Rapport 2017

Nattsångare fredagen den 9 juni 2017
Vi var åtta personer som begav oss iväg från Norrtälje för avfärd mot sjön Skedviken. Vid Granhult, söder om Mörby upptäcktes en lärkfalk. Vid Fasterna kyrka mötte ytterligare 4 deltagare upp och härifrån hörde vi 3 olika näktergalar.
Första stoppet härefter var i 90-graderskurvan på Mjölstagärdet.
Även härifrån hördes några näktergalar. Nästa stopp var vid Granby, öster om Rånäs. Ganska direkt hördes en vaktel från rapsfältet söder om vägen. Vid Syningens norra strand, öster om Ekebyholms gård, kunde vi avnjuta en kärrsångare. I de gamla ekarna på andra sidan vägen uppmärksammade vi en kattugglehona och efter att undertecknad härmat hanen några gånger blev det full aktivitet i den stilla sommarnatten alldeles ovanför våra huvuden.
I buskmarkerna vid Tegelbruksvägen i Rimbo var det full konsert på sävsångare, och ytterligare några näktergalar. Vi stannade och fikade vid Salmunge sjöäng, sjön Björkarns västände, och där spelade både vattenrall, en gräshoppsångare, en rörsångare och flera sävsångare. Vi avslutade med att bege oss till Sätunaviken av Lommaren. Här spelade ytterligare en gräshoppsångare, flera sävsångare och näktergalar samt en tutande rördrom. I några täta granar invid vägen satt två stycken hornuggleungar och tiggde mat. Efter detta fortsatte några till Riala för att lyssna efter nattskärra, medan vi var två bilar som åkte tillbaka mot Norrtälje för att göra några stopp vid Haggårds gärde. Nu hade både taltraster och sånglärkor börjat sjunga och därmed tyckte vi det var dags att bege oss hemåt. Åter i Norrtälje efter kl 02.
/Kristoffer Stighäll

Hasselsnoksexkursion, söndagen den 18 maj 2017
Ingen rapport har ännu inkommit.

Ludden runt, torsdagen den 28 maj 2017
Återigen dags för den stadsnära vandringen runt Ludden, nu för fjärde året i rad utan avbrott. En vandring som tycks vara mycket populär. Denna gång var det totalt 18 deltagare. Efter en osedvanligt kall april och maj kunde i alla fall, i förväg, garanteras en myggfri vandring. Turligt nog anlände sommaren just denna eftermiddag med blå himmel och runt 20 grader. Och med den blåste några av de hittills saknade arterna in från söder. Verkligen mycket angenämt. Vi startade denna dag kl 17.00. Som vanligt fanns det gott om Rörsångare i vassen, vi såg dock inte någon trots intensivt spanande. En Pilfink huserade i en buske bakom oss. På stranden låg ett par Gräsänder. En Sädesärla trippade på bryggan. På flotten satt en Fisktärna. Några Skrattmåsar landade på brygga. En bit ut i sjön simmade en Skäggdopping men var försvunnen lite då och då under ytan. Över oss cirklade fyra Fiskmåsar. På avstånd från andra sidan sjön hördes en Näktergal, tyvärr den enda gången under vandringen. Även en Rödvingetrast hördes från lunden. Vid hästhagen flög några Björktrastar och en kunde noga studeras när den poserade på en stolpe. I luften vimlade det av Hussvalor. Efter övergången in mot lunden hördes en Härmsångare och strax därefter även Trädgårdssångare. Vi kunde även tydligt jämföra Lövsångare och Bofink. Blåmes och Talgoxe fanns här också. Grönfinkar fanns en hel del. Från ängen till höger hördes Ringduva och Gulsparv. Plötsligt tyckte vi att näktergalen var hörbar i närheten men efter någon mer strof så kunde det konstateras vara en Taltrast. Efter passage av stättan in mot hagen hördes Kungsfågel från ett buskage. I hagen stannade vi flera gången för att studera sjön och vassen och lyssnade noga. Trots att jag i tre dagar innan varje gång hört rördromen så var den denna kväll så blyg så den höll tyst. Inget annat liv fanns att beskåda i sjön och ej ett knyst. Vi fortsatte in i skogen. Här hördes strax en Svarthätta och den underhöll oss en längre stund och tämligen nära. Under vägen bort mot bron hördes även Rödhake, Grönsångare och Gransångare. Framme vid sjön så såg och hördes Svartvit flugsnappare och en Nötväcka syntes och var ljudlig på ett träd. När vi närmade oss plattformen flög det upp en svärm med skrikande Grönbenor. Fika intogs vid plattformen och tid fanns att studera sjön. Ute på sjön simmade på avstånd en familj Storskrake och i vasskanten fanns två Sångsvanar. Mitt i den grunda sjön satt två fiskmåsar på ett litet grund och de passade oblygt på att para sig. I strandkanten kunde en grönbena noga studeras på tämligen nära håll. Intressant var att här helt nära plattformen fanns också ett antal Gulärlor. De tyckes mycket intresserade av att följa några kor som strövade fram. Starar flög kors och tvärs på himlen framför oss. Den svartvita flugsnapparens sång hördes mest hela tiden från ett närbeläget träd. På den fortsatta vägen kunde höras flera av redan identifierade arter som rödhake, koltrast mm. En Skata satt mycket fint poserande i ett träd. Från ett buskage hördes en Grå flugsnappares pipande och en skymt av den syntes hoppande mellan grenarna. Från backen ner mot Lommaren sågs på avstånd två Knölsvanar. I ett träd vid hästhagen hördes en Törnsångare. Under hela promenades hördes den underbara Koltrasten nära och i fjärran.
Trots avsaknaden av rördromen och andra självskrivna arter så som en kaja, kråka eller ladusvala och varför inte göken som lär ha anlänt även till våra breddgrader, så fick vi ihop 39 arter denna fina kväll. Promenaden avslutades kl 20.20.
/Lars Hansén

Singö, Måssten, lördagen den 13 maj

Inställt.

Fågeltornskampen, lördagen den 6 maj 2017
Klockan är fem på morgonen. Klart väder, kallt men vindstilla och tävlingen har precis satt igång. Vi som är på plats lägger mest fokus på att försöka höra eller se trastar, hackspettar och andra arter som förhoppningsvis sitter i skogarna runt om fågeltornet vid Brosjön, Roslagsbro innan de tystnar för att ägna sig åt andra aktiviteter under dagen. Det går rätt trögt faktiskt. Taltrast, fasan, sävsångare, talgoxe. Rördrom förstås och grågäss. Brun kärrhök ses ganska omgående med flera exemplar men ingen koltrast någonstans.
Med tubkikare lyckas vi se snarare än höra rödhake och järnsparv. Brushane sågs med två exemplar redan innan vi fick räkna dom och hittas snart igen. Några fisktärnor kretsade över våra huvuden när vi intog fågeltornet, kanske tänker de boa på taket? Enkelbeckasin och sävsparv följer snart. En havsörn ses på avstånd, faktiskt den enda under hela tävlingen. Fiskgjusen kommer ovanligt tidigt och fiskar i sjön, vanligtvis brukar vi hitta den först i sista stund innan tävlingen avslutas klockan ett. Buskskvätta och blåmes sjunger precis i tornets närhet. Starar förstås och några tranor står i vasskanten. Två arter svan, vigg, gräsand och några snatteränder.
Ganska snart har vi sett eller hört ett fyrtiotal arter men helt plötsligt börjar det blåsa ganska friskt och enligt prognosen ska det fortsätta med en enveten nordan resten av dagen. Det innebär, förutom att vi blir mer frusna, att det blir svårare att höra sjungande, lockande och varnande fåglar. Dessutom kanske fågelaktiviteten blir lägre när vädret blir kärvare. Bäst hittills är de två vitkindade gässen som flyger över våra huvuden och de två sidensvansar som flyger norrut. Det går ganska bra med vadarna också. Förutom tofsvipa, skogssnäppa och grönbena ser vi under förmiddagen gluttsnäppa, flera svartsnäppor, ett par rödbena, två förbiflygande storspovar och en ganska stor flock med ljungpipare men var är koltrasten?
Flera ängspiplärkor sjunger, en lärkfalk kommer jagande nära tornet. Både dubbeltrast och skogsduva ses på närhåll. Havstrut och storskarv ses inte varje år under fågeltornskampen, det var ju bra att de kom förbi. En tärna som vi alla tycker är en silvertärna hastar förbi men får lämnas obestämd (och oräknad). Lustigt nog sitter två fisktärnor ute på åkern tillsammans med andra måsfåglar, udda!
Ju längre tiden går desto mer letar vi efter sothöna och skäggdopping som vi vet finns längre söderut ner mot Broströmmen men vi lyckas inte se någon av arterna. Gulsparv brukar vara rätt knepig men där lyckas vi rätt bra. Några ladusvalor drar förbi och plötsligt upptäcks ett djur simma i stadig kurs mot den norra delen av sjön. Det tar ett tag innan vi inser att det är en bäver! Fast den får vi förstås inte räkna i den här tävlingen. Den kalla vinden fortsätter och nu går det rätt trögt och vi är inne på sista timmen. Förutom sävsångarna lyckas vi inte hitta några sångare. Våren är sen i år. Mot slutet ser vi både duvhök och fjällvråk. Därefter slår klockan ett. Tävlingen avslutas och arterna kontrollräknas. Precis som förra året stannar vi på 66 arter. Varken bra eller dåligt, ett mellanresultat för en fågeltornskamp vid Brosjön. Trevligt, som alltid, och nöjda lämnar vi fågeltornet. Någon koltrast såg vi aldrig.
/Magnus Bladlund

Kundbysjön, lördagen den 29 april 2017
Föreningens andra organiserade utflykt till det nu två år gamla fågeltornet vid Kundbysjön startade på samma sätt som föregående år, det vill säga med att vi fick skrapa is från bilrutorna innan färden hit inleddes. Vid samlingsplatsen i Rimbo var det vid sextiden nollgradigt, men i motsats till föregående år hade vi ingen dimma som begränsade sikten. Under promenaden till fågeltornet hade vi flera sjungande rödhakar som underhöll oss, men också några steglitsor. På en stubbåker vid Vallbyån sågs fem rastande ljungpipare. Strax innan vi nådde fågeltornet stötte vi mängder av rastande ängspiplärkor på sankängen. Väl på plats i fågeltornet hade vi utmärkt skydd mot den ännu svaga nordostvinden och sikten över sjön och dess sankäng i väster var utmärkt.
Efter ett torrt fjolår och en nederbördsfattig vinter var vattenståndet lågt och ingen som helst översvämning fanns att tillgå på sankängen för rastande vadare. Utöver några lokala tofsvipor och enkelbeckasiner fanns här endast ett par mindre strandpipare samt två gluttsnäppor och en drillsnäppa. I åmynningen rastade ett tiotal krickor och ute på sjön några tiotal vardera av gräsand, vigg och knipa. Mest udda i den vägen var ett par snatterand som flög lågt över sjön in mot Rimbo. Två ännu inte helt könsmogna par av sångsvan hade en uppgörelse om vilket par som hade störst hemortstillhörighet i sjön, men det var osäkert om de kom överens. Utöver dessa fanns här även några tiotal individer vardera av grå- och kanadagås.
Den i särklass talrikaste arten på sjöns vattenyta var de minst hundratalet skrattmåsar som rastade här. Våra spekulationer om de skulle stanna för att häcka eller inte resulterade i att vi kom fram till att de troligen snart skulle lämna sjön för andra mer eller mindre avlägsna slutmål. Utöver skrattmåsar fanns här även ett tjugotal födosökande fisktärnor som med säkerhet var här på tillfälligt besök för att fylla på bränsleförrådet inför den fortsatta färden mot häckningsplatser på annat håll.
Det dröjde innan vi fick se någon rovfågel, men efter någon timme med stigande temperaturer steg en ormvråk till väders över skogen söder om sjön. Strax därpå hittades en hona av blå kärrhök flygande lågt över sankängen, men hon försvann snart vidare mot nordost. Två honfärgade bruna kärrhökar anlände från väster och strax därpå sågs såväl fiskgjuse som en hane av tornfalk. Havsörn brukar vara ett säkert kort här vid Kundbysjön, men det dröjde länge innan några av oss kunde skönja en på flera kilometers avstånd i öster.
Den kyliga våren gjorde att tillgången på nyanlända tättingar från Afrika var minimal. Någon enstaka individ av ladu- och hussvala hittades, men i övrigt inget annat. Avslutningsvis kan nämnas att ett talgoxepar hade etablerat sig i en av de två småfågelholkar som vi satt upp bakom fågeltornet, medan ett par blåmes hade ockuperat den andra. Totalt var det 13 deltagare på denna utflykt och när vi efter fem timmar skiljdes åt på samlingsplatsen var alla av allt att döma nöjda med hur dagen hittills hade förlöpt.
/Bill Douhan

Uggleexkursion, lördagen den 11 mars.
Till skillnad från förra året var det, denna dag, helt idealiskt väder. Vindstilla, helklart, temperatur runt noll grader och fullmåne. Vi sa redan på parkeringen vid avfärd att hör vi inga ugglor idag så finns det inga ugglor. Kl 17 körde så sju bilar, under ledning av Bosse Granberg, iväg mot målet vid Åla nära Ununge. Vi parkerade vid vägbommen där ytterligare två personer anslöt. Totalt var vi då 17 personer. Väglaget längs skogsvägen var med knastrig is i hjulspåren och tunn skarsnö i mittremsan. Inte helt lätt att gå men mindre halkigt än för två år sedan då det var glashalt. Så började vi så vår vandring strax före kl 18, en kvart efter solens nedgång. Efter en stund så visslade Bosse efter Sparvuggla och eftersom Bosse är otroligt duktig på att härma ugglor så kom det tämligen snart ett svar. En Sparvuggla kom visslande flygande och satte sig i ett träd inom synhåll. Strax därefter flög den längre in i skogen och satte igång ett ihärdigt visslande som pågick oavbrutet i ca två minuter. Nu hade det gått ganska exakt en halvtimme efter solnedgången och det var ännu skymning. Klicka här för inspelat ljud från tillfället.
Vi fortsatte längs vägen till en stor hyggesglänta. Bosse härmade Kattuggla och det blev snart svar från en Kattuggla som fanns på andra sidan hygget. Vi hörde Kattuggla ett flertal gånger men ingen helt nära. Vi fick uppfattningen att det var fler än en Kattuggla i skogen. Även Sparvuggla hördes på nytt men från en något annan riktning så de var nog också minst två.
Efter ett par km vandring hade det nu blvit helt mörkt men månen sken så starkt bakifrån så man vände sig instinktivt om då och då för att se om det var en bil som kom.
Då hörde vi svagt en Slaguggla fast en bra bit bort. Bosse hoade men ugglan kom inte närmare. Vi fortsatte framåt och svängde ner åt vänster mot den glänta där vi för ett par år sedan intog vårt fika. Strax efter svängen behagade en Slaguggla sätta igång sitt hoande tämligen nära och frekvent. En ytterligare hoande Slaguggla hördes svagt. Mycket tacksamt. Den hoade under ca tio minuters tid. Lite svårare att spela in då den ändå är dovare i ljudet och det kan gå en minut eller två mellan varje hoande. Men här är ändå en inspelning där den hörs tio sekunder in i inspelningen. Klicka här.
En välförtjänt fika lockade nu i gläntan och där det fanns tid för lite socialt prat om erfarenheter från skog och mark. Stjärnhimlen var vidunderlig med Venus starkt lysande och Orions stjärnbild var majestätiskt i blickfånget. Under färden tillbaka till bilarna så stannade vi några gånger och lyssnade men ugglorna verkade anse att de gett oss det vi ville ha och var tysta. Men faktiskt så är det också svårt att lyssna medan sjutton personer går fram genom is och skarsnö. Framme vid parkeringen hördes Sångsvanar på avstånd i mörkret. Det var en magisk kväll med perfekta förhållanden som förgylldes av månskenet. Vandringen avslutades kl 21. Vi tackar alla Bosse Granberg för en oförglömlig upplevelse.
/Lars Hansén

Kommentarer inaktiverade.