Rapport 2019

Strömstare och åvandring – tisdagen den 5 mars 2019
Efter en vecka med vårkänsla, fritt från snö och temperaturer på plus 10 grader så var det då dags för åvandringen med strömstare. Bakslag i vädret, snö, knagglig is och isande kyla. Det var nu -4, blåsigt och köldfaktor -11. Som tur var, i alla fall en och annan solglimt. Det blir ju så mycket vackrare så. Glädjande var att vi ändå var hela 17 deltagare totalt som samlades nere vid åkanten.
Eftersom jag själv sett strömstaren ett flertal ggr hela vintern i ån har det varit frustrerande att den varit försvunnen sista veckan. Det har varit lite av vårflod och troligen gillar den inte att de stenar i ån där den brukar vilja sitta har varit helt överspolade. Men vid en snabb titt strax innan åvandringen så satt den där den skulle och jag gjorde en överenskommelse med den att sitt nu snällt kvar här så kommer vi strax. Den neg gillande för mig som bekräftelse. Som vanligt fanns det en hel del gräsänder vid samlingsplatsen och inte blev det färre då jag närmade mig. I stället tycktes en flock hastigt följa efter och slå sig ner runt fötterna på oss. Kan det vara så att de kände igen mig från förra veckan då jag hade en påse mat med mig till dem. Tja, kanske det.
Men vi lämnade änderna bakom oss för att inte missa mötet med herr fossekall. Förlåt, forskarlen eller strömstaren. Kärt barn har många namn. Men strax ovanför Kvarngårdsbron satt den i alla fall kvar på en sten. Vi kunde betrakta hur den ivrigt dök och letade föda på botten av ån bland strömvirvlar och stenar. Dagen var räddad. Efter tio minuter tycktes den anse vi sett nog, lyfte från sin sten och flög utmed ån, under den bro vi just passerat, och försvann.
Vi forsatte uppför ån och här fanns det gräsänder, kajor och en stadsduva vid elverksholmen.
Vidare vandring upp och förbi lasarettsbron gav inget mer än en ytterligare isande vind från Vargheden och vi vände tillbaka. En vandring som ändå gav vad den lovade angående huvudobjektet dvs strömstaren.
/Lars Hansén


Kommentarer inaktiverade.