenrall, näktergal och sävsångare.
Färden styrde så vidare mot Roslags-Bro där en flodsångare hållit till någon vecka vid stranden av sjön Bottenfjärden.

Flodsångare har en säregen stämma. Likt en symaskin framför den ett monotont mekaniskt insektslikt skyttlande. Står man nära hör man distinkta tickande övertoner som förstärker slagkraften och räckvidden. I år har flodsångare varit ovanlig och bara några enstaka fåglar har rapporterats från Uppland.

Vi fortsatte vidare ut i nattens skuggor och vid södra Rörvik sjöng en kärrsångare i vasskanten. Tempoväxlingarna skiljer den från den snarlika skönsjungande busksångaren men både har en rik repertoar av olika härmningar. Vi kunde identifiera c:a tio olika fåglar i härmningarna. På platsen hördes också drillsnäppa och näktergal.

Sedan bar det av ut mot Väddö och strax efter Kista hembygdsgård förgylldes natten av två nattskärrors spöklika spinnande.
Dess latinska namn Caprimulgus europaeus betyder ”getmjölkare” vilket avspeglar en gammal tro att nattskärror suger mjölken från getter, skadar deras juver och gör så att de blir blinda!

Nåväl, utan att bli förblindade av skräck och skrock så fortsatte vi mot Djävulsviken vid Älmsta. Här satt två kärrsångare till och sjöng intensivt mot varandra. Att höra dess fantastiska variation i sång var en upplevelse utöver det vanliga. På plats kunde vi också höra sothönans sträckläte som låter helt annorlunda mot det man hör när de ligger på vattnet.

Nu fortsatte resan mot Skebobruk och Närdingen. Vi hade här förhoppningar om att höra nattskärra på nära håll men det hade sannolikt blivit för kallt, 1 plusgrad, för att de skulle spela. Istället fick vi höra en kattuggla och dess xylofonläte.

Nu hade en ny dag anträtt. Trötta och nöjda åkte vi hem var och en till sig!
Då efter midnatt började de första rödhakarna komma igång. Dags för en ny dag i livet, nådens år 2023.

Gabriel Ekman

Vandring vid Hasselhorn kombinerad med praktisk naturvård 29 april

Sammanlagt sju deltagare kom med i dagens vandring genom naturskogen vid Hasselhorn. I det soliga vårvädret möttes vi av sången från de nyanlända löv- och grönsångarna samt svartvita flugsnappare rödstjärt och svarthätta. Från snåren hördes  gärdsmygar. Denna vårkör tillsammans med ett hav av blommande vitsippor, lungört och vätteros gjorde att man kände att våren äntligen är på gång. De första drillsnäpporna hade precis anlänt till Erkens stränder och en och annan knipa och storskrake låg ute på vattnet.
Inte bara fåglar kunde ses. Märkliga naturfenomen som getraggsalg låg som små bollar i vattnen vid ett bäckutlopp.  Denna alg är relativt sällsynt och kanske förbisedd men har ett märkligt utseende när man studerar den på närhåll. Detsamma gäller de fantastiskt orangeröda charlakansskålsvampar som fanns i de fuktiga lövskogsbackarna i reservatet.
Det finns i två snarlika arter av denna vackert färgade skålsvamp och bägge finns i reservatet. Det behövs mikroskop för att säkert skilja dem åt.

Vid lunchtid började fågellivet långsamt ebba ut och det var dags för hemfärd. Trötta och nöjda var vi med dagen. 31 fågelarter summa summarum blev det.

Gabriel Ekman

Rönnskärs udde 23 april

Vid en tidpunkt som endast den morgonpigga kan fördra samlades vi 4 personer i Norrtälje för vidare färd upp mot dagens exkursionsmål. Väl på plats väntade redan tre personer och ytterligare en person anslöt en stund senare. Lite för sent visade det sig för denne person (för övrigt en styrelsemedlem) för vi hade knappt fått upp våra kikare och tittat på vår första ejder innan den yngste deltagaren med mest alert syn ropade om en ägretthäger. Hägern flög över strandskogen söderut och vi kände oss redan ganska nöjda med dagen.

