Skedviken, lördagen den 3 november, 2018
Denna varma och stilla novemberlördag samlades 11 förväntansfulla fågelintresserade. Enstaka molnflak drog över himlen i den behagligt svaga nordvästliga vinden och enstaka småflockar av sångsvan rastade på fälten. Färden gick till Fasterna kyrka med vandring ner till Mörby slottsruin.
I viken nedanför kunde vi njuta av 30 salskrakar som födosökte utanför vassen. De flesta honfärgade och någon enstaka hane började färga ut till sin vackra vinterdräkt. De är här i Roslagen en kort tid under sin flyttning från Lappland till Nordsjökusten. Gräsänder låg längst inne i viken och längst ut i sjön flög enstaka gråtrutar och sam enstaka sångsvanar. Det var ganska tomt på sjöytan i övrigt. Var var storskrakarna?
I Förfjol rådde det bistert väder med is och minusgrader och då var det svårt att hitta dessa simmande salskraksjuveler. De ”plingande” juvelerna skäggmesar som fanns då visade sin frånvaro nu. Så märklig kan skillnaden i naturen vara mellan olika år.
I luften drog grå- och grönsiskor, gulsparvar och domherrar. Vi hörde läten av korp, kråka och skata och i ruinen flockades kajor. I träd och buskar födosökte talgoxe, blåmes, nötväcka och större hackspett.
Så gällde det att titta ner också så att man inte trampade på det enda exemplaret i kommunen av vårflenört, en mycket sällsynt och vid blomning vacker växt. Vi tittade även hit och dit på träden och fann både klotterlav och brosklav.
Nöjda efter gott fika for vi vidare till Rånäs slottspark. Direkt på plats hördes det änglalika svirrandet av sidensvans och mycket riktigt satt fem exemplar uppe i en ask vid parkeringen. De är oändligt vackra att se på med sina vackert mönstrade vingband, så annorlunda mot andra fåglar.
Slottsparken var riktigt vacker så här års med pampiga ädellövträd som ännu hade en hel del blad kvar på kvistarna. Svedtickans vackra hattar förgyllde en stubbe och marken täcktes av bladen sv buskstjärnblomma.
I Rånäsviken så fann vi de efterlängtade storskrakarna. Först tre som satt på några stenar och sedan såg vi c:a 800 födosökande i en stor flock i söder. Här var alltså den stora efterlängtade fågelmassan. Stackars alla fiskar i sjön, de har det inte lätt nu!
Förutom detta satt tre storskarvar på några andra stenar i viken.
På väg tillbaka till bilarna satt så en entita i ett hagtornsträd och förgyllde höstluften med sin ”pjäiga” sång.
Nöjda med dagen drog vi vidare likt fåglarna mot nya mål och kvällsmål. Totalt blev summan 19 fågelarter denna dag. Det får man nog säga var godkänt av våra bevingade vänner.
/Gabriel Ekman
Röjning vid sjön Torkan, lördagen den 27 oktober 2018
Solen hade svårt att bryta sig fram idag mellan de gråa molnen och den tidvis ganska friska ostliga vinden. En liten gråtoppig skara av 6 arbetsvilliga fågelsjörestaurerande fågelskådare drog fram mot vinden och högg i med alla krafter mot de liggande grenarna och slyet. Snart fick vi fyr på eldandet och det värmde. En del sågande blev det också.
Den sedvanliga havsörnen som oftast brukar bråka bland änderna här fick för sig att dra några lovar över oss. Kanske den var nyfiken och letade åtlar eller annat godis. Annars var det lite magert i fågelväg. Mest korp, kråka och skata. Någon sparvhök och lite korsnäbbar. Små grupper sträckande sångsvanar. Torkan har verkligen gjort skäl för namnet i år och nu har dessutom sjöfåglarna gett sig av.
Nöjda med dagens insatser drog vi oss så småningom hemåt igen och de lyckliga flyttfåglarna drar nu vidare mot solen i söder medan vi vill gå i ide som igelkottarna. Snart är våren här igen.
/Gabriel Ekman
Rönnskärs udde, söndagen den 16 september.
Dagens sträckskådning bjöd på en strålande fin höstdag för människor. Efter en klar och stilla natt sken nu solen, temperaturen var behaglig och vinden knappt märkbart sydvästlig. Nu är det inte sådant väder som brukar ge mängder av sträckande sjöfågel….men man kan inte få allt!
Till en början sågs nästan bara några små flockar storskarv flyga förbi. En strandskata och någon lom sträckte stillsamt mot syd och en gärdsmyg lockade och skuggsjöng i buskagen. Några små skvättar bläsand ackompanjerades av någon stjärtand och ejder. Rastande upptäcktes några ejdrar till och totalt ungefär tiotalet tobisgrisslor och fyra storlommar. Storskrake och några småskrakar flög förbi. Ungefär så var det. Det var möjligen lite bättre fart på småfåglarna. Traktens mesar och kumpaner var rätt aktiva i födosöket bakom våra ryggar. Både talltita, tofsmes, svartmes, trädkrypare, stjärtmes, talgoxe, blåmes, nötväcka och kungsfågel hördes och sågs. En ensam korsnäbb som lockade tyckte vi var av den större arten annars flög det regelbundet förbi flockar av mindre korsnäbb. Både gran- och lövsångare hördes locka. Pulsen steg när några sädesärlor flög förbi längs klipporna och en av individerna lät på ett sätt som förde tankarna till citronärla. Tyvärr lyckades vi inte hitta den igen så den fick lämnas obestämd.
En ormvråk sträckte söderut och framåt förmiddagen sträckte ytterligare en individ in från havet. Av övriga rovfåglar dröjde det ganska länge innan någon havsörn visades sig men till sist sågs tre stycken. Totalt sex sparvhökar kom sträckande från Ålandshållet och även en tornfalk sträckte in. Kring Lerbådorna sågs en flock småvadare tillsammans med två strandskator. Närmare sågs under en större del av morgonen en kärrsnäppa och tidvis en större strandpipare. Tre Ljungpipare observerades också.
Sträckande sjöfågel var det fortfarande sparsamt av. Några krickor, knipor, vigg och några flockar av sjöorre sågs liksom fyra skäggdoppingar och lika många sångsvanar. Några deltagare (totalt var vi 11 stycken) tog en promenad ner till haken utan att hitta så mycket nytt. Mot slutet av exkursionen började en del flockar av småfågel ses över havet. Över land hördes och sågs då lite gråsiska, bofink och bergfink. Ladusvala, stenskvätta och sånglärka var andra arter som noterades. Tre sädgäss sträckte in mot land liksom en större flock Anser-gäss långt i norr – förmodligen också sädgäss. Strax innan dagens utflykt avslutades sågs en ganska stor flock vitkindad gås (ca 65 ex.) insträckande.
Alltså en ganska lugn sträckdag sett till mängden sjöfågel men en ganska trevlig variation av arter och framför allt ett strålande väder!
/Magnus Bladlund
Harka ängar, lördagen den 8 september, 2018
Vid samlingen i Norrtälje kl. 10:00 dök det upp endast tre intresserade förutom undertecknad. Vad som gjorde att intresset var så lågt för den här exkursionen är okänt, men valfebern kanske hade slagit till dan före valdagen.
Med hjälp av bil tog vi oss ut till området benämnt Harka ängar, ett öppet åkerlandskap söder om och gränsande mot Norrtäljeviken, beläget mellan bebyggelsen vid gårdarna Björnö och Harka.
Bilarna parkerades vid infarten till f.d. radiofyren och vi började med att gå ned mot denna byggnad. Direkt upptäcktes två flygande havsörnar nära Tegeludden invid Norrtäljeviken.
En flock med 10 storskarvar drog västerut över viken i riktning mot staden.
I övrigt sågs här längs diket några mindre tättingar som vi ej fick ordentlig koll på, men en av dessa var troligen en törnskata. Förutom fåglar sågs här en vacker fjäril; en amiral.
Efter ett tag gick vi tillbaka mot bilarna och sedan vidare en bit västerut på Harkavägen och ställde upp oss i backen mellan Harkavägen och infartsvägen mot Grindtorp/Norrhyttan. Här får man en bra överblick i medljus över det öppna landskapet och är då en ypperlig plats att bl.a. spana efter olika arter rovfåglar.
Trots bra väder med värme och solsken och kanske passande termikvindar nu mitt på dagen, så fick vi inte se så mycket rovfåglar, utan det blev endast tre arter. Dock visade två äldre havsörnar upp sig flygande på relativt nära håll, och de två örnarna sågs även på håll sittande i trädtoppar. Även en yngre havsörn sågs förbiflygande.
Tillsammans minst fyra ormvråkar var uppe och flög i olika riktningar.
Det ovanligaste blev den tornfalk som höll till i området, som både sågs ryttlande och sittande i en torraka.
I backen intogs medhavd fika och i fågelväg bjöds det för övrigt inte så mycket förutom det ovan nämnda.
Andra plikter för övriga intresserade gjorde att undertecknad skådade ensam sista timmen och nämnvärt från den timmen var 24 tofsvipor som kom inflygande och gick ned och rastade vid Harkaviken. Exkursionen avslutades strax efter tretton.
/Bo Granberg
Sen kväll med nattskärra – fredagen den 15 juni 2018
Tidiga morgnar och sena kvällar är av allt att döma inte något för föreningens medlemmar i allmänhet. Ingen slöt upp vid samlingsplatsen för utflykten till Rönnskärs udde den 14 april (kl. 05) och vi var ”endast” sju som gav oss ut i sommarnatten denna kväll (kl. 23) med förhoppningen att få höra nattskärra. Sju kan kanske ändå tyckas vara ett hyfsat antal, men sett till vädret menar ändå utflyktsledaren att fler borde ha nappat på konceptet. Vädret var nämligen det bästa tänkbara för syftet med utfärden – klart, ganska varmt och helt vindstilla – och nattskärra är inte en art som man hör dagligdags (nattligdags?).
Vi lämnade samlingsplatsen strax efter utsatt tid och begav oss i bilar mot nordväst, till Skebobruk. Här tog vi av mot sydost och parkerade efter några kilometer våra bilar för att påbörja en promenad mot öster längs en skogsväg. Redan när vi klev ur bilarna hördes en nattskärra på avstånd i vägens riktning. Vi startade vandringen och förflyttade oss allt närmare den spelande fågeln. Den hördes med korta uppehåll mest hela tiden vi gick och efter en knapp kilometer stannade vi på en höjd i en kraftledningsgata för att lyssna på den nu ganska nära inpå oss spelande nattskärran. Här stod vi en bra stund och kunde så småningom räkna in åtminstone tre spelande hanar på varierande avstånd omkring oss. Ibland tystnade någon av dem, men den hördes snart åter efter att ha förflyttat sig en kortare sträcka. Inte nog med att vi kunde höra dem väl, vi fick även vid flera tillfällen se dem flyga över buskagen i ledningsgatan och ett par gånger även på nära håll inpå oss. En satte sig en kort stund på vägen kanske tjugo meter från oss.
Utöver nattskärror var det inte så mycket andra arter vi fick uppleva och det var inte heller något som vi hade förväntat oss vid denna tid på dygnet. Utöver några dragande morkullor och en varnande koltrast hördes dock en sparvuggla några gånger på avstånd. Efter att ha lyssnat oss mätta på nattskärrorna påbörjade vi promenaden tillbaka till bilarna. Alla föreföll nöjda med kvällen och vi skiljdes åt för att starta bilfärden tillbaka mot respektive hemort.
/Bill Douhan
Riddersholm, lördagen den 9 juni.
Som vanligt denna försommar sken solen och diverse örter i Riddersholm såg ut att längta efter vatten. Redan vid parkeringen vid Södersundet hördes den första rosenfinken som de församlade exkuranterna till slut lyckades få syn på och det visade sig vara en fint utfärgad individ. En gärdsmyg satt på andra sidan grusvägen och sjöng växelvis med rosenfinken. Vi började med att promenera ut till Skärholmen. Taltrast och trädgårdssångare var några av de som gjorde sin röst hörd. Mellan lövskogens slut och havets början sågs en hona rödstjärt. Hanen hördes lite senare sjunga. Ett par strandskator lät som de brukar göra och fisktärna kunde ses på en sten en bit ut bredvid en hona storskrake. Förutom ett gäng storskarv som flög förbi var det annars lugnt över havet och vi vände tillbaka såg en ekorre och gick till Kvarnudden. Skäggdoppingarna simmade omkring och spelade. En tofsvipa varnade och vi upptäckte en halvvuxen unge i strandkanten. Ett par vigg och en gråhäger var annat som vi såg i Södersundet. Dagens andra och tredje rosenfink kunde nu höras liksom en överflygande rödbena. Flera trädpiplärkor sågs men ingen av dessa sjöng i motsats till en törnsångare. Ett gäng korsnäbbar flög över.
Vi korsade sedan, den helt uttorkade, kanalen mellan Norr- och Södersundet och tittade på majviva och tätört samt fikade. Här hördes kort några härmsångare och ytterligare en rosenfink men liksom de flesta arter denna morgon var sångaktiviteten väldigt låg.
Vid Norrsundet sågs och hördes ännu en vackert utfärgad rosenfink. i vassen kändes rörsångare och sävsparv igen. I själva Norrsundet sågs några sothönor och en kull sothöneungar, några gräsänder, en knölsvan och en knipa samt en kricka. Mindre mängder av ladu- och hussvala samt tornseglare jagade insekter. I luften skådades också ormvråk och fiskgjuse. Därefter doftade vi på ramslök i hasselbeståndet innan vi hörde två svartvita flugsnappare strax innan vi kom ut på en grusvägssnutten ner till parkeringen. En skogsödla utan stjärt hastade fram över det heta gruset. Trots en tämligen stillsam fågelmorgon kände vi oss ändå nöjda när vi avslutade exkursionen.
/Magnus Bladlund
Nattsångare – fredagen den 8 juni
Nio deltagare samlades för den årliga tilldragelsen - ROF:s nattsångartur. Kvällen var ljum och vindarna svaga. Så förutsättningarna för en fin tur var bra. Färden styrdes mot Roslags-Bro och Ösby. Detta är klassisk mark för nattsångare, småvägar med avsaknad av buller. Här rådde nu kompakt tystnad förutom en avlägsen sporadiskt gnällande buskskvätta. Vid nästa anhalt, potatislandskapet vid Velända ville inte kärrsångaren komma igång ordentligt, nedröstad som den blev av 3 slamrande näktergalar, koltrastar och rödvingetrast; elände.
Så hände det! Bredsättra bjöd på skönsjungande (okej skrivmaskinssmattrande) flodsångare. Vi kunde här komma riktigt nära och höra de häftiga klickljuden i repertoaren. En Kornknarr stämde in i öster och rördromen drog till med flaskblås i orkestern med den sävliga sävsångaren i bakgrunden. Dacapo!
Lystna drog vi vidare mot väst och Lohärads böljande slätter med stopp vid Vittskövle, Göringe, Loskälva och bara dessa smattrande näktergalningar överallt. Okej, det gör inge’ men var är alla vaktlar i år? Nåväl, vid Kragsta satt en fin kattuggla på telefontråden och vid Hållsta där vi gjorde ett uppehåll fick vi äntligen lystra till det märkliga svirrandet av gräshoppsångaren. Det låter som en gammaldags cykelväxel och i takt med att fågeln vrider på huvudet kommer ljudet närmre eller avlägsnas.
Så var det då Rimbo som gällde. Här hade det tidigare hörts skönsång från kärr- och busksångare vid Tegelbruksvägen men ack vad vi bedrog oss. Trots fikapaus och vänteläge ville inte de små liven behaga oss! Inte ett knyst. 4 sävsångare kunde i alla fall falla in i sång och det riktigt fint. Med sina invävda högfrekventa gnissel och upphakningar blev det ett fint tillskott.
Ett kort stopp vid Finstaslätten med bara 1 sävsångare och så var dagen förlåt nattens nattsångartur över när vi åter äntrade parkeringen i Norrtälje.
De ystra kunde förstås fortsätta med nästa programpunkt: samling inför Riddersholmsexkursionen. Vi andra gick och lade oss, trötta och nöjda!
Vi hittade totalt 27 arter.
/Gabriel Ekman
Fågelvandring vid Vigelsjö naturreservat och Ludden – tisdagen den 5 juni.
Den här lite småkyliga kvällen samlades 11 personer för att se vad naturen i Norrtälje hade att erbjuda. Vigelsjö naturreservat med sjön Ludden är en liten pärla i landskapet med stor variation på liten yta. Vi följde Roslagsleden förbi Lommarbadet och västerut. Enstaka ladusvalor och hussvalor höll sig ute vid vasskanten innan nattens vila. Rörsångare ryade i bladvassen. Grönfinkar flög fram och tillbaka. Vi lärde oss skillnaden på sången mellan Svarthätta och Trädgårdssångare och några svarthättor visade upp sig fint. Vid Vigelsjö naturreservat satt flera Härmsångare och förgyllde kvällen med sina vackra härmanden. Bland annat kunde vi höra härmning av Fisktärna men någon fisktärna såg vi aldrig. Vandringen fortsatte sedan utefter Roslagsleden och lite utmanande stätteklättringar ingick jämte kohälsningar. Bland ekbladen på ekarna noterade vi snedstreckade ekstyltmalar, de skapar en blåvit hinna över bladen så att träden ändrar färg. Bland fåglar noterades svartvit flugsnappare, bofink och lövsångare som stämde in i konserten. Typart här var annars staren. Mellan Lommaren och Ludden tar busk- och fuktmarker vid och här fanns gransångare, gärdsmyg och rödhakar som började dra igång för kvällens konsert. En Näktergal anslöt med sitt slamrande och en Skogssnäppa drog förbi.
Runt sjön Ludden öppnar sig markerna igen och här fick vi bekantskap med Törnsångare och en Göktyta som hördes mycket kort. Vid fågelplattformen dök så kvällens oväntade begivenhet, en vacker Törnskata som flyttade från buske till buske. Törnskatan ser vi allt mindre av eftersom betesmarker växer igen och slyet tar över. I en buske sjöng kortvarigt en Kärrsångare som flera hade svårt att hinna höra innan den åter tystnade. Vi började nu återtåget till parkeringen vid Lommarbadet och med den tilltagande kylan var det bara rödhake, taltrast och mygg som hördes. Cirka kl 22 skildes våra vägar och vandringströtta men nöjda kunde vi ta oss hem till stugvärmen.
48 arter blev sluträkningen.
/Gabriel Ekman
Fågelvandring kvällstid i odlingsbygd onsdagen den 30 maj 2018 – fågelfattigt men bra väder
Storspov var tidigare en ganska vanlig häckfågel i Roslagens jordbruksbygder, men är numera en mycket fåtalig häckfågel även här. Utöver några få par i skärgården häckar numera kanske bara en handfull par i Norrtälje kommun. En under senare år ”säker” lokal för storspov har varit området mellan Stjärnholm och Åsby i Lohärad och detta var målet för kvällens utflykt. Förhoppningen var att vi här skulle få se och, framför allt, höra denna eleganta fågel, men även andra förekommande arter.
Vi var elva personer som hade mött upp vid samlingsplatsen och ytterligare två anslöt under färden till Vämlinge i Estuna socken. Eftersom den åker som tidigare år inte hade varit i bruk nu var sådd var vi tvungna att snabbt lägga om planen för hur vi skulle gå. Istället för en runda blev det en tur och retur-promenad längs vägen ned till Stjärnholm och vidare nästan fram till Åsby. Vädret var som vanligt (nåja) fantastiskt på föreningens utflykter, men tillgången på mygg var denna gång något utöver det vanliga. Vi fick ta skydd bakom ett lager av myggmedel och glädja oss åt att insektsätande fåglar hade massor av mat.
Gott om mygg var det således, men tillgången på fåglar var inte särskilt överväldigande. Tyvärr fick vi varken se eller höra den art vi hade hoppats mest på, storspoven, och inte så mycket i övrigt heller. Utöver ett par näktergalar var det inte så mycket mer än några tal- och koltrastar samt någon enstaka svartvit flugsnappare, gulsparv, lövsångare och trädgårdssångare som lät höra några sångstrofer. Även ringduva hördes spela och en större hackspett trummade några gånger.
Därutöver fick vi under promenaden se några tiotal grågäss som tog för sig av bonden grödor och detsamma gjorde en trana. Bland grågässen gick även några tofsvipor. Bland byggnaderna vid Stjärnholms gård for såväl tornseglare som hussvalor fram i hisnande fart. Mot slutet, när vi åter närmade oss våra bilar, fick vi se och höra dragande morkulla vid ett par tillfällen, men också tre fiskgjusar som plötsligt uppenbarade sig över våra huvuden. När vi strax därpå skiljdes åt för denna gång föreföll alla nöjda. Ingen storspov, men ett fantastiskt väder.
/Bill Douhan
Brosjön, fredagen den 25 maj.
En fredag i naturen en vacker och solig afton i maj är aldrig fel. Trots det var vi bara en knapp handfull deltagare vid Brosjöns fågeltorn. Tyvärr visade det sig att det inte var så värst många fler fåglar på plats heller men då blev istället de som fanns rejält beskådade (och hörda) istället. Från tornet kunde vi fortfarande se en del av den översvämning som funnits denna vår även om växtlighet och undansjunkningen började bli märkbar. Några enkelbeckasiner och misstänkta grönbenor fanns där liksom en hane skedand. Grönbenor kunde vi i alla fall höra spela och locka närmare tornet lite senare. I vassen hördes några sävsparvar och sävsångare sjunga. Sju sångsvanar flög förbi.
Stiligast för kvällen var kanske buskskvättorna som sjöng och visade upp sig fint. Några ängspiplärkor kunde också ses. En starfamilj bebodde den närmaste holken och tofsvipor sågs lite här och där. I själva Brosjön var det också ganska stillsamt. Två sångsvanar sågs där förutom några knipor, vigg och sothöna hördes. En lärkfalk visade upp sig och jagade trollsländor över vassarna. En gråhäger flög förbi och när solen sänkt sig blev det lite fart på en rördrom och 3-4 näktergalar samt två eller möjligtvis tre vattenrallar. En snatterand sågs kort och hördes därefter då och då. Därefter tog utflykten en astronomisk avvikning då det visade sig att Jupiter med några månar syntes bra. På andra sidan himlen hade vi Venus. Mörkret föll sakta och det var dags för vandringen tillbaka till bilarna. Stillsamt men vackert!
/Magnus Bladlund
Väsbysjön i skymningen onsdagen den 23 maj 2018 – fågelsjö under förvandling
Målet för dagens utflykt var Väsbysjön invid Penningby slott i Länna socken, söder om Norrtälje. Vi gynnades åter av utmärkt väder med sol och värme, men inledningsvis en något svalkande vind som dock efterhand lade sig helt. Vi var fjorton fågelintresserade som hade anslutit på samlingsplatsen vid fastställd tid och bilresan mot målet för dagens utflykt inleddes. Ytterligare fem deltagare tillkom under färden och vi var således 19 som påbörjade promenaden mot sjön. Av dessa var hela elva kvinnor medan åldersfördelningen även denna gång var rejält sned, det vill säga det stora flertalet inte helt unga (50K+). Glädjande var att en var junior!
Promenaden längs byvägen förde oss genom Väsby, en av Roslagens vackrast belägna byar, och vidare västerut längs den södra stranden av Väsbysjön. I denna by finns det fortfarande betande djur och mycket riktigt såg vi såväl ladu- som hussvala. Efter att välbehållna ha tagit oss över en taggtråd nådde vi berget vid sjöns strand. Här hade vi bra utsikt över den starkt igenvuxna sjön som numera tyvärr nästan helt saknar öppen vattenyta. Det var därför inte så många sjöfåglar att se, men vi hittade ett par sångsvan, några gräsänder, ett par knipor och en sothöna. Säkert fanns det flera dolda i vegetationen och exempel på andra arter som vi bara hörde var en tutande rördrom, åtminstone två grymtande vattenrallar samt några rörsångare och sävsparvar. Även tranor hördes från vassen, men några av dem visade sig också flygande över sjön.
Redan vid ankomsten till berget upptäckte vi en lärkfalk jagande över sjöns vassar. Arten är inte helt vanlig, men Väsbysjön är en plats där man brukar ha god chans att få se den. Denna snabba falk lever till stor del på trollsländor som den fångar i flykten. Tillgången på dessa stora insekter var god och falken sågs elegant fånga den ena efter den andra. Efter fångst förtärdes de i flykten, dock först efter att vingarna hade avlägsnats. Andra som tog för sig av de insekter som flög över sjön var några tiotal tornseglare, men storleken på dessa flygfän var givetvis mycket mindre. Av rovfåglar såg vi även kortvarigt såväl havsörn som brun kärrhök.
Sångaraktiviteten i strandskogen kring berget var tyvärr inte vare sig art- eller individrik denna generellt fågelfattiga vår. En rödvingetrast sjöng flitigt hela tiden vi var på plats, men i övrigt hördes bara någon enstaka svartvit flugsnappare, bofink och grönfink. Efter att ha tillbringat en timme på berget var alla nöjda och vi påbörjade återtåget mot bilarna. Under promenaden var det inte något särskilt i fågelväg som tillkom och vid bilarna skiljdes våra vägar för denna gång.
/Bill Douhan
Fågelvandring vid Vigelsjö och Ludden- torsdagen den 17 maj
Så var det dags igen för den stadsnära fågelvandringen i Vigelsjö. Under en dryg veckas högsommarvärme som kulminerade dagarna innan med upp till 29 grader så gjorde jag ett par egna vandringar på plats och kunde konstatera att fåglarna var något slöa. Önskade lite svalare väder inför exkursionen. Men ordet lagom tycks inte finnas utan dagen bjöd på 10 grader, mulet och blåst (på Ålands hav kuling). Dessutom några regnstänk med vindrutetorkarna på under färden till Lommaren. Nåväl, vi var 14 deltagare som började vår vandring. Rörsångarna som brukar höras redan vid parkeringen var tysta men det har också en orsak i att vassen blivit liggande platt efter vinterns snö. Lommarens vattenyta var helt tom på fågel vid utsikten från badet. Men ett stort antal hussvalor strök över vattenytan på låg höjd. En sädesärla kvittrade från en buske vid strandkanten. På avstånd flög en fiskmås över vattenytan och lite senare även en skrattmås. Två gräsänder satt i gräset nära strandkanten under en buske. Vandringen fortsatte under relativ tystnad vad gäller fåglar. En svartvit flugsnappare satt tyst i ett träd och flög genast bort och gömde sig i ett buskage. Här brukar höras lövsångare och bofinkar men det enda ljudet kom från en björktrast som kraxade. En talgoxe sa senare ti-fy för att strax få sällskap av en avlägsen koltrast och en ringduvas hoande. I närheten av hästhagen hörde vi en trädgårdssångare helt nära och lite senare fick vi en riktigt fin uppvisning av en rosenfink. En härmsångare sisade till inifrån snåren men det blev endast mycket kort. En kråka hördes på avstånd. Vi hörde blåmes som nöjde sig med att varna. Även en bofink ville endast roa oss med varningsljud. Vi fortsatte ner i hagen utmed sjön. Där syntes helt kort en fisktärna mellan träden. Märkligt nog var det total avsaknad av rörsångare i vassen. Nu kunde vi dock höra en lövsångare och en grönfink. Vi fortsatte på stigen genom skogen där vindens sus dämpades en aning. Behållningen var här en mycket tydlig demonstration från gransångare och grönsångare. Vid broövergången var en taltrast mycket ljudlig. På Ludden syntes omgående en ensam sångsvan och en hanne och en hona storskrake. På toppen av en smal avbruten björkstam mitt i en vassrugge satt en fiskgjuse. En enda strof från en svartvit flugsnappare hördes innan vi fortsatte bort mot plattformen där vi intog medhavd fika. Fiskgjusen kunde här studeras tydligt och den lyfte för en runda över sjön där den demonstrerade sitt ryttlande men tydligen inget byte värt ett försök för den flög strax tillbaka till sin utkiksplats. Från ett buskage utom synhåll hördes en buskskvätta. Tre gräsandshanar defilerade på rad framför oss. En stor fågel flög bort över sjön med sakta vingslag och det var mycket troligt en gråhäger. I skogen på väg från Ludden hördes ett kort men omisskännligt ljud från en näktergal men det var bara en enstaka gång. Från ett buskage hördes ett högfrekvent pipande från kungsfågel. På vägen tillbaka längs elljusspåret var det mestadels en taltrast som stod för underhållningen. Även bofink ville visa att den visst kan sjunga om den vill. När vi kom ner mot Lommaren igen hördes och sågs gulsparv och när vi kom närmare sjön hördes äntligen rörsångare men mycket sparsamt och en bra bit bort. Vädret hade vid det här laget bättrat sig och solen gav ett trolskt ljus över sjön och vinden hade mojnat en del. Några hörde ett kort koko från en gök på andra sidan sjön. Efter lunden hördes ett hackande från en hackspett som strax visade sig tydligt och nära. Det var en mindre hackspett. En svarthätta sjöng högt och tydligt från buskagen. I vassen upptäcktes ett par skäggdoppingar och längst in i viken vid badplatsen ett par av grågås. En björktrast trippade på gräsmattan och visade sig hur vacker den egentligen är. Trots det ogynnsamma vädret så räknades 36 arter in.
Men många av dem var ytterst sparsamma. Och vi saknade helt sådana självskrivna arter som hörts i mångfald dagen innan så som rödhake, gärdsmyg och rödvingetrast.
/Lars Hansén
Exkursionsrapport Hasselhorn 12 maj
Vädret visade sig från sin bästa sida denna strålande majmorgon då 6 morgonpigga fågelentusiaster samlades vid 6-tiden på morgonen för en kortare vandring utefter Erkens strand vid Hasselhorn. Redan vid parkeringen vid Skvallerhålet hördes gnisslandet av en nyanländ grå flugsnappare. I långsamt tempo avancerade vi så söderut mot själva udden av Hasselhorn. Terrängen är här blockrik med en hel del inslag av ädellövträd som ask, alm och skogslind. Mellan dessa enstaka fallna granar. Perfekt miljö för gärdsmyg och grönsångare som sjöng flitigt. Väl ute på udden kunde vi njuta på närhåll av spelande storlommar. Det gav en riktig vildmarkskänsla. Ute på vattnet låg en svarthakedopping. Detta är inte något man förväntar sig vid en så stor sjö som Erken är. Troligen en tillfällig rastare i sjön. Inte bara fåglar kunde bi gotta oss åt. På marken krälade slemsvamparma jordspott och sotägg. Vid strandkanten skvalpade getraggsalg som är ett ganska ovanligt fynd här i inlandet med Erken. Ytterligare en nyanländ fågelart Härmsångare sjöng lite trögt vid strandkanten. Vid Rumpudden vände så stigen mot norr och där började landsvägen som vi kunde följa tillbaka till bilarna. 37 fågelarter kunde läggas till handlingarna. Trötta och nöjde avslutade så exkursionen med mycket i bagaget med oss hem i form av ökad kunskap och ökad entusiasm. Det här gav mersmak för den kommande sommaren.
/Gabriel Ekman
Månsjön – torsdagen den 10 maj
Rapport har ej inkommit.
Fågelvandring i Estuna kvällen den 9 maj – åter tur med vädret, men magert med fåglar
Nio fågelintresserade lämnade samlingsplatsen på utsatt tid och ytterligare fem tillkom längs vägen till Hummelbro som var utgångspunkten för kvällens opretentiösa utflykt. Syftet med utfärden var således inte att se och höra så många arter som möjligt, utan att få uppleva och lära känna de vanligaste arterna i de miljöer som vi skulle vandra genom. Vädret var fantastiskt, om än lite kyligt inledningsvis i den sydostliga måttliga vind som fläktade från kusten. Huruvida det var vinden som gjorde att fåglarna var påfallande tysta vet vi inte, men de var tveklöst inte särskilt talföra. Längs de stigar vi följde genom såväl odlad mark som skogar av varierande ålder och struktur var de vanligaste arterna vi hörde rödhake, kol- och taltrast, lövsångare, talgoxe och bofink. Enstaka individer av trädpiplärka och svarthätta hördes sjunga även de. En gärdsmyg gav ett par prov på sin vackra sång vid Guvstalund innan den åter tystnade. Innan dess hade vi kunnat se ett stenskvättepar i ett stenröse mellan Hummelbro och Svinninge, sannolikt det röse där paret skall häcka i år. Vid Svinninge hördes en sjungande steglits. I skymningen kom den första dragande morkullan över våra huvuden och ytterligare ett par individer passerade oss innan utflykten var till ända. Mest roligt var dock en galande gök öster om Östra Eka, vårens första för flertalet av oss. När vi var tillbaka till våra bilar vid Hummelbro hade solen gått ned och vinden nästan helt stillat. Sammanfattningsvis inte så många fåglar denna kväll, men ingen av deltagarna föreföll direkt missnöjd med utflykten.
/Bill Douhan
Fågeltornskampen 6 maj Brosjön.
En kalendermiss när vårprogrammet lades gjorde att vi råkade förlägga fågeltornskampen till söndagen istället för lördagen denna majhelg. Årets deltagande blev därför aningen inofficiellt. Detta hindrade inte att tävlingshornen växte ut i vanlig ordning! Lite varmare väder och sydlig vind de senaste dygnen gjorde att förhoppningar var stora att få med lite nyanlända vårfåglar på listan. När klockan slog 5 satte spektaklet igång och en av de första arterna på listan blev trevligt nog en gök som gal i väster. En (eller kanske två) näktergalar hördes i samma riktning. Rördrom och vattenrall trillade raskt in tillsammans med sävsparv, sävsångare och buskskvätta samt en del andra arter som har det lite svårt att hålla tyst på morgonkanten. Fokus i början ligger annars på att försöka höra olika trastar m.fl. som förmodligen sitter i blandskogarna längre från tornet och brukar vara kluriga att höra på avstånd. Kol- och rödvingetrast hördes men däremot missades tyvärr bl. a. rödhake och järnsparv. Därefter är strategin ”fri skådning” med både ögon och öron – helst i alla riktningar samtidigt – efter både smått och stort. Denna dag väger trana och lövsångare lika mycket.
Snatterand, skedand, vigg och kricka sågs i sjön eller i översvämningen öster om fågeltornet. Skäggmes hördes glädjande nog från vassen och minst lika glädjande var att se en gulsparv ganska tidigt – den brukar konstigt nog nästan vara omöjligt att få med i resultatet vid Brosjön. Törn- och ärtsångare sjöng och skvättorna satt på sten. 12 storskarvar flög i riktning mot Erken och en havstrut sågs nere över Broströmmen. En sparvhök var länge den enda rovfågel som syntes. Efter hand upptäcktes brun kärrhök, ormvråk och havsörn. Två lärkfalkar sågs under morgonen och en tornfalk flög förbi. En fiskgjuse ryttlade över sjön vid lunchtid. Fint väder brukar inte vara det bästa om man ska upptäcka rastande vadare men förutom de lokala enkelbeckasinerna och tofsviporna fanns också gluttsnäppa, ljungpipare, brushane och grönbena på plats. Grågås är en riktig karaktärsart för lokalen och går inte att missa ens om man försöker. Glädjande nog sågs också två sädgäss och ännu lite senare upptäcktes en rastande spetsbergsgås.
Många trevliga arter sågs eller hördes men som alltid finns det andra som inte behagar visa upp sig. Här är några arter vi inte lyckades räkna in (som man ju nästan alltid ser här): björktrast, steglits, gråhäger, hämpling och pilfink.
Totalt blev det ändå ett bra resultat, 71 arter.
/Magnus Bladlund
Norra Malma och Erken – onsdagen den 2 maj 2018
Rapport har ej inkommit.
Jägarmossen tisdagen den 1 maj 2018 – fågelvandring i så småningom upphörande regn
Jägarmossen, belägen på skogen norr om Rimbo, var fram till 1996 en mosse bevuxen av skog, men från och med då och framöver bedrevs här en omfattande jordtäkt. Täktverksamheten upphörde dock 2011 och området ombildades till ett större viltvatten. Med åren har allt fler fågelarter etablerat sig här som häckande och Jägarmossen är numera en fågellokal av åtminstone lokal betydelse. Häckfågelfaunan är i dagsläget såväl individ- som artrikt och viltvattnet är väl värt ett besök för den som är intresserad av fåglar.
I vårprogrammet för 2018 var Jägarmossen för första gång med som ett utflyktsmål med ett planerat besök här den 1 maj. Vi var totalt tio personer som fanns på samlingsplatsen i Rimbo vid tidpunkten för avgång och efter att ha packat ihop oss i våra bilar startade vi färden mot Jägarmossen. Efter en bilresa på cirka tio minuter parkerade vi bilarna vid den södra infarten och nådde efter ett par hundra meters promenad den sydöstra stranden av viltvattnet. Vi hade inte heller denna gång någon riktig tur med vädret. Duggregn och ganska kyligt i luften, men svag vind. Vädret blev dock efter hand allt bättre och mot slutet slapp vi åtminstone regnet. Ingen klagade, det kunde ha varit värre.
Nåväl; vad hade då viltvattnet att bjuda på i fågelväg? Kanske inte så mycket som en del hade hoppats på, men ändå tillräckligt mycket för att alla till slut skulle anse sig vara nöjda. Det första vi noterade var alla de skrattmåsar som satt på några små öar och ur vattnet uppstickande stora stenar. Jägarmossen är sedan ett par år tillbaka den enda (?) häckplatsen för skrattmås i kommunens inland och av deras beteende att döma har de för avsikt att häcka här även i år. Nästan omedelbart efter ankomsten upptäckte vi också ett par storlommar som även de var i början av häckningen och detsamma gällde ett par sångsvan. Båda arterna har häckat här tidigare år och det är ovanligt med dessa två arter häckande på samma lokal. Storlommen föredrar vanligtvis djupa, lite större, klarvattensjöar medan sångsvanen företrädesvis häckar i grunda, vegetationsrika vatten.
Andra sjöfågelarter som observerades och som alla sannolikt också kommer att häcka här var flera par vardera av grågås, gräsand, vigg, knipa, sothöna och fisktärna. Även snatterand och kricka noterades parvis och kan även de mycket väl häcka här. Däremot såg vi vare sig gråhake- eller svarthakedopping, två arter som har bokförts här som häckande tidigare år. Det är dock inte för sent för dem att ännu hinna hit och påbörja häckningen. En skogssnäppa skrämdes upp från stranden och även den har sannolikt för avsikt att häcka här i närheten.
Regn och dis är inte de bästa förutsättningarna för att få se rovfåglar, men vi fick ändå se såväl hane som hona av brun kärrhök som passerade över området. Trots regnet var trastkören ganska fulltalig och särskilt rödvingetrastarna kunde höras med flera sjungande. Andra arter tättingar som hördes sjunga med enstaka exemplar i omgivningarna var till exempel gärdsmyg, järnsparv, svarthätta och gransångare. En hane av svartvit flugsnappare visade sig för oss utan att vi hörde den sjunga och detsamma gällde två stjärtmesar, sannolikt ett par, samt en ladusvala. Detta var i stora drag vad vi hann se under de dryga två timmar som promenaden kring Jägarmossen denna gång resulterade i. Efter intag av matsäck och promenaden tillbaka till bilarna skiljde sig våra vägar år för denna gång.
/Bill Douhan
Kundbysjön lördagen den 28 april 2018 – klent med fåglar men en bäver!
Dagen började med att bilrutor måste skrapas fria från is. På samlingsplatsen i Rimbo var det nollgradigt, men nästan molnfritt och i stort sett vindstilla. När vi strax efter den angivna starttiden påbörjade promenaden från Vallbyvägen till Kundbysjön, kunde de fem som slutit upp höra vårens första svarthätta sjunga inne från samhället. På en delvis översvämmad åker strax söder om avloppsreningsverket rastande bland tofsvipor och skrattmåsar andra bevingade primörer som sju brushanar samt vardera en mindre strandpipare och rödbena.
Efter en behaglig promenad kom vi så småningom fram till föreningens fågeltorn vid Kundbysjöns nordvästra strand. Sjön och den fortfarande delvis översvämmade sankängen låg spegelblank. Vi började förväntansfulla söka av vattnet för att se vad som där fanns, men den låg där nästan helt utan rastande fåglar. Visst såg vi ett par vardera av knöl- respektive sångsvan, ett antal grågäss, några krickor och gräsänder, men i övrigt var vattenytan förvånansvärt fågeltom. Vi hade hoppats på betydligt fler simänder och vadare, men där fick vi tji. Så småningom hittade vi dock en handfull enkelbeckasiner. Mot slutet kom sex brushanar nerdimpande från skyn, men istället för att börja söka föda satte de huvudet under vingen för att vila. Undra hur lång flygtur de hade bakom sig innan landningen här?
Över själva sjön födosökte sex fisktärnor medan sju skäggdoppingar angrep sjöns fiskfauna på sitt sätt. Ett par bruna kärrhökar jagade över strandängarna. Plötsligt lät en rördrom sin allt annat än ljuva stämma ljuda från sjöns vass. Det var den första här på flera år och därför en något oväntad tilldragelse. Två tranor smög i vasskanten och ytterligare fyra sökte föda på strandängen. Några gråhägrar passerade över med sydlig kurs. Efter ett par timmar, då hade ytterligare tre deltagare anlänt till fågeltornet, upptäcktes plötsligt något simmande på sankängen. Den första ingivelsen var utter eller mink, men tubkikarna avslöjade att det var en bäver! Vi kunde sedan studera den i flera minuter medan den i godan ro simmade lite hit och dit.
Efter detta hände inte så mycket mer, men några av oss var kvar fram till klockan tio då vi lämnade fågeltornet för att starta promenaden tillbaka till Rimbo. Trots förvånansvärt få fåglar, föreföll alla nöjda med utfallet av dagens utflykt. Vi hade i alla fall tur med vädret!
/Bill Douhan
Grundsjömossarna onsdagen den 25 april 2018 – inställd utflykt på grund av regn.
Denna utflykt var planerad att bli en härlig kväll vid Grundsjön i den stilla och varma vårluften, men så blev det inte. SMHI förutsade att det skulle bli regn under den tid vi skulle vara på plats så vi beslutade att inställa kvällens begivenhet. Regn är inte de bästa förutsättningarna för att lyssna på fåglar och att tillbringa en kväll i skogen under sådana förhållanden är för övrigt inte något att eftersträva.
/Bill Douhan
Harka ängar lördagen den 21 april 2018 – utflykt med i första hand rovfåglar i fokus
Tolv deltagare, könsfördelningen var jämn, hade samlats när tidpunkten för avgång löpte ut klockan tio. Vi fördelade oss på bilar och påbörjade den korta färden mot Harka ängar vid Norrtäljeviken södra strand, några kilometer öster om Roslagsmetropolen. Tio minuter senare var vi på plats på obsplatsen intill vägen ned mot Harka gård. Gårdagens sommarvärme hade reducerats, men det var fortfarande rejäl vårvärme i luften vilket en frisk nordvästvind dock gjorde sitt bästa för att minska effekten av. Nåväl; solen sken och vi kunde söka lä bakom några enar.
Skådningen kunde nu ta sin början och vi spanade ihärdigt av ängarna och omgivningarna. Den friska vinden gjorde att rovfåglar lätt kunde hålla sig på vingarna, men de var denna dag inte fullt så samarbetsvilliga som de ibland kan vara. Havsörn, båda gamla och yngre fåglar, sågs vid flera tillfällen mot den mestadels blå himlen. Det är svårt att säga hur många olika individer det var, men minst fyra av fjäderdräkterna att döma. En utfärgad hane av brun kärrhök passerade på nära håll framför oss, lågt jagande över ängarna. Den sågs sedan vid flera tillfällen. Utöver de lokala ormvråkarna kunde även en fjällvråk ses på relativt nära avstånd. Vi hade hoppats på att även få se åtminstone fiskgjuse och sparvhök, men vi hade inte riktigt turen med oss denna gång.
Andra arter som vi såg mot himlen vid flera tillfällen var en handfull tranor, några rastade även på ängarna, samt ett tiotal storskarvar. De senare tog cirklande hög höjd inför den fortsatta färden in över land, i riktning mot Erken. Därutöver var det inte så mycket vi observerade. Den friska vinden gjorde att det var svårt att höra fåglarna, men sånglärkor sjöng i flertal och en högljudd nötväcka hojtade från skogsbrynet bakom oss. På ängarna rastade, utöver de lokala tofsviporna, ett 75-tal starar och några tiotal vardera av skratt- och fiskmåsar. En korp som gick ned på ängen skapade stor upprördhet hos viporna vilket fick oss att tro att häckningarna hade påbörjats.
Efter två och en halv timme kända sig alla nöjda med dagens utflykt. Vi packade in oss i bilarna och återvände mot Norrtälje.
/Bill Douhan
Tre backars naturreservat den 18 april 2018 – tur med vädret, men även en del fåglar.
Naturreservatet ”Tre backar” är nyligen bildat och beläget i Lohärad socken, sydväst om Erken. Området består i huvudsak av gammal barrskog med inslag av bland annat grova aspar. Genom reservatet löper en gammal bruksväg som passar utmärkt att vandra längs för den som vill bilda sig en uppfattning om hur skogen här ser ut. Det är ett exkursionsmål som ligger relativt nära Norrtälje, men som föreningen tidigare aldrig besökt. Detta skulle avhjälpas denna kväll som skulle ägnas åt att i lugn takt gå längs bruksvägen och lyssna till de fåglar som hördes i den förhoppningsvis ljumma vårkvällen.
Vid samlingspunkten i Norrtälje var vi 14 personer, ROF-medlemmar och ännu inte sådana, som fanns på plats vid det aktuella klockslaget för avfärd mot ”Tre backar”. Ytterligare en, samt en hund, slöt upp längs vägen, så vi var 15 personer som startade promenaden i reservatet. Vädret var fantastiskt; drygt tio grader, helt klart och vindstilla. Redan innan vi hade lämnat bilarna hade vi stiftat bekantskap med sjungande koltrast och rödhake. För några av deltagarna var detta med fåglar och fågelsång något helt nytt vilket innebar att de nu fick börja med att försöka lära sig hur dessa arter sjunger. Båda tillhör det absoluta toppskiktet bland våra skönsjungande arter vilket inte gjorde det hela sämre. Vi vandrade vidare och kunde snart urskilja andra arter i den ännu försiktiga vårkören av fåglar, till exempel taltrast, rödvingetrast, järnsparv och gärdsmyg. Vi fick också tillfälle att avnjuta en sjungande dubbeltrast, en art som sjunger snarlikt koltrasten, vilket ställde till problem för dem som nyligen trodde sig ha lärt hur en koltrast sjunger. När det började skymma på startade vi återtåget mot bilarna och åtminstone några av oss fick både höra och se ett par morkullor som drog över i rask takt. Sammanfattningsvis fick vi inte höra så många arter, men alla deltagare föreföll nöjda med utflykten. Inte minst därför att vädret var på vår sida!
/Bill Douhan
Rönnskärs udde den 14 april 2018 – tur med vädret men inte med fåglarna.
En utflykt till Rönnskärs udde finns nästan alltid med i vårprogrammet och så även 2018. Förhoppningen bakom detta återkommande val av programpunkt är att vi skall få vara med om en dag med många fåglar av olika arter på flyttning längs Väddökusten. För att lyckas med detta gäller det att pricka in rätt dag, det vill säga en dag med de rätta yttre förutsättningarna. Att lyckas med detta när programmet bestäms långt i förväg är givetvis ett lotteri och det är långt ifrån alltid vi har haft framgång. Trots att utfallet av dessa utflykter ibland varit allt annat än gott, fortsätter vi att ha med denna punkt i programmet. Lyckas vi välja rätt dag, kan fågelupplevelsen nämligen bli minnesvärd. Även om vi inte har framgång i detta avseende, brukar vi kunna glädja oss åt några timmars vistelse vid kusten.
Nackdelen med att studera flyttande fåglar är att de företrädesvis är på väg under den tidiga morgonen. Det gäller således att vara på plats redan i gryningen vilket innebär att tidpunkten för samling inför avfärden till Rönnskärs udde vanligtvis sammanfaller med när tidningsbuden levererar morgontidningen i våra brevlådor. Denna gång var den utsatta tidpunkten för samling i Norrtälje kl. 05:00. Att denna tidpunkt inte uppskattas av alla medlemmar var denna gång ganska uppenbart. När exkursionsledaren några minuter efter utsatt lämnade platsen för samling var han ensam i sin bil. Det började således inte så bra, men vädret var fantastiskt, om än kyligt (tre minusgrader), men jag visste att åtminstone två skulle ansluta på udden.
När jag anlände till udden strax före klockan sex var tre medlemmar redan på plats. Solen hade just gått upp och sken från en molnfri himmel. Det var i stort sett vindstilla och havet lågt nästan blankt. Snart anlände fler deltagare och en timme senare var vi åtta medlemmar som trängdes på berget vid ”soffan”.
Efter denna ordrika inledning kan det vara på sin plats att även säga något om fågelsträcket denna dag. Det stod snart klart att vi inte hade lyckats särskilt väl i målsättningen med denna utflykt. Trots, eller kanske en följd av, det strålande vädret var sträckaktiviteten svag. Det var en del bofinkar på väg norrut över skogen, men inte så mycket mer i tättingväg. Enstaka sånglärkor och sädesärlor, en och annan dubbeltrast samt småflockar av kaja och kråka. De yttre förutsättningarna för att studera flyttande sjöfåglar var utmärkta, mycket god sikt, men tillgången på dylika var minimal. Talrikast var storskarv med flera flockar, men även en och annan storlom passerade med nordlig kurs. Några flockar av ejder sträckte också förbi, men de var sammantaget på sin höjd ett hundratal. Knipor och storskrakar passerade såväl mot norr som åt söder.
Även fågelsträcket inifrån land, ut över havet mot Åland, var blygsamt. Ett par flockar vardera av sångsvan respektive sädgås sträckte ut, därtill tre gråhägrar samt en (!) sparvhök. Flyttningen denna dag var således ytterst mediokert, men det innebar inte att det istället rastade stora mängder sjöfåglar på havet. Ett tresiffrigt antal ejdrar, ett tiotal skäggdoppingar och några tobisgrisslor kan nämnas. Roligast var två svarthakedoppingar och en tordmule. Trots det blygsamma utfallet av fåglar, men kanske tack vare det fantastiska vädret och den sociala samvaron, var vi kvar på udden fram till strax efter klockan elva då exkursionen avslutades.
/Bill Douhan
Nordrona – onsdagen den 28 mars
Mars månad har varit osedvanligt kall och vårtecknen har låtit vänta på sig. Och i programmet stod att tidpunkten är lite av en chansning. Och det stämmer då förra året vid samma datum var det +18 grader. På de vandringar jag själv gjort vid Nordrona veckan innan har det varit fruset, isigt och nästan tyst i skogen. Men sista dagarna har bjudit på sol och åtminstone över noll under dagstid så en del fåglar har börjat känna in våren och koltrasten speciellt har börjat höra av sig så hopp fanns inför kvällen. Vädret var helklart, vindstilla och temperatur kring nollan.
Vi var så sex deltagare som samlades vid korsningen av Vilhelm Mobergs gata och Nordronavägen kl 18.
En talgoxe hördes här med en tvåtonig drill och på avstånd i riktning Norrteljeporten flög en ringduva. Ursprungligen var det tänkt att gå längs någon stig men vi fick tänka om pga det mycket vanskliga väglaget med is. Så vi gick grusvägen nerför backen mot nordväst. En kråka kraxade. Mycket snart hördes och syntes en koltrast på avstånd i en grantopp. Strax hördes även koltrast från annat håll. På avstånd mot norr syntes en svärm större fåglar som identifierades som kajor. I en avlägsen grantopp syntes en fågel som lyste rött i solen. Det bör ha varit en korsnäbb grundat på storlek och den röda färgens utbredning på fågeln. En större eller mindre korsnäbb är omöjligt att avgöra men den mindre är vanligare. Blåmes hördes drilla och strax efter också från en buske med sitt varningsläte. Från väster kom en ensam stor måsfågel med svarta vingöversidor flygande. Förmodligen en havstrut pga sin storlek och tidpunkt. Promenaden forsatte ner till färisten där vi stannade och spejade. Spelade upp ljudet av en sparvuggla som försök att locka fram men det förblev tyst på ugglor. I ett träd satt två sidensvansar som strax kom flygande rakt över oss men förblev tysta. Plötsligt syntes en gulsparv i ett träd helt nära oss. Vi sa den skulle ha sjungit lite för oss också och vi hade knappt uttalat orden så började den sjunga, en två tre. ..en två tre. Men nästa strof så kunde den till sju och sedan sjöng den ihärdigt för oss.
En grönfink satte sig i trädet intill och den sjöng också. På avstånd hördes en hackspetts trummande, troligen en gröngöling eftersom jag strax innan hört dess kja kja kja. Nu hördes koltrastar från lite varstans i flera riktningar.
På väg tillbaka satt en annan gulsparv i ett träd och sjöng men efter bara en liten stund fick den sällskap av en hona och då tycktes den nöjd och tystnade. Två gräsänder flög över oss mot sydväst. Vi avslutade promenaden vid utgångspunkten ca kl 19.30.
Höjpunkterna var väl ändå att koltrasten verkligen var i sitt esse och att gulparvarna var så synliga och ljudliga.
/Lars Hansén
Strömstare och åvandring – tisdagen den 6 mars 2018
Efter en månad med kyla där isen succesivt börjat täcka delar av Norrtäljeån så var det in i det sista ovisst hur det skulle bli med strömstaren. Men dagen innan vandringen utmed ån blev det äntligen lite mildare. Det var glädjande att vi blev 18 deltagare totalt. Samling skedde vid kanten av ån mitt emot Åtellet klockan 14. Vädret var gråmulet och nollgradigt. Som vanligt fanns det en hel del gräsänder där på platsen som vi observerade en kort stund. Eftersom jag strax innan sett en strömstare i ån nedanför gamla brandstationen och bett den stanna kvar en stund så skyndade vi på dit.
Jodå, där satt den på ett ett isflak mitt emot oss. Som på en scen satt den där, neg och bugade för oss. Den var nog lite blyg för den ville inte bada och det blev lite tid att prata om den intressanta fågeln. Men strax flög den en bit bort och satte sig på en sten täckt av is. Nu var den hungrig och hoppade ner och upp i vattnet ideligen. Dock såg vi bara ett exemplar av strömstare.
Vid Kvarngårdsbron satt ett Kanadagåspar. De har vistats i ån hela vintern. Vid Elverksbron var det som vanligt hundratals med gräsänder. Även den ovanliga gräsanden som är brunsvart med vitt bröst. Den har också, i ett exemplar, varit i ån hela vintern. Den tycktes lite sorgsen och utstött av de andra men troligen bara ett sätt att applicera mänskliga känslor på en fågel. Denna and har sannolikt en hel del gener i sig från en tamanka. Kajor och en kråka fanns där också. Även en “stadsduva” satte sig bland änderna. Promenaden fortsatte utmed ån upp till Varghedenbron. Inte speciellt mycket fanns att se i vattnet denna bit. Många gräsänder fanns det dock längs åstranden. Tyvärr var småfåglarna inte speciellt aktiva i gråvädret men ändå hördes en del talgoxe, blåmes, pilfink och grönfink från träden. En flygande skata syntes också. Sällskapet skingrades delvis här och resten fortsatte längs andra sidan ån och över Lasarettsbron tillbaka till utgångspunkten i gradvis minskande skara. Klockan hade nu hunnit bli 15.30. Strömstaren var fortfarande ivrigt dykandes från stenarna.
/Lars Hansén
Uggleutflykt – lördagen den 3 mars 2018
Totalt blev vi sjutton intresserade som samlades för att lyssna efter ugglor, inkluderat de tre som anslöt vid vägkorsningen på Erkenvägen, nordväst Hasselhorn.
Från korsningen hade vi tänkt åka norrut en bit på Domänvägen, men de som inväntat oss kunde glädjande nog berätta att de hört en sparvuggla vissla strax innan vi kom.
Naturligtvis bestämdes då att vi stannade här ett tag för att försöka höra sparvugglan.
Det dröjde inte en lång stund förrän sparvugglan hördes igen, dock på lite avstånd.
För att höra den bättre så gick vi längs Erkenvägen en bit österut och fick nu avnjuta ”sången”, d.v.s. det typiska visslandet, och även se den lilla ugglan sittande i grantoppar.
Nöjda kunde vi nu återvända till bilarna och ta oss ca en halv kilometer norrut till en ”parkering” som plogats fram invid Domänvägen. Härifrån promenerade vi vidare norrut längs vägen, omväxlande med stopp för att lyssna, och då var kattuggla den art som var mest tänkbar. Efter ca 2 km:s vandring utan höra något förutom en skällande hund, så stannade vi och intog medhavd fika, med en fin stjärnhimmel ovan oss.
Vid vandringen tillbaka till bilarna så hördes heller ingen uggla. Väderförhållandena under kvällen kändes helt rätt, bl.a. var det helt lugnt och i stort sett ingen nederbörd. Fanns det några ugglor i grannskapet så föredrog de tydligen att vara tysta.
Eftersom vi inte hade hört någon kattuggla, så frågades det om det fanns intresse att göra ett försök vid Kristineholm, invid Erkens västra ände. De flesta hade möjlighet och var intresserade, men två sällskap, förhoppningsvis nöjda, valde nu att avsluta exkursionen.
Efter bilturen västerut, så passerade vi gårdsbebyggelsen vid Kristineholm och parkerade bilarna nära f.d. skolan. Här gick vi en bit in på den f.d. banvallen (Rimbo – Hallstavik) och här försökte jag härma kattugglans hoande. Efter ett tag så hörde de med bra hörsel (dock ej undertecknad) en kattuggla hoa på mycket långt avstånd i sydost.
För att eventuellt komma närmare den kattuggla som hörts, så föreslog en av deltagarna att vi skulle åka till landsvägens raksträcka vid Ebbarp. Väl framme på raksträckan, stannade vi vid en avfart nära Ebbarps gård.
Här fick vi nu på nära håll höra en kattuggla hoa i ett snöklätt landskap som lystes upp av en praktfull fullmåne. Temperaturen låg nog på drygt – 10 grader.
Det blev en mycket fin upplevelse och själva exkursionen avslutades nu på plats vid 20:45-tiden.
/Bo Granberg