Måssten, 10 oktober-15
Vi var fem morgonpigga (?) skådare som anlände till Svartklubbens lotsstation, Kalvskäret, kl. 6.30 på morgonen. Där väntade Fredrik Bondestam på att köra ut oss till den tidigare militära ön Måssten i Singö skärgård.
Väl ute sammanstrålade vi med några andra skådare som redan var där.
Vi stod på den östra sidan och spanade efter sträck över vattnet. Denna morgon var aktiviteten inte så hög. Kanske berodde det på hotande regnskurar som fanns längre ut. Vi fick i alla fall se en fin soluppgång. Kungsfåglar, blåmesar och gråsiskor satt i träden runt omkring.
Senare fick vi fina obsar på sträckande svärta och sjöorre. En gråsäl befann sig hela tiden nära liksom skarvar och en ung tobisgrissla. Små- och storlom drog söderut och även ejder och svarthakedopping och knipa.
Efter ett par timmar tog vi en tur på ön och fick se en adult havsörn komma seglande helt nära. Njutobs! En jorduggla hade setts på västra sidan men tyvärr hade den dragit när vi kom dit. Men vinterns budbärare – en sidensvansflock – kom flygandes! Härligt! Äntligen(?) vinter.
På tillbakavägen såg vi en prutgås ute på ett skär. Rödhakar och grönfinkar fanns i buskarna runt oss liksom en rödvingetrast.
Spänningen steg då en mindre lira larmades ut. Den hade setts vid Örskär norr om Gräsö och flög söderut. Skulle den komma förbi oss om ca 45 minuter? Vi gav oss av tillbaka till östra sidan. Ett intensivt skådande följde.
Vid 12-tiden gav vi upp och åkte tillbaka med Fredrik och tackade för en fin dag. En fortsättning hoppas vi följer i vår.
/Ingrid
Väddökusten med rovfågelspaning, 19 sept-15
Om sommaren, i vanlig ordning, kunde ha varit mer tillfredsställande vädermässigt så har årets höst däremot kännetecknats av varmt väder och stabila högtryck. Detta är nog så trevligt men ur fågelskådarperspektiv önskas mer omväxlande väder för att få lite turbulens i fåglarnas flyttning. På sträck- och rastlokaler känns det oftast lugnt och stillsamt om det är samma väder hela tiden.
Denna morgon vid Rönnskärs udde bjöd alltså på trivsamt halvmulet väder och ställde inga större krav på de närvarandes (9 stycken) underkläder och skalplagg. Vinden för dagen var en svag sydvästlig pust och havet krusade knappt märkbart vid betraktande.
Sådana var förutsättningarna och till en början upptäcktes några enstaka skarvar som flög norrut samt en kråka som visserligen flög söderut men knappast kom från Åland utan snarare från Gamla Grisslehamn eller annan närliggande plats.
Rätt så snart kom ändå några mindre flockar av bläsänder och de fortsatte komma sporadiskt i små flockar hela morgonen. Totalt rörde det sig om några hundra individer som kunde artbestämmas. Då och då finns det andra sorter insprängda i bläsandsflockarna och denna morgon kunde vi hitta ett fåtal stjärtänder, skedänder och krickor Därtill sågs andflockar alltför långt ut till havs för att säga vilken art de tillhörde.
Några sjöorrar sågs också sträcka. Storskrakar flög i ungefär lika stora antal både syd och norr och därtill upptäcktes också några småskrakar. Andra sjöfåglar som visade upp sig var några rastande skäggdoppingar och tobisgrisslor samt hyfsat många lommar som sträckte. De flesta var storlommar men minst en kunde bestämmas till smålom. När solen bröt igenom kunde vi beskåda ungefär 15 rastande storlommar i närheten av Lerbådan i norr.
Inga större mängder av småfåglar sträckte över våra huvuden men en del grön- och gråsiskor samt korsnäbbar sågs och hördes samt de vanligare trastarterna. Vid observationsplatsen visade då och då en gärdsmyg upp sig och några rödhakar hördes ticka bakom oss. På klipporna kunde vi se fem stenskvättor, en rödstjärt och enstaka sädesärlor sträckte förbi. Mest oväntat i småfågelväg var en ensam snösparv som lockade några gånger och snabbt försvann in mot Sandviken.