Annars var det trivsamma förhållande vid Väddökusten denna morgon. Solen hade så sakteliga stigit en bit över horisontlinjen och havet låg, om inte nybonat, så åtminstone stilla och lugnt. I stort sett vindstilla därtill och vi kände oss redo att ta oss an fågelsträcket…..som tyvärr visade sig vara minst lika stilla som vinden. Det var bara några få arter som målmedvetet rörde sig norr eller öster denna dag. Summerat vid avslutet tidig förmiddag hade drygt hundratalet fisk- och silvertärnor sträckte förbi. Ungefär 20 storlommar och några obestämda lommar sträckte också. Sädesärla och ringduva var ytterligare två arter som visade vilja att ta sig vidare mot nya mål. Sju tranor och en del skrattmåsar sträckte mot Åland. Ett par sparvhökar tog samma riktning liksom en grågås och några silltrutar verkade också sträcka snarare än flyga förbi. Över havet och i luften sågs också en del småfåglar sträcka men de fick nästan alla gå obestämda i brist på hörda lockläten eller för stora avstånd.

I stället ägnade vi oss mest åt att titta igenom de rastande fåglarna utanför Rönnskärs udde. Ejder var den art som var vanligast. Totalt uppskattades antalet individer till ungefär 400 utspridda i mindre grupper över en ganska stor yta. De flesta alfåglarna verkade ha lämnat vinterns rastplats – endast ca 40 individer återstod. Svärta och sjöorre hittades bara i små antal. Bland ejdrarna hittades totalt fem gråhakedoppingar – varav ett par som spelade regelbundet under morgonen. Två skäggdoppingar och en svarthakedopping sågs också. Nio storlommar och minst en smålom fanns också att beskåda liksom några tobisgrisslor och två tordmular. Övriga arter som flög förbi åt alla möjliga riktningar var stor- och småskrake, en del knipor, gräsänder , två krickor och en vigg.

När vi stod och inventerade dagens fågelbestånd kom åter ropet från den mest alerte. En jorduggla kretsade över strandskogen en kort stund, försvann, och kom åter igen och kretsade ett tag innan den till sist drog undan bakom trädtopparna. En obestämd kärrhök sågs utsträckande på långt håll.
I skogen bakom oss sjöng en gärdsmyg regelbundet. En dubbeltrast sjöng också ett tag från en grantopp. Till ljudkulissen bidrog också taltrast, rödhake och hyperaktiva nötväckor. En sävsparv flög ner i stora hällkaret och en järnsparv hördes kort sjunga. Två större hackspettar, några domherrar och en stare var några andra arter som noterades.

När klockan närmade sig 10-slaget kändes det inte som det skulle hända så mycket mer ur ornitologisk synvinkel. Lite strosande på hällarna och kring hällkaren gav spelande paddor, en solande huggorm och några större vattensalamandrar. Därmed lämnade vi lokalen bakom oss för denna morgon.

Magnus Bladlund

Vårexkursion till Bornan 1 april

Vi var elva personer, varav två juniorer, som följde med på denna tidiga och snörika vårexkursion. Turen gick till sjön Bornans norra sida och naturreservatet Borudamyren.
Solen hade precis börjat kommit fram och det var bra tid för trummande hackspettar. Redan tidigt kunde vi locka fram en spelande sparvuggla, som kom fram på nära håll. Ugglan i sin tur drog fram varnande småfåglar, bland annat gulsparvar och två stjärtmesar.
Vi följde en skogsväg som passerar Borudamyrens västra sida och här spelade vi upp trumning av tretåig hackspett. Tyvärr fick vi inte kontakt med någon sådan, men däremot flera större hackspettar. Bland granarna sågs även talltitor, svartmesar, blåmesar och talgoxar. Några korsnäbbar passerade.
Vid torpet Pensarmyra sjöng trädkrypare och en flock med storskarvar passerade på väg ut mot kusten. Morgonfika intogs vid Måsjöns norra strand. Härifrån hörde vi rödhake, gärdsmyg, nötväcka och steglits och över sjön upptäcktes en flock med sju sädgäss och en med kajor.
På tillbakavägen kunde vi konstatera att bäver har kommit till sjösystemet då stora aspar var gnagda på. Vid en gammal hölada hade en lokatt vandrat och i snön utefter vägen sågs även spår av mård, mink, räv, älg, rådjur och vildsvin.
Tyvärr var det dålig fart på hackspettarna denna snörika och kalla morgon. Men vi såg eller hörde ändå 22 arter fåglar och såg spår efter åtta arter däggdjur.

Kristoffer Stighäll