Rapport 2019

Skrakar vid Skedviken, lördagen 2 november 2019
Denna ljumma och vindstilla höstdag samlades vi elva kikarbeklädda fågelentusiaster för ett besök till de skrockande storskrakarnas årliga höstmöte på sjön Skedviken väster om Rimbo. Drygt 2000 hade samlats i år vilket vi konstaterade när vi äntrade åskådarläktaren på östra tornet vid Mörby slottsruin. Här har man en formidabel utsikt över stora delar av sjön. Skrakflockarna drev de stackars fiskarna fram och tillbaka över sjön. Snart kunde vi också upptäcka cirka 30 salskrakar bland de övriga. Det var ännu svårt att skilja hanar och honor åt så de flesta fick bli kallade honfärgade med sina vita kinder och bruna hjässor.
En vacker gammal havsörn patrullerade åkermarkerna ivrigt påhejad av kajor. En ljus ormvråk hade det inte heller så lätt bland de stora flockar av björktrast som samlats. Enstaka flyttande rödvingetrastar samt en dubbeltrast fanns också med. Blåmesar födosökte bland vasstråna och en hel del grönsiskor samt en bofink slank förbi medan vi stod och åsåg myllret. Gulsparv och steglits kunde också höras. Ute på sjön fanns också tiotals skäggdopping.
Under medhavd lunch förkovrade vi oss i slottets korta och tragiska historia från 1500-talet och framåt. Inte minst intressant i dessa Halloweentider. Ruinen har nu blivit ett viktigt tillhåll för åtskilliga fladdermusarter och den sällsynta vårflenörten kan också beskådas här.
Småningom återgick vi till bilarna påhejade av en gröngöling.
Nu bar det av till motsatta östra stranden av Skedviken och till badbryggan vid det moderna Rånäs slott.
Härifrån har man överblick inte bara över badgäster utan också alla fåglar i den östra delen av sjön. Salskrakarna blev nu 49 stycken och skäggdoppingarna c:a 100.
Vackra hägrar vaktade på strandkanterna och en stor flock gråsiskor fyllde toppen på en al. Så hördes ett kort ärlelikt ”kviddevitt”!
Sädesärla då här års? -knappast! Snarare en forsärla. Den fick gå som obestämd.
Snart var den korta novemberdagen slut och dimmiga regndroppar anträdde scenen från sydost. Dags att kura inför vintern igen!
Men var var de utlovade skäggmesarna?
/Gabriel Ekman

Rönnskärs udde, söndagen 29 september 2019
Exkursionsledaren stod ensam vid samlingsplatsen vid Sportcentrum denna tidiga, disiga morgon. Enda sällskap var en friskt sjungande koltrast på lite avstånd. Väl på plats vid Rönnskärs udde trillade deltagarna in och till slut trängdes tio personer vid observationsplatsen. På väg dit fick var och en tryggt kliva på den nya trappan som leder upp längs de hala klipporna.
Över havet fanns inget dis och en ytterst svag vind och lätt mulen himmel gjorde detta till en behaglig stund utan det minsta lidande eller frusenhet.
Vi, de första på plats, upptäckte snabbt att det tyvärr inte var någon vidare fart på andsträcket. Inte heller fanns det just några småfåglar i skogen eller överflygande. Ganska omgående fick vi ändå en pulshöjare. Vad vi tyckte var en lom sågs ganska kort i dålig vinkel och motljus. Storleken och den långsamma vingfrekvensen säger att det i så fall skulle vara en islom av någondera art. Nåväl, den fick lämnas obestämd.
På det lugna havet rastade några svärtor tillsammans med en del ejder. Mindre mängder av alfågel hade också kommit. Efter ett tag upptäckte vi också den svärthona som setts under senare tid och som hade tre halvvuxna ungar vid sin sida. Mycket sent! Några småflockar av både stor- och småskrake flög förbi både mot Syd och Nord. En gråhakedopping sträckte ganska tidigt. Senare sågs ytterligare två sträckande gråhakar samt en rastande. En skäggdopping rastade också hela morgonen.
Två havsörnar flög förbi med tunga vingslag nära sjöytan. Långt ut sågs med ojämna mellanrum en handfull lommar. På nära håll simmade två knölsvanar förbi. Enstaka mesar och nötväckor hördes från skogen bakom oss. En flock korsnäbb lät också vid ett tillfälle. En obestämd alka, förmodligen tordmule observerades. Annars var det ganska gott om tobisgrissla, ca 15 stycken, vilka var förhållandevis lätta att hitta när vågorna knappast översteg en krusnings nivå.
Några småduttar knipa kanske kunde sägas sträcka med lite god vilja men i övrigt fortsatte det vara väldigt låg aktivitet. Efter någon timme upptäcktes i alla fall en insträckande sparvhök. Den skulle följas av ytterligare sex individer innan exkursionen avslutades. En kråka kom ensamt sträckande från Åland och en sjöorre flög söderut. Några visslingar över våra huvuden avslöjade en sydsträckande lappsparv. Senare, nu förmiddag, hittades fem rastande storlommar. En nötskrika skränade ofint och en gärdsmyg smattrade. Några grönsiskor hördes och en flock på sex steglits studsade ut mot klipporna innan de snabbt vände och flög tillbaka in över skogen. En efter en lämnade deltagarna platsen förhoppningsvis nöjda med en fin morgon. Fågelmässigt var det en väldigt stilla historia. Inte en enda simand sågs sträckande!
Exkursionsledare dröjde sig ensam kvar en stund bland höstflygande trollsländor och över havet var det fortsatt lugnt men tre olika gråsälar låg utspridda och flöt och såg ut att ha det bra – så där i största allmänhet.
/Magnus Bladlund

Hjälstaviken, lördagen 14 september 2019
Gäss vid Hjälstaviken, Yes!
Sol, västvindar och en lite kylslagen förhöstmorgon inledde ROF:s första programpunkt efter sommarens förlustelser. Hjälstaviken vid Enköping visade sig från sin bästa sida när vi sex deltagande roslagsbor tog oss dit. Från Parkeringen vid Hårby är det kort gångsträcka till fågeltornet på västra sidan av sjön. Cikadavårtbitarnas elektriskt högfrekventa surrande ackompanjerade vårt spatserande ner mot tornet. Kokullens kor och stängslade beten omväxlande med cikoriaodlingar bjöd på stora flockar av steglits. Denna underbart papegojfärgade tätting har ökat starkt de senaste decennierna och nu ser man dem i stora ansamlingar.
Väl nere vid fågeltornet visade sig enorma ansamlingar av vitkindade gäss och grågäss. Att se tusentals gäss lyfta när traktens havsörn seglade förbi är en upplevelse i sig. Man riktigt ryser av mäktigheten i flockrörelsen. Så fanns där c:a 20 fjällgäss, först svåra att upptäcka i myllret men när väl den kritvita bläsen dök fram blev det lättare.
Den västliga populationen av dessa arktiska gäss har nu ökat tack vare bevarandeprojekt och numera är den en ganska regelbunden syn på flytten från häckområdena mellan svenska fjällen och Kaninhalvön i Ryssland.
Enstaka vadare fanns bland mängden fåglar. Vi kunde se kärrsnäppor och brushanar. Bland andfåglar fanns krickor, bläsänder och snatteränder.
Tofsvipor var det också gott om. Däremot hade de flesta tranor redan passerat förbi och vi kunde bara se några enstaka.
Solen värmde nu under fikapausen. En ryttlande tornfalkshanne blev till extra tilltugg av upplevelse. Vid tornet har man observerat också de vackra växtarterna brunskära, grönskära och nickskära varav vi kunde se de två förstnämnda i ganska bedagat skick.
Så återstod då återtåget till parkeringen och här kunde vi se och stenskvätta, ängspiplärkor och sånglärkor.
Mycket nöjda var vi med dagen. Det finns alltid så mycket att upptäcka och dela med sig av med gott kamratskap. Tänk om alltfler kunde upptäcka denna naturens källa till återhämtning och livsnjutande!
/Gabriel Ekman

Nattsångare, fredagen 7 juni 2019
Denna ljumma och vindsvaga junikväll samlades 13 deltagare till ROF:s klassiska tur bland nattens väsen och oväsen med förhoppning om tur med mer än vädret.
Det bar av norrut med första stoppet vid sjön Torkan i Söderby-Karl. Här hade vi art-torka. Den förväntade sången av gräshoppsångare och vattenrall uteblev. Bara någon enstaka busksvätta hördes med sitt korta pjollriga läte.
Bättre tur blev det i Ekeby vid Östersjön där inte mindre än 3 gräshoppsångare ringde in natten. Sången kom och gick i takt med att de vred på sina huvuden. En vattenrall hördes från sjön och enstaka sävsångare med sina tempovariationer och sina tonhöjdstoppar. Detta till skillnad från de rörsångare som hördes på nästa lokal vid Väddö kanal söder om Bagghusbron. De har mer av studsande småpratande som om de aldrig kom någon vart med sin sång.
Sedan stod hoppet till Norrsund där en busksångares virtuosa sång med mästerliga härmningar hade sjungit onsdagsnatten innan nattens begivenhet. Den här natten verkade busksångare inte alls på humör och höll helt tyst till vårt stora förtret. Klockan var nu 23:30 och vi tröstade oss med gott fika under tiden.
Sista punkt på programmet blev lyckad. Nattskärran vid Närdingen söder om Skebobruk höll låda med sitt trollska egenartade spel.
Så ändades detta nattliga skådespel och vi fann för nöje att äntra hemmets härd istället med denna gåta varför busksångare inte kunde låta.
/Gabriel Ekman

Vigelsjö och Ludden, torsdagen 23 maj 2019
Efter ett par veckor med fint försommarväder där speciellt de sista dagarna bjudit på temperaturer runt 25 grader så kom då dagen för vandringen i Vigelsjö naturreservat. Mulet med regn från middag och hela em. Kom ca 5 mm och temperaturen höll sig på blygsamma 12 grader. Dock var vindstilla väder på pluskontot för deltagarna men tyvärr gillade även myggen detta. Regnet övergick till dugg som upphörde helt en halvtimme in i vandringen. Regnet var nog en del av förklaringen till det blygsamma antalet deltagare som uppgick till 6 st. Den andra förklaringen var sannolikt två kvartsfinaler i ishockey-VM samma kväll. Det svalare och stilla vädret var säkert även bra för fåglarnas humör speciellt sedan regnet helt hade upphört. Vi började vandringen kl 17 vid Lommarbadets parkering med att genast studera en sädesärla och dess något krispiga sång i flykten. I vassruggen intill kraxade en rörsångare. En kråka flaxade förbi. Redan vid entrén till badet hördes en rödstjärt med sitt enformiga läte. I trädet intill pladdrade en trädgårdssångare. På flotten satt en fisktärna och en gräsand. En bit ut i sjön sågs en ensam skäggdopping simma och dyka. En fiskmås flög förbi och en bit bort syntes en skrattmås. Två ladusvalor flög lågt över vattenytan. Annars var sjön helt tom på fågel. Diset med duggregn hängde i träden. Plötsligt som genom ett trollslag fylldes luften av svalor. Mängder av kvittrande ladusvalor och även hussvalor. Lika plötsligt svepte tre tornseglare fram med sitt pip. De kretsade några varv över träden. Bofinken kunde studeras tydligt med sin käcka sång och även kunde dess varningsläte höras tydligt lite senare i vandringen. Koltrasten gladde oss vid många tillfällen. Några björktrastar satt i en buske och i gräset. Rörsångarna hördes hela vägen utmed vassen. Framme vid lunden hördes ringduva och lövsångare med sin mjuka sång. Vi fortsatte genom kohagen under ackompanjemang av gulsparv. En svartvit flugsnappare sjöng från ett träd helt nära. Vi passerade genom grinden ut från hagen och här hördes plötsligt fyra tydliga sekvenser från en närbelägen rördrom. Ett par gransångare sjöng under den vidare färden genom skogen. En talgoxe kvittrade envist. En taltrast pratade inne i skogen på avstånd. Även rödvingetrast hördes vid flera tillfällen. På väg över bron susade en skogssnäppa förbi med ett par tjut. Framme vid Ludden såg vi en sångsvan vid en rugge mitt i sjön. Djupare inne i vassen syntes en vit fågel som identifierades som en knölsvan. Ett par gräsänder fanns här också. I övrigt tycktes Ludden helt död på fågel. Fika intogs vid plattformen varvid en näktergal stämde upp från snåren på andra sidan. I ett buskträd helt nära fanns en ljudlig trädpiplärka. Även en grönfink kunde här studeras och lyssnas på. Ett par kajor drog förbi i luften. Vidare under färden hördes blåmesens varningsljud. En rödhake hördes från skogen med sin karaktäristiska kvillrande tonart. Tillbaka nere slutet av elljusspåret sjöng en svarthätta med underbara toner. Nere vid grillplatsen satt en sävsparv och sjöng ihärdigt helt nära. Vandringen avslutades strax efter kl 20 och alla deltagare var entusiastiska. Kvällens disiga väder hade nu övergått till en helt underbar kväll med kvällssol och spegelblankt vatten.
Många självklara arter lyste med sin frånvaro och mystiskt är att sjöfåglarna verkar ha övergett både Lommaren och Ludden åtminstone denna dag. Totalt identifierade vi 36 arter idag.
/Lars Hansén

Riddersholm, lördagen 11 maj 2019
Ingen rapport finns ännu.

Kundbysjön, lördagen den 27 april 2019
Så var det då åter tillfälle för ROF:s vårutflykt till Kundbysjön. Promenaden fram och tillbaka till sjön från Rimbo, inklusive den mellanvarande vistelsen i föreningens fågeltorn vid sankängen i nordväst, gynnades även detta år av sol, värme och ingen vind. Värme och brist på regn under en längre tid innan besöket, hade dock gjort att sankängen även denna vår var helt torrlagd. Det vatten som fanns var koncentrerat till själva sjön och åfåran där inloppsån flöt fram. Det visste vi redan då vi möttes vid samlingsplatsen i Rimbo vid 06-tiden denna morgon. Det var tolv personer som hade samlats för att starta promenaden mot sjön. Avfärden dröjde dock några minuter då en sjungande svart rödstjärt hördes från det omkringliggande industriområdet. Vi såg aldrig fågeln i fråga, men dess karakteristiska sång gjorde att vi med säkerhet kunde säga att det var denna art, en inte helt vanlig sådan som revirhävdande i kommunen.
​Promenaden längs banvallen och vidare längs traktorvägen söder om björkskogen vid avloppsreningsverket genomfördes i sakta mak och vi kunde avnjuta sången av några nyanlända lövsångare samt en steglits. På åkern invid traktorvägen upptäcktes en mindre strandpipare och över densamma sjöng flera sånglärkor. Framme vid sankängen äntrade vi fågeltornet där det snart blev trångt. Eftersom ytterligare fågelintresserade efterhand tillstötte, blev några tvungna att stanna på marken nedan fågeltornet. Vi hade dock kommunikation mellan oss där uppe och de där nere, vilket gjorde att utbyte av information om fåglar kunde förekomma. Informationsflödet blev emellertid inte så stort som vi hade hoppats på. Antalet fåglar som rastade var få och inte var det heller många som passerade förbi. Mest udda med i det senare hänseendet var en ung storskarv som sträckte över mot nordost tillsammans med två vitkindade gäss. En något udda kombination kan man tycka! Därtill såg vi under de fyra timmar vi var på plats i/vid tornet ett par havsörnar på avstånd, några ormvråkar samt vardera en sparvhök, fiskgjuse och tornfalk. Några gråhägrar och ett par tranor rörde sig i luftrummet. Minst två spelflygande enkelbeckasiner drog fram och tillbaka över sankängen och sjön.
​När vi bestämde oss för denna utflykt hade vi gjort det med förhoppningen att den skulle ge utbyte i form av många rastande simänder och vadare av ett flertal arter. Bristen på vatten, och den tidiga våren, hade dock gjort att flertalet av de förra redan hade flyttat vidare mot norr, medan vädret därtill var för bra för att locka många vadare att rasta. Det vi kunde hitta var ett 30-tal rastande krickor samt fem brushanar. Därtill någon enstaka gluttsnäppa och två skogssnäppor. Ett par mindre strandpipare spelflög över sankängen medan en tredje ännu tycktes sakna partner. Flera par tofsvipor hade redan startat häckningen och låg nu och ruvade. Grågås var den talrikaste arten på sankängen och i sjön. Ett par hade redan fått ut tre ungar, flera låg säkerligen fortfarande i vassen och ruvade.
​Över sjön drog en handfull fisktärnor fram och tillbaka i sitt sökande efter fisk, men annars var det inte mycket som rastade på sjön. Tillgången på tättingar var också mager. Det som mest drog till sig vår uppmärksamhet i den vägen var årets första backsvala och buskskvätta. Även om fågeltillgången denna gång inte var vad den kan vara, föreföll alla nöjda med utbytet av dagens utflykt och den upplöstes i takt med att var och en var tillfreds.
/Bill Douhan

Rönnskärs udde, söndagen 14 april 2019
Fint väder denna söndagsmorgon och totalt tog sig elva deltagare ut till Väddökusten för att beskåda fågelsträcket. En gärdsmyg höll serenad till en början och över våra huvuden kom sträckande småflockar av grönsiska. Totalt under dagen kunde vi räkna ihop drygt 600 individer men sannolikt var det många fler då misstänkta siskflockar kunde ses långt ut över havet. Det samma gällde finkar, det verkade mest vara bofink denna dag.
I april hoppas man speciellt att ejdrarna ska vara i rörelse och det visade sig att det skulle bli den klart vanligaste anden som sträckte. Även om det inte var något stort sträck kom det regelbundet små flockar och till slut hade drygt 200 individer visat en vilja att ta sig norrut. Två sångsvanar rastade i området och en snatterand (tämligen sällan sedd vid Rönnskärs udde) flög förbi. För övrigt på andfronten sågs mindre mängder av sjöorre, svärta, små- och storskrake liksom vigg, knipa liksom en del rastande alfåglar. Dagens kanske roligaste fynd var den gravand som upptäcktes sträckte nordost men som en bit ut över havet fick kalla fötter och vände tillbaka dit den kom ifrån. Ungefär 25 lommar sågs antingen sträcka eller rasta. De flesta som blev säkert bestämda var storlommar men några smålommar kunde också ses.
Tobisgrissla noterades regelbundet, antingen rastande eller flygande söderut. Totalt sågs också minst 14 tordmular med samma beteende. Tre utsträckande sparvhökar fick representera rovfågelsläktet tillsammans med havsörn denna morgon. Små mängder kråka och kaja drog också förbi i riktning mot Åland.
Förutom siskor och finkar var det ganska lugnt med mindre fåglar. Tre dubbeltrastar, steglits och gulsparv sågs eller hördes. En gråsäl sågs kort och strax innan exkursionen avslutades hittades en rastande svarthakedopping.
/Magnus Bladlund

Uggleutflykt – lördagen den 23 mars 2019
Trots konkurrens från TV med både EM-kval i fotboll och SM-final i bandy så samlades 10 intresserade vid samlingsplatsen i Norrtälje kl. 17:00.

Eftersom vi hade lite tid över innan skymning, så föreslog exkursionsledaren att vi via väg 77 och Lohäradsvägen kunde åka till åkerlandskapet vid Rimsjö och Himmine för att titta efter rastande svanar.
Här hade det dagen innan rapporterats hela 107 sångsvanar och 2 mindre sångsvanar. Den senare arten observeras endast sällsynt i Roslagen på väg till eller från sina häckningsplatser på ryska tundran.
Väl framme kunde vi konstatera att sångsvan fanns kvar på åkrarna, men antalet hade i jämförelse med gårdagens rapport minskat till ca 45 ex. Tyvärr så kunde vi ej heller finna arten mindre sångsvan. I övrigt såg vi här bl.a. två förbiflygande tranor och rastande tofsvipor.
Nu gick färden vidare för ugglelyssning invid sjön Erkens norra strand, och bilarna parkerades vid Örsudden, nordväst om gården Norra Järsö. Här var tanken att vi i skymningen skulle få höra spelande sparvuggla, en art vilken exkursionsledaren tidigare i veckan hört på platsen. Precis när vi klev ur bilarna så kom en flock med tio sångsvanar flygande mot öster.
Efter förevisning hur sparvugglan låter, så började vi nu promenera på Erkenvägen sakta västerut ca 0,5 km, d.v.s hela vägsträckan löpande mittför Svartbäcksviken i Erken. 
Exkursionsledaren försökte genom att vissla, imitera sparvugglans spelläte.
Klart väder rådde, men tyvärr så var vinden kraftig och i byarna susade det ordentligt i trädtopparna. 
Efter en knapp timme och tillbaka vid bilarna så fick vi konstatera att vi tyvärr ej lyckats höra någon sparvuggla.
Skymningen var nu i stort sett över och nästa art som vi skulle försöka höra var kattuggla. Efter ett tips, så åkte vi västerut på Erkenvägen förbi Hasselhorn och stannade en bit bortom avtaget till Domänvägen.
Här var turen på vår sida och så fort vi klev ur bilarna så hördes två kattugglor på nära håll.
Den ena individen lät höra den s.k.” xylofondrillen”, vilken enligt fälthandboken Fågelguiden; ”…hörbart blott ca 50 m”. Den andra individen lät höra det gälla tvåstaviga ”ke-vitt”. ”Xylofondrillarna” upphörde efter en stund, men efter ett tag så hördes på avstånd kattugglans ”vanliga” hoande, d.v.s. sånglätet. Den andra kattugglan fortsatte med sitt gälla ”ke-vitt”.
Gissningsvis så befann vi oss mitt i ett kattugglerevir, så för att inte störa längre, så vände vi och begav oss österut på Erkenvägen till förut nämnda avtag till Domänvägen.
Här i lä för den bitvis hårda vinden så intog vi medhavd fika under en fin stjärnhimmel med urskiljbara Stora Karlavagnen och Orions bälte.
Eftersom det fortfarande var blåsigt, så bestämde vi oss för att avsluta själva exkursionen med letandet efter ugglor. Vi som åkte tillbaka till samlingsplatsen var där åter strax efter kl. 20.00.

/Bo Granberg

Strömstare och åvandring – tisdagen den 5 mars 2019
Efter en vecka med vårkänsla, fritt från snö och temperaturer på plus 10 grader så var det då dags för åvandringen med strömstare. Bakslag i vädret, snö, knagglig is och isande kyla. Det var nu -4, blåsigt och köldfaktor -11. Som tur var, i alla fall en och annan solglimt. Det blir ju så mycket vackrare så. Glädjande var att vi ändå var hela 17 deltagare totalt som samlades nere vid åkanten.
Eftersom jag själv sett strömstaren ett flertal ggr hela vintern i ån har det varit frustrerande att den varit försvunnen sista veckan. Det har varit lite av vårflod och troligen gillar den inte att de stenar i ån där den brukar vilja sitta har varit helt överspolade. Men vid en snabb titt strax innan åvandringen så satt den där den skulle och jag gjorde en överenskommelse med den att sitt nu snällt kvar här så kommer vi strax. Den neg gillande för mig som bekräftelse. Som vanligt fanns det en hel del gräsänder vid samlingsplatsen och inte blev det färre då jag närmade mig. I stället tycktes en flock hastigt följa efter och slå sig ner runt fötterna på oss. Kan det vara så att de kände igen mig från förra veckan då jag hade en påse mat med mig till dem. Tja, kanske det.
Men vi lämnade änderna bakom oss för att inte missa mötet med herr fossekall. Förlåt, forskarlen eller strömstaren. Kärt barn har många namn. Men strax ovanför Kvarngårdsbron satt den i alla fall kvar på en sten. Vi kunde betrakta hur den ivrigt dök och letade föda på botten av ån bland strömvirvlar och stenar. Dagen var räddad. Efter tio minuter tycktes den anse vi sett nog, lyfte från sin sten och flög utmed ån, under den bro vi just passerat, och försvann.
Vi forsatte uppför ån och här fanns det gräsänder, kajor och en stadsduva vid elverksholmen.
Vidare vandring upp och förbi lasarettsbron gav inget mer än en ytterligare isande vind från Vargheden och vi vände tillbaka. En vandring som ändå gav vad den lovade angående huvudobjektet dvs strömstaren.
/Lars Hansén


Kommentarer inaktiverade.