I större format erbjöds en häger som hukande flög förbi. Dessutom sågs några havsörnar på både nära och långt avstånd. Pulsen höjdes då en labb upptäcktes över havet, en kustlabb i mörk fas.
Hur blev det med rovfåglarna? Några av oss promenerade ner till Sennebyhaken och upptäckte där en insträckande stenfalk. Uppe vid Rönnskärs udde sågs en insträckande sparvhök samt lite mer oväntat en tornfalk men det var ganska tydligt att detta inte var en dag då mängder av rovfåglar kommer flytta. Därför ställde vi in den planerade förflyttningen till Senneby kasberg och stod kvar lite längre vid udden. Som avslutning belönades vi med några sträckande vadare, 3 kärrsnäppor och lika många spovsnäppor.
/Magnus Bladlund
Nattsångarexkursion, 13 juni-15
Efter en varm solig dag med 25 grader i skuggan var det så dags för årets nattsångarexkursion ledd av Kristoffer Stighäll. Vädret var mulnande med regn som väntade men helt vindstilla.
En karavan av 7 bilar lämnade Norrtälje kl 22 i riktning nordost. Första anhalten blev Rörvik.
Här anslöt ytterligare en bil och vi var då 16 deltagare totalt. Omedelbart hördes ett kraftigt surrande av en Flodsångare Den var tämligen nära, ca 7-10 meter och eftersom kvällen ännu var tämligen ljus hade vi turen att se den visuellt där den satt på ett vasstrå med huvudet uppåt och med öppen näbb. Helt magnifikt. I bakgrunden hördes Rörsångare och i fjärran kom en uggla flygande. Kristoffer bedömde att det troligen var en Hornuggla .
Färden gick vidare bort mot trakten av Nor. Här hördes en Gräshoppssångare tydligt även om den var lite mer avlägsen. Alla kunde inte höra den helt tydligt eftersom tonen har hög frekvens. Här kom Lars inspelade ljud väl till pass för demonstration och pedagogiskt exempel. Vi kunde jämföra Flodsångarens ljud med Gräshoppssångaren lite mer jämna och höga surr. Dessutom lyssnade vi på inspelning av Vassångaren som låter ännu ettrigare nästan som en aktersnurra på långt håll.
På avstånd kunde vi också höra en Sångsvan och då och då pep en Tofsvipa i den nu ganska mulna och lite mer mörka kvällen. Vi fortsatte en bit till och stannade vid den gamla affären i hopp om att få höra en Kärrsångare. Det var först helt tyst. En Näktergal underhöll stundtals på avstånd. Vi höll på att ge upp men vi fick lön för väntan. En Kärrsångare stämde upp med en varierad repertoar bara för att visa att den är en mästare på att härma.
Vi gjorde ytterligare ett stopp för att lyssna efter Kornknarr denna gång. Den hördes dock inte.
Om detta berodde på fåren som sprang i gräset och väsnades en aning eller det lite ogynnsamma vädret är oklart. Kaffe intogs vid Rådasjöns badplats. Här fick vi lyssna till en Sävsångares lite mer livliga sång än Rörsångarens mer sävliga sång.
Strax norr om Råda har det funnits ett Hornugglebo och vi lyssnade efter ungarnas pip men det var tyst. Troligen har de lämnat boet. Vi stannade också på en plats där det kan höras Trastsångare men i kväll helt tyst troligen av väderorsaker eftersom nu hade de första regndropparna börjat falla.
Under hemfärden gjorde vi en kort avstickare ner på en grusväg norr om Söderby-Karls kyrka.
Här hade Kristoffer dagen innan observerat Jorduggla sittandes på telefonstolparna. Trots ihärdigt härmande av en mus syntes den inte till. Ej heller hördes någon Vaktel från fältet där de ibland kan höras
Däremot hördes en Rödstjärt på avstånd i mörkret. En sångare som sjunger alla dagens timmar.
Vid hemkomst till Norrtälje kl 01.30 så strilade regnet ner.
Trots avsaknaden av vissa arter var det en mycket lyckad och uppskattad kväll som lärde deltagarna skilja på nattsångarna och väcka intresse för eget lyssnade.
Tack Kristoffer för en lyckad kväll.
/Lars Hansén
Rörvik nedan
Fågelvandring runt Ludden, 20 maj-15
Årets stadsnära exkursion runt Ludden ägde rum i utmärkt väder vilket var tursamt eftersom det senaste tiden varit något av varannandagsväder med mycket regn. Möjligen kunde man önskat sig något svagare vind från Lommaren. Inte mindre än 21 deltagare totalt hade lockats ut i den vackra naturen på denna runda som leddes av Ingrid Ehnström samt undertecknad. Vi började promenaden vid parkeringen kl 18. Redan där var vi ivrigt påhejade av flera Rörsångare. Ladusvalor flög över oss och en Kråka satt i gräset nyfiket observerandes församlingen. Vid Lommarbadet kunde vi observera Fisktärnor, Skrattmås samt Gräsänder. På flotten satt Ladusvalor och en Sädesärla. Under vidare promenad bort mot hästhagen fanns det gott om möjlighet att jämföra skillnaden på Lövsångarens sång kontra Bofinken. Där vassen glesnade vid den nya vattenledningens dragning kunde vi också observera Rörsångaren sittandes på ett vasstrå. Här syntes och hördes även en Sävsparv. Koltrastarna bevisar återigen att de är bland de mest kända och populära med sina klara rena toner.
I den fina ekskogen efter gärdesgården fanns det som vanligt en hel del arter. Trädgårdssångare, Björktrast, Trädkrypare, Stenknäck, Grönsångare, Talgoxe och Blåmes kunde räknas in. Även kunde en Hussvala och en Steglits observeras. Strax innan vi gick in i fårhagen syntes och hördes en Törnsångare i ett törnesnår som sig bör. Nere på sjön simmade två Knölsvanar. En Sothöna hördes men var skymd bakom vassen. Rödhaken sjöng så vackert från träden och nästan framme vid skogskanten var det ihärdigt pipande från Kungsfåglar. Färden fortsatte längs skogsstigen och här hörde vi Ärtsångare, Grönsiska och Grönsångare igen. Den sistnämnda dock i betydligt mindre omfattning än föregående år. Det sägs att sångarna är senare i år än vanligt. Dock hörde vi många gånger den vackra sången från Svarthätta medan en Domherre satt rakt över våra huvuden på ganska nära håll. En Skogssnäppa kom flygande med sitt karaktäristiska skrik. En Gärdsmyg hade uppvisning i hur fint den kunde sjunga. Den är verkligen fantastisk. Vid broövergången hörde vi Gransångare och Taltrast. En Morkulla kom flygande över oss dock utan att jag hörde något knorr eller pip. När vi närmade oss Ludden hördes flera Svartvit flugsnappare som troligen bor i holkarna som sitter i träden där. På avstånd i sjön syntes några Knipor simmandes. I toppen av en buske satt en Buskskvätta klart synlig i kvällssolen. En Gulsparv stämde upp sitt räknande till sju uppe vid gamla järnvägsspåret och en Gröngöling kom flygandes mot ekarna där den stämde upp sitt skrik. På plattformen intogs behövlig fika medan en Rödvingetrast underhöll sällskapet. En flock Kajor flög förbi samt Fiskmåsar fanns i närheten. En Näktergal kunde svagt höras från andra sidan sjön. En Morkulla flög på låg höjd över skogen. Några Starar kom flygande. Under vidare promenad längs Vigelsjöspåret hördes Ringduva samt Större hackspett.
Tillbaka vid Lommaren hördes Näktergalen lite mer tydligt än vid Ludden.
Nästan framme vid badet igen så kom två Drillsnäppor flygandes över sjön på låg höjd.
Tyvärr hörde vi ingen gök eller härmsångare i år men oavsett det var det en mycket lyckad vandