Rapport 2016

Salskrakar vid Skedviken, lördagen den 12 november.
Vintern gjorde sitt antåg tidigt i år och därför var det extra spännande om vi skulle få utdelning denna kylslagna men soliga vinterdag. Skulle sjön ha frusit och fågelöknen utbrett sig eller skulle det finnas kvar öppet vatten. Nio medlemmar trotsade kylan denna dag för att utröna detta.
Det visade sig att det fanns öppna vakar kvar. Utanför Mörby slottsruin uppehöll sig c:a 30 storskrakar i en vak och en havsörn vakade i norr på frusna fåglar. Plötsligt plingade det till i vassen och 3 skäggmesar visade sig kort. Denna fågel är ganska sparsam i sitt uppträdande i Roslagen.
Men var var de utlovade salskrakarna? – På andra sidan sjön vid Rånäs kapell kunde vi i motljuset få syn på c:a 15 salskrakar som ännu fanns kvar i en vak. Nöjda avslutade vi här exkursionen med solen sänkte sig över de nyfrusna isarna på Skedviken.
/Gabriel Ekman

Röjning vid sjön Torkan, lördagen den 29 oktober.
Denna vackra och soliga höstdag kom sju förväntansfulla och arbetsvilliga medlemmar för fortsatt röjning vid sjön Torkan i Söderby-Karl socken.
Vi fick bra tillfälle att både elda upp tidigare rishög och fortsätta med slyrensningen vid strandkanten. De öppna ytorna blir allt större och det ska bli spännande att se hur fåglarna svarar på betet och röjningen i framtiden. Vattenrallen svarade oss redan denna dag med sitt grisläte och kvardröjande fåglar som sävsparv och sångsvan uppehöll sig i vår närhet.
/Gabriel Ekman

Långskär, lördagen den 8 oktober
Inställt pga för få deltagare.

Rönnskärs udde, söndagen den 25 september 2016
Under de senaste årens exkursioner till Rönnskärs udde känns det som vi haft mer tur med vädret än med sträcket. Så även i år. Halvklart, svag vind och 10 grader varmt är ju trevligt men det triggar ju inte de flyttande fåglarna att skynda söderut. 7 personer, mer eller mindre morgonpigga, slöt upp till dagens vedermödor. Skogens invånare representerades bland annat av spillkråka, gröngöling, ett gäng stjärtmesar, en gärdsmyg, någon rödhake och några mesar. En havsörn segade förbi på fint avstånd redan i första morgonljuset, så var det gjort. Några mindre flockar korsnäbb och gråsiska flög förbi, liksom enstaka ängspiplärkor, bofinkar, domherre och ladusvalor.

På havet låg någon enstaka storlom och skäggdopping och ungefär femton ejdrar. En kricka rastade. Några tobisgrisslor sågs flyga förbi liksom faktiskt en tordmule.
Tio sädgäss sträckte österut, en grågås flög västerut. Tre bläsänder sträckte söderut. Några storskrakar drog norrut.
Mest drag var det nog på vadarna trots det vackra vädret. Några flockar flög förbi för långt ut för att säkert bestämmas. En större strandpipare och 16 kärrsnäppor sträckte förbi på bättre avstånd.

Som alltid en trivsam dag vid Väddökusten men nästa år hoppas vi på lite mer turbulent väder!
/Magnus Bladlund

Nattsångarexkursion, fredagen den 10 juni 2016
6 deltagare. 5 grader varmt. 4 m/s vind. 3 vildsvin vid Ekasjön. 2 näktergal hördes vid Göringe, Lohärad. 1 storspov spelade vid Nyckelby. 0 fåglar hördes vid första stoppet vid Lommartorpet.
Vid Hårnacka däremot sågs det rejält med fågel. Ungefär 150 tranor flög österut på låg höjd för att hitta nattaställe.
Det kändes ganska svårarbetat denna kväll till en början men vid Himmine, Lohärad släppte det något. Där hördes både buskskvätta, kornknarr och gräshoppsångare. Vid Finstaslätten hörde vi en kärrsångare och en näktergal. Nästa stopp gjorde vi vid Salmunge där morkulla och sävsångare lades till listan. Dovhjort och räv sågs också. Därefter vidare till Syningen östra kant för lyssning på klassisk flodsångarmark. Mycket riktigt hördes en individ svirra på. Kundbysjön därnäst och promenad till det nya fågeltornet. En vaktel hördes kort, liksom en gräshoppsångare och kricka.

Nästa plats som gav mersmak var ett landsvägstopp vid Gullunge där vi både hörde kattuggla spela och hornuggleungar tigga. Kosan ställdes mot Rialamalmen där vi kunde höra en nattskärra på nära håll. Över Bergshamra norrut gav inga nya arter förutom rörsångare. Ett sista stopp gjorde vi vid Penningby slottsallé. Där sjöng ytterligare en näktergal. En kattuggleunge tiggde och stafettpinnen lämnades över av de nattsjungande arterna till en rödvingetrast som idogt vevade igång sin sång. En bra runda tog slut.
/Magnus Bladlund

Hasselsnoksspaning, lördagen den 4 juni.
Vår ROF-stipendiat Eva Marie Söderblom hade tyvärr fått förhinder men Kurt Elmkvist ställde upp för att leda vår spaning efter hasselsnok.Vi var 9 personer som träffades på Kvarnsandsbadets parkering kl 7.30. Inte visste jag att snokar var morgonpigga. Men det kanske inte är så underligt när man tänker efter. De blir ju avkylda under natten och behöver snabbt komma upp i värme och det gör de ju snabbast genom att lägga sig på varma hällar och låta sig exponeras av solen. Hasselsnoken är en värmeälskande orm och den optimala temperaturen ligger mellan 27-33 grader. Kurt visade oss några plåtar man lagt ut för att de snabbt skulle dra till sig värme och vara utmärkta värmekällor för snokar. Men “ våra “ snokar hade föredragit att lägga sig direkt på klipporna. Vi kunde i lugn och ro studera dem. Vi såg fem individer alla i olika nyanser från mörkbrunt till ljust gråaktigt. Två låg helt omslingrande. Eventuell parning enligt Kurt. När en av dem tröttnat på vår närvaro och sakta slingrade iväg, förvånades vi över hur lång den var. Den kan bli 80 cm men vanligast är 60-70 cm. Snokarna har ett litet huvud och två längsgående mörka band eller fläckar på kroppen samt ett mörkt band över ögat. På ovansidan av huvudet har den en stor , mörk teckning av varierande form. Den gör att man kan skilja den ena snoken från den andra vilket Eva Maria tagit fasta på. Hon har fotograferat samt givit de olika snokar hon träffat på egna namn. Eftersom hasselsnoken kan bli upp till 19 år i vilt tillstånd kan man göra studier över dess levnadsvanor under en lång tid, vilket kan ge oss viktig information om den här i Sverige relativt ovanliga ormen. Den är fridlyst men det händer att folk tar fel på den och en huggorm och dödar den trots att snoken inte har några gifttänder och är helt ofarlig för människan.
Efter en relativt kort men strapatsrik promenad på klippor och stenskravel, fikar vi i någorlunda lä för den kalla vinden. Solen lyser och vågorna kluckar mot stranden. På skäret strax utanför ser vi åtta små dunbollar simma med sin Åda-mamma, vilket gläder oss nu när ejderbeståndet tycks ha minskat så katastrofalt. På tillbakavägen kan vi än en gång se på några av snokarna och konstatera vilken otrolig tur vi haft som fått se fem hasselsnokar vid ett enda tillfälle. Det är säkert inte är så vanligt så vi känner oss priviligierade och tackar vår guide för upplevelsen.
/Yvonne Larsson

Singö, lördagen den 21 maj.
Klockan 04.00 lämnar vi Norrtälje för färd mot Svartklubbens lotsplats, Singö. Där väntar Fredrik Bondestam, vår kunnige båtförare och exkursionsledare, med båten färdig för avfärd. På med flytvästar och ilastning av tubkikare och ryggsäckar och sen är vi äntligen ute på havet. Målet är ön Måssten som Fredrik anser lämpligast även denna gång. Vi var ju här så sent som i höstas, se rapport 2015. Vi lastar ur våra grejer och kravlar (står för mig själv) oss upp på den rätt höga gamla militärkajen. Fredrik lämnar oss med orden ” I buskaget på väg upp till höjden sjunger en Svart rödstjärt ” och far sedan iväg med båten för att hämta grupp nr 2.
Vi lyssnar och lyssnar och skulle helst vilja be den envisa Lövsångaren och en och annan Gransångare att hålla tyst så att vi kunde få höra den Svarta rödstjärten. Men det fick vi inte förrän betydligt senare.Vi lade ifrån oss packningen och ställde upp tubkikarna på höjden och bara njöt av naturen och utsikten. Jag gick en liten tur för mig själv och hörde en väldigt tydlig sång som jag inte kunde placera , men ser plötsligt den lilla sångaren sitta alldeles nära mig. Han sträcker upp sin roströda strupe, öppnar näbben och sjunger för full hals. Det är lycka för en okunnig fågelskådare som jag att både få se och höra fågeln som sjunger. Det visade sig vara en Mindre flugsnapparhanne.
Grupp nr 2 anländer och nu är vi 10 tillsammans.Dags för en första fikastund. Västerut på skären innan Svartklubbens fyr vädrade skarvarna sina vingar och några Svärtor gjorde dem sällskap. På de flata hällarna nedanför oss såg vi Rödbena och Större strandpipare. Åt andra hållet ut mot Understens fyr såg vi 2 stora Kustlabbar flyga av och till. De häckade på den ön. Vi kunde också se en säl sticka upp huvudet. Bland Skrattmåsar, Silvertärnor och Havstrutar som seglar runt oss kunde vi också se en stor Skräntärna, världens största tärna.
Dags för en rundvandring på ön. Plötsligt ser Fredrik en fullt utfärgad Sommargylling. Den vill vi gärna se mer av men lyckas tyvärr inte. Vi går ner till buskagen och lyssnar på Trädgårdssångare, Härmsångare m.fl småfåglar. En Silvertärna landar på kajkanten och låter sig villigt studeras på nära håll.Vi ser de korta benen som gör att det nästan ser ut som den vilar på buken och den helröda näbben utan svart spets samt den längre kluvna stjärten. Allt som skiljer den från Fisktärnan.
Vi fortsätter genom ett guldgult hav av Kabbeleka, medan en Knölsvan fridfullt guppar omkring med huvet och den långa halsen vilande på ryggen i den lilla viken framför oss.
En Havsörn visar upp sig på nära håll. Njuter av Våradonis, Mandelblom, Gullviva, Kattfot och Skogsförgätmigej längs vägen för att inte tala om den vita Tuvullen som lyser i skrevorna. Efter vår rundtur återgår vi till tubkikarna på höjden och intar vår lunchmatsäck.En härlig dag som vi hoppas
kan bli ett återkommande inslag i ROF:s programutbud med suverän guidning av Fredrik Bondestam.

De arter vi såg/hörde
Mindre flugsnappare, (hanne), Svärta, Bofink, Lövsångare, Ärtsångare, Skarv, Småskrake, Havsörn, Koltrast, Rödhake, Knipa, Tordmule, Strandskata, Kaja, Kråka, Näktergal, Havstrut, Svart rödstjärt, Skräntärna, Skrattmås, Storskrake, Grå flugsnappare, Ortolansparv, Gulärla, Härmsångare, Svartvit flugsnappare, Trädgårdssångare, Sparvhök, Hussvala, Kustlabb, Skärpiplärka, Gransångare, Stare, Sommargylling, Knölsvan, Gräsand, Ringduva, Törnskata, Större strandpipare, Rödbena, Tornfalk, Fiskjuse, Tobisgrissla, Silvertärna
/Yvonne Larsson


Ludden runt, onsdag den 18 maj 2016
Årets stadsnära vandring som nu börjar bli lite av en tradition, gick utmed Lommaren och runt Ludden. Vädret ganska perfekt men en aning för mycket vind från söder första stunden utmed Lommaren. Totalt antal deltagare var 20 stycken som gjorde följe med Ingrid Ehnström och undertecknad. Vi startade kl 18 med att redan från parkeringen lyssna på Rörsångare som ihärdigt hördes från vassen. En Kaja syntes i närheten. En Hussvala cirklade över oss. Det sägs att en svala gör ingen sommar men sanningen i talesättet behövde inte kontrolleras för strax efter syntes flera Ladusvalor flyga tätt över vattenytan vid badet. På badflotten satt en Drillsnäppa och studerade sällskapet. Det vill säga en Sädesärla som landade bredvid den. En Kråka gick i sluttningen. Några Gräsänder simmade ute i sjön samt syntes Fisktärnor och ett par Fiskmåsar. Vi diskuterade skillnad på Fisktärna och Silvertärna med hänsyn till ben och stjärtlängd men var överens om att detta var Fisktärna förutom utseende också beroende på platsen. Plötsligt kom en Ängspiplärka flygande rakt över oss med sitt karakteristiska kvitter. Promenaden fortsatte utmed sjön under ackompanjemang av Rörsångarna och Lövsångare. Tillfälle gavs att grundligt höra skillnad på Lövsångare och Bofink. När vi närmade oss lunden med alla ekar hördes Koltrasten tillsammans med Näktergalen som var på ljudligt humör denna kväll. Göken hördes tydligt ett flertal tillfällen under kvällen. Blåmesen varnade och sjöng också några strofer. Talgoxen var också flitig i grannskapet. Björktrastar kraxade i ekarna. Bort över hästhagen sjöng Rödvingetrasten fint och tydligt och den hördes många gånger under kvällen. Efter bortre stättan vid fårhagen hördes en Kungsfågel. Annars var det påtagligt tyst i skogen bort mot bron. Men en Gärdsmyg kom till räddning och underhöll oss med sin fina sång. Här hördes även en Gransångare. Framme vid bron hördes en Trädgårdssångare uppåt backen på ena sidan och en Svarthätta på andra sidan. Den senare hördes sedan flera gånger i snåren bortom bron. I skogen framme vid Ludden hördes en Buskskvätta och en Svartvit flugsnappare. Här fanns också Ringduvor. Med utsikt över Ludden syntes en simmande Sångsvan och en Knipa. Två Sävsparvar satt i en buske ner mot vassen. Upp mot banvallen hördes Grönfink och en Törnsångare. Även en Göktyta hördes i närheten. Fika intogs på plattformen. En Gråhäger behagade flyga nästan rakt över oss medan en Svartvit flugsnappare ljudligt och bildligt visade upp sig i ett träd intill. En Stare flög förbi på nära håll. Vi fortsatte promenaden längs joggingspåret och vi hörde här ett flertal Grönsångare och Rödhakar.
En Större hackspett syntes inne bland träden.
Sammanlagt fick vi då identifiera 38 arter denna kväll som avslutades kl 21.15
/Lars Hansén

Fågeltornskampen, Brosjön, lördagen den 7 maj 2016
Förra årets blåsiga förhållande var ett minne blott detta år de några få av oss deltagare samlades i gryningen och endast kände en laber bris (om ens det), klart väder och ett par grader över nollan. Förväntningarna var alltså uppskruvade och fokus låg till en början helt på att försöka höra morgontidiga tättingar sjunga i skogarna på längsta möjliga avstånd. Det gick väl sådär…….visst hördes några trastar och sångare men det var något av en kamp att lyckas hitta de ”vanliga” arter som man vet sitter där i skogar och buskage. Allt mer övergick fokus till förbiflygande fåglar, simmande fåglar, sittande fåglar, lockande fåglar, skulkande fåglar, springande fåglar, frånvarande fåglar. Hur var det nu med blåmes, har vi sett nån sån? Varför sitter det inte en stenskvätta i skravlet där borta, det gör det ju alltid annars? Där flyger en vitkindad gås, det var ju bra!

Trots den vanliga besvikelsen över missade vanligheter är förnöjsamheten stor då lite mer oväntade saker ses. Det blev inga ägretthägrar i år men redan tidigt flög en storlom runt ett tag vilket är mycket ovanligt vid Brosjön. En rastande bläsgås var likaså en glad överraskning. Snatterand och brunand ses bara sporadiskt men kunde läggas till artlistan i år.

Strandängen nedanför fågeltornet var nyfräst för året och trots det fina vädret kunde vi se ett oväntat stort antal vadararter. Förutom de förväntade tofsviporna och enkelbeckasinerna rastade mindre antal av ljungpipare, brushane, svartsnäppa, gluttsnäppa, grönbena och rödbena. Några gulärlor sågs också. På andra håll hördes två göktytor liksom två rördrommar. Några näktergalar gal och sångare sjöng. Brun kärrhök, fiskgjuse och havsörn patrullerade förbi som de brukar.

Totalt fick vi ihop 66 arter 2016. Inget toppår men inte heller något av de sämsta. Nya tag nästa år!
/Magnus Bladlund

Kundbysjön, lördag den 30 april 2016
Dagen inleddes med att is måste skrapas från bilrutorna innan färden mot Kundbysjön kunde börja. Under resan dit doldes snart den uppgående solen av dimmoln och vid ankomsten till samlingsplatsen i Rimbo låg dimman tät över omgivningen. När klockan hade slagit sex var vi fem som hade samlats och promenaden mot sjön inleddes. Under vandringen hördes vårens första sjungande svarthätta och någon enstaka lövsångare, därtill en stenskvätta. Vid ankomsten till fågeltornet, där ytterligare två medlemmar i föreningen redan fanns på plats, såg vi inte skymten av sjön i den täta dimman. Vi kunde likväl höra några av dess närvarande fåglar, i första hand grågäss, men även sångsvan och kricka. Det dröjde dock inte länge innan vi kunde skymta blå himmel ovan oss och vi närde förhoppningar om att solen snart skulle få dimmolnen att lätta.
Mycket riktigt. Solen svek oss inte och dimman upplöstes strax i tomma intet. Med kikarnas hjälp kunde vi nu kontrollera vad som fanns i fågelväg på sjön och på sankängen i väster. En snöfattig vinter och en likaledes nederbördsfattig vår gjorde att vattenståndet i sjön var lågt för årstiden. Översvämningen på sankängen var därför betydligt mindre omfattande än vad den brukar kunna vara. Flertalet krickor som tidigare hade funnits här hade redan dragit vidare, men ett tjugotal fanns kvar i sällskap med några tiotal grågäss och några gräsänder. Utöver tofsvipor fanns här även ett par mindre strandpipare samt enstaka individer av grön- och rödbena samt glutt- och skogssnäppa. En gråhäger lurade på rov i åmynningen och en annan flög över med bomaterial i näbben. Åtta storskrakar fiskade i ån och två yngre sångsvanar vilade på sankängen. Två tranor dansade och trumpetade i vasskanten.
På själva sjön låg knölsvanparet, men även en flock dykänder bestående av några tiotal individer vardera av vigg och knipa. Här fanns även några kanadagäss och två sothöns. Över vattenytan drog några fisktärnor fram och tillbaka i sin jakt på småfisk. En inte helt utfärgad havsörn kom in över sjön från öster och skapade oreda bland närvarande möjliga byten. Den hade dock ingen jaktlycka denna gång. Örnen slog sig istället ned en stund i träddungen sydväst om sjön, innan den strax lättade och försvann. Senare sågs två gamla individer tillsammans över Långsjön i väster. En hane av brun kärrhök observerades mot slutet och några ormvråkar seglade i omgivningarna.
Efter fyra timmar avslutades utflykten. Antalet deltagare kunde nu summeras till totalt nio, flertalet medlemmar i föreningen. Inte så många kanske, men inte heller utbytet i fågelväg blev denna gång så stort. Dygnen innan hade varit kalla och det var flera arter från sydliga vinterkvarter som redan borde ha anlänt som dock inte hade gjort det. Rastande vadare var få, inga svalor sågs och tättingar var genomgående fåtaliga. Det fanns emellertid hopp om bättring. Temperaturen hade under de timmar vi funnits på plats i fågeltornet stigit med tio grader och i solen var det nu varmt.
/Bill Douhan

Riddersholm, lördag 23 april
Nitton förväntansfulla exkursionsdeltagare mötte upp på Södersundets parkering denna morgon.
Vi började med att gå ut på Kvarnudden, den delen av reservatet som skiljer Södersundet från Norrsundet. Här kunde vi se och höra förvänatde arter som bofink, nötväcka, taltrast, koltrast, rödhake och talgoxe. En gärdsmygs explosiva sång imponerade, och vi hade också turen att höra en järnsparv och några kungsfåglar. En stare och ringduvor flög förbi, loksom en större hackspett.
Vi gick till den idag så gott som avsnörda f d havsviken Norrsundet, och det berg som föreningen hjälpt till att röja fram utsikten över Norrsundet ifrån. härifrån fick vi chans att titta på vikens sothönor, knölsvanar, gräsänder, krickor, tranor och på nordsidan tofsvipor och rödbena. En brun kärrhök seglade förbi och på himlen över oss sågs både ormvråk och två havsörnar. en gröngöling ropade till några gånger.
Vi gick nu mot spången som går över bäcken mellan Norr- och Södersundet. Nya arter här var skogssnäppa, gråhäger, skrattmås, kråka, trädpiplärka och ängspiplärka.
från kullen vid Södersundet kunde vi beskåda hela 62 ex av skäggdoppingar som försöker häcka här. Liksom ca 15 par vigg, 1 par knipor, kanadagås, havstrut och i vassen sävsparv. En sparvhök och en korp flög förbi och i strandskogen fanns blåmesar, stjärtmes och steglits.
Vi avslutade med att gå ut till Kappelskäret, sandreveln i söder, med fin utsikt över inneskärgården. Här utanför låg ett femtiotal ejdrar, en småskrake, några fiskmåsar och fisktärnor. Ytterligare en havsörn sågs på långt håll.
Totalt noterades 47 arter denna morgon.
/Kristoffer Stighäll

Uggleexkursion, lördag 19 mars
Väderprognosen för denna dag var verkligen inget lysande. Utlovades både kraftig vind och snöfall. Vilken otur när det varit så fint veckan innan. SMHI hade rätt, men bara delvis. Snöfall, -2 grader, men vindstilla. Trots det envisa snöandet var vi totalt hela 12 st. Så ställa in var inte tal om men vi gjorde en begänsad tur avseende avstånd från Norrtälje. Vi styrde kosan mot Erkens norra strand. På vägen dit kunde vi se en del tofsvipor här och där på fälten. De satt där förvånade över vädret och verkade inte vilja ha någon större lust att flyga.
Starttidpunkten kl 16.30 kändes fel då skymningen börjar först kl 18.00 men nu var det så bestämt.
Strax efter kl 17 var vi då alla samlade vi parkeringen strax innan infarten mot jaktskyttebanan. Snön vräkte ner. Terrängen och skogen började se ut som ett julkort. Vi använde lite av den extra tiden före skymningen till att prata ugglor. Visade sig vara väl använd tid då ugglor var ett stort intresse. Sedan promenerade vi västerut längs Erkenvägen, lyssnade och ibland spelade upp sparvugglan och kattugglans ljud i hopp om att locka fram någon. Det var helt tyst i skogen. Väl framme vid stigen ner mot Hasselhorn övervägde vi att gå längs stigen en bit men avstod då dels skymningen nalkades samt stigen var snötäckt och dolde eventuella isfläckar. Vi vände. Då hördes en koltrast sjunga sin underbara drill i väster. Strax efter satt en annan koltrast helt nära i en trädtopp och varnade frenetiskt med sitt krax. Därefter tystnad. Nu hade det slutat snöa och vi lyssnade helt tysta. Då hördes mycket svagt en kattugla hoa inåt skogen. Tror inte alla kunde höra den men fler av oss var tämligen säkra på ljudet trots att det var kortvarigt.
Tillbaka vid bilarna försåg vi oss med ryggsäckar innehållande fikat.
Vi gick nu utmed skogsvägen upp mot jaktskyttebanan. Inga observationer gjordes av fåglar eller ljud längs denna sträcka. Nu var det dags för fika och det var en mycket lämplig plats vid jaktskyttebanan då där fanns bänkar att sitta på. Nu hade det börjat klarna upp något och månen lyste tidvis mellan molnen. Under vägen tillbaka till parkeringen stannade vi ett flertal gånger och lyssnade. Det var så tyst så man hörde hjärtat slå. En riktigt andäktig tystnad. Det är sällan man kan uppleva denna tystnad. Ingen biltrafik ens på avstånd, inte ett sus från träden. Troligen hjälpte den nyfallna snön till att göra det extra tyst.
Plötsligt hördes några skrik från skogen. I längd och tonläge som en sparvuggla. Det upprepades tre gånger. Sedan tystnad igen. Ytterligare härmningar av fåglar gav inget resultat.
Nästan framme vi bilarna hördes fågelljud från sydost. Ett par tre sjungande toner. Vi diskuterade vad det kunde vara. Själv tror jag det var från sångsvan. Jag hade sett ett flertal sångsvanar på fälten i närheten tidigare dag. Nu hade klockan blivit 19.45. Nära tre timmar ute trots vädret men tiden går fort när det är trevligt. Högst troligt kontakt med två arter av ugglor var inte illa ändå, trots att de inte verkade vara på gott humör.
/Lars Hansén

Kommentarer inaktiverade.