Rapport 2019

Vigelsjö och Ludden, torsdagen 23 maj 2019
Efter ett par veckor med fint försommarväder där speciellt de sista dagarna bjudit på temperaturer runt 25 grader så kom då dagen för vandringen i Vigelsjö naturreservat. Mulet med regn från middag och hela em. Kom ca 5 mm och temperaturen höll sig på blygsamma 12 grader. Dock var vindstilla väder på pluskontot för deltagarna men tyvärr gillade även myggen detta. Regnet övergick till dugg som upphörde helt en halvtimme in i vandringen. Regnet var nog en del av förklaringen till det blygsamma antalet deltagare som uppgick till 6 st. Den andra förklaringen var sannolikt två kvartsfinaler i ishockey-VM samma kväll. Det svalare och stilla vädret var säkert även bra för fåglarnas humör speciellt sedan regnet helt hade upphört. Vi började vandringen kl 17 vid Lommarbadets parkering med att genast studera en sädesärla och dess något krispiga sång i flykten. I vassruggen intill kraxade en rörsångare. En kråka flaxade förbi. Redan vid entrén till badet hördes en rödstjärt med sitt enformiga läte. I trädet intill pladdrade en trädgårdssångare. På flotten satt en fisktärna och en gräsand. En bit ut i sjön sågs en ensam skäggdopping simma och dyka. En fiskmås flög förbi och en bit bort syntes en skrattmås. Två ladusvalor flög lågt över vattenytan. Annars var sjön helt tom på fågel. Diset med duggregn hängde i träden. Plötsligt som genom ett trollslag fylldes luften av svalor. Mängder av kvittrande ladusvalor och även hussvalor. Lika plötsligt svepte tre tornseglare fram med sitt pip. De kretsade några varv över träden. Bofinken kunde studeras tydligt med sin käcka sång och även kunde dess varningsläte höras tydligt lite senare i vandringen. Koltrasten gladde oss vid många tillfällen. Några björktrastar satt i en buske och i gräset. Rörsångarna hördes hela vägen utmed vassen. Framme vid lunden hördes ringduva och lövsångare med sin mjuka sång. Vi fortsatte genom kohagen under ackompanjemang av gulsparv. En svartvit flugsnappare sjöng från ett träd helt nära. Vi passerade genom grinden ut från hagen och här hördes plötsligt fyra tydliga sekvenser från en närbelägen rördrom. Ett par gransångare sjöng under den vidare färden genom skogen. En talgoxe kvittrade envist. En taltrast pratade inne i skogen på avstånd. Även rödvingetrast hördes vid flera tillfällen. På väg över bron susade en skogssnäppa förbi med ett par tjut. Framme vid Ludden såg vi en sångsvan vid en rugge mitt i sjön. Djupare inne i vassen syntes en vit fågel som identifierades som en knölsvan. Ett par gräsänder fanns här också. I övrigt tycktes Ludden helt död på fågel. Fika intogs vid plattformen varvid en näktergal stämde upp från snåren på andra sidan. I ett buskträd helt nära fanns en ljudlig trädpiplärka. Även en grönfink kunde här studeras och lyssnas på. Ett par kajor drog förbi i luften. Vidare under färden hördes blåmesens varningsljud. En rödhake hördes från skogen med sin karaktäristiska kvillrande tonart. Tillbaka nere slutet av elljusspåret sjöng en svarthätta med underbara toner. Nere vid grillplatsen satt en sävsparv och sjöng ihärdigt helt nära. Vandringen avslutades strax efter kl 20 och alla deltagare var entusiastiska. Kvällens disiga väder hade nu övergått till en helt underbar kväll med kvällssol och spegelblankt vatten.
Många självklara arter lyste med sin frånvaro och mystiskt är att sjöfåglarna verkar ha övergett både Lommaren och Ludden åtminstone denna dag. Totalt identifierade vi 36 arter idag.
/Lars Hansén

Riddersholm, lördagen 11 maj 2019
Ingen rapport finns ännu.

Kundbysjön, lördagen den 27 april 2019
Så var det då åter tillfälle för ROF:s vårutflykt till Kundbysjön. Promenaden fram och tillbaka till sjön från Rimbo, inklusive den mellanvarande vistelsen i föreningens fågeltorn vid sankängen i nordväst, gynnades även detta år av sol, värme och ingen vind. Värme och brist på regn under en längre tid innan besöket, hade dock gjort att sankängen även denna vår var helt torrlagd. Det vatten som fanns var koncentrerat till själva sjön och åfåran där inloppsån flöt fram. Det visste vi redan då vi möttes vid samlingsplatsen i Rimbo vid 06-tiden denna morgon. Det var tolv personer som hade samlats för att starta promenaden mot sjön. Avfärden dröjde dock några minuter då en sjungande svart rödstjärt hördes från det omkringliggande industriområdet. Vi såg aldrig fågeln i fråga, men dess karakteristiska sång gjorde att vi med säkerhet kunde säga att det var denna art, en inte helt vanlig sådan som revirhävdande i kommunen.
​Promenaden längs banvallen och vidare längs traktorvägen söder om björkskogen vid avloppsreningsverket genomfördes i sakta mak och vi kunde avnjuta sången av några nyanlända lövsångare samt en steglits. På åkern invid traktorvägen upptäcktes en mindre strandpipare och över densamma sjöng flera sånglärkor. Framme vid sankängen äntrade vi fågeltornet där det snart blev trångt. Eftersom ytterligare fågelintresserade efterhand tillstötte, blev några tvungna att stanna på marken nedan fågeltornet. Vi hade dock kommunikation mellan oss där uppe och de där nere, vilket gjorde att utbyte av information om fåglar kunde förekomma. Informationsflödet blev emellertid inte så stort som vi hade hoppats på. Antalet fåglar som rastade var få och inte var det heller många som passerade förbi. Mest udda med i det senare hänseendet var en ung storskarv som sträckte över mot nordost tillsammans med två vitkindade gäss. En något udda kombination kan man tycka! Därtill såg vi under de fyra timmar vi var på plats i/vid tornet ett par havsörnar på avstånd, några ormvråkar samt vardera en sparvhök, fiskgjuse och tornfalk. Några gråhägrar och ett par tranor rörde sig i luftrummet. Minst två spelflygande enkelbeckasiner drog fram och tillbaka över sankängen och sjön.
​När vi bestämde oss för denna utflykt hade vi gjort det med förhoppningen att den skulle ge utbyte i form av många rastande simänder och vadare av ett flertal arter. Bristen på vatten, och den tidiga våren, hade dock gjort att flertalet av de förra redan hade flyttat vidare mot norr, medan vädret därtill var för bra för att locka många vadare att rasta. Det vi kunde hitta var ett 30-tal rastande krickor samt fem brushanar. Därtill någon enstaka gluttsnäppa och två skogssnäppor. Ett par mindre strandpipare spelflög över sankängen medan en tredje ännu tycktes sakna partner. Flera par tofsvipor hade redan startat häckningen och låg nu och ruvade. Grågås var den talrikaste arten på sankängen och i sjön. Ett par hade redan fått ut tre ungar, flera låg säkerligen fortfarande i vassen och ruvade.
​Över sjön drog en handfull fisktärnor fram och tillbaka i sitt sökande efter fisk, men annars var det inte mycket som rastade på sjön. Tillgången på tättingar var också mager. Det som mest drog till sig vår uppmärksamhet i den vägen var årets första backsvala och buskskvätta. Även om fågeltillgången denna gång inte var vad den kan vara, föreföll alla nöjda med utbytet av dagens utflykt och den upplöstes i takt med att var och en var tillfreds.
/Bill Douhan

Rönnskärs udde, söndagen 14 april 2019
Ingen rapport finns ännu.

Uggleutflykt – lördagen den 23 mars 2019
Trots konkurrens från TV med både EM-kval i fotboll och SM-final i bandy så samlades 10 intresserade vid samlingsplatsen i Norrtälje kl. 17:00.

Eftersom vi hade lite tid över innan skymning, så föreslog exkursionsledaren att vi via väg 77 och Lohäradsvägen kunde åka till åkerlandskapet vid Rimsjö och Himmine för att titta efter rastande svanar.
Här hade det dagen innan rapporterats hela 107 sångsvanar och 2 mindre sångsvanar. Den senare arten observeras endast sällsynt i Roslagen på väg till eller från sina häckningsplatser på ryska tundran.
Väl framme kunde vi konstatera att sångsvan fanns kvar på åkrarna, men antalet hade i jämförelse med gårdagens rapport minskat till ca 45 ex. Tyvärr så kunde vi ej heller finna arten mindre sångsvan. I övrigt såg vi här bl.a. två förbiflygande tranor och rastande tofsvipor.
Nu gick färden vidare för ugglelyssning invid sjön Erkens norra strand, och bilarna parkerades vid Örsudden, nordväst om gården Norra Järsö. Här var tanken att vi i skymningen skulle få höra spelande sparvuggla, en art vilken exkursionsledaren tidigare i veckan hört på platsen. Precis när vi klev ur bilarna så kom en flock med tio sångsvanar flygande mot öster.
Efter förevisning hur sparvugglan låter, så började vi nu promenera på Erkenvägen sakta västerut ca 0,5 km, d.v.s hela vägsträckan löpande mittför Svartbäcksviken i Erken. 
Exkursionsledaren försökte genom att vissla, imitera sparvugglans spelläte.
Klart väder rådde, men tyvärr så var vinden kraftig och i byarna susade det ordentligt i trädtopparna. 
Efter en knapp timme och tillbaka vid bilarna så fick vi konstatera att vi tyvärr ej lyckats höra någon sparvuggla.
Skymningen var nu i stort sett över och nästa art som vi skulle försöka höra var kattuggla. Efter ett tips, så åkte vi västerut på Erkenvägen förbi Hasselhorn och stannade en bit bortom avtaget till Domänvägen.
Här var turen på vår sida och så fort vi klev ur bilarna så hördes två kattugglor på nära håll.
Den ena individen lät höra den s.k.” xylofondrillen”, vilken enligt fälthandboken Fågelguiden; ”…hörbart blott ca 50 m”. Den andra individen lät höra det gälla tvåstaviga ”ke-vitt”. ”Xylofondrillarna” upphörde efter en stund, men efter ett tag så hördes på avstånd kattugglans ”vanliga” hoande, d.v.s. sånglätet. Den andra kattugglan fortsatte med sitt gälla ”ke-vitt”.
Gissningsvis så befann vi oss mitt i ett kattugglerevir, så för att inte störa längre, så vände vi och begav oss österut på Erkenvägen till förut nämnda avtag till Domänvägen.
Här i lä för den bitvis hårda vinden så intog vi medhavd fika under en fin stjärnhimmel med urskiljbara Stora Karlavagnen och Orions bälte.
Eftersom det fortfarande var blåsigt, så bestämde vi oss för att avsluta själva exkursionen med letandet efter ugglor. Vi som åkte tillbaka till samlingsplatsen var där åter strax efter kl. 20.00.

/Bo Granberg

Strömstare och åvandring – tisdagen den 5 mars 2019
Efter en vecka med vårkänsla, fritt från snö och temperaturer på plus 10 grader så var det då dags för åvandringen med strömstare. Bakslag i vädret, snö, knagglig is och isande kyla. Det var nu -4, blåsigt och köldfaktor -11. Som tur var, i alla fall en och annan solglimt. Det blir ju så mycket vackrare så. Glädjande var att vi ändå var hela 17 deltagare totalt som samlades nere vid åkanten.
Eftersom jag själv sett strömstaren ett flertal ggr hela vintern i ån har det varit frustrerande att den varit försvunnen sista veckan. Det har varit lite av vårflod och troligen gillar den inte att de stenar i ån där den brukar vilja sitta har varit helt överspolade. Men vid en snabb titt strax innan åvandringen så satt den där den skulle och jag gjorde en överenskommelse med den att sitt nu snällt kvar här så kommer vi strax. Den neg gillande för mig som bekräftelse. Som vanligt fanns det en hel del gräsänder vid samlingsplatsen och inte blev det färre då jag närmade mig. I stället tycktes en flock hastigt följa efter och slå sig ner runt fötterna på oss. Kan det vara så att de kände igen mig från förra veckan då jag hade en påse mat med mig till dem. Tja, kanske det.
Men vi lämnade änderna bakom oss för att inte missa mötet med herr fossekall. Förlåt, forskarlen eller strömstaren. Kärt barn har många namn. Men strax ovanför Kvarngårdsbron satt den i alla fall kvar på en sten. Vi kunde betrakta hur den ivrigt dök och letade föda på botten av ån bland strömvirvlar och stenar. Dagen var räddad. Efter tio minuter tycktes den anse vi sett nog, lyfte från sin sten och flög utmed ån, under den bro vi just passerat, och försvann.
Vi forsatte uppför ån och här fanns det gräsänder, kajor och en stadsduva vid elverksholmen.
Vidare vandring upp och förbi lasarettsbron gav inget mer än en ytterligare isande vind från Vargheden och vi vände tillbaka. En vandring som ändå gav vad den lovade angående huvudobjektet dvs strömstaren.
/Lars Hansén


Kommentarer inaktiverade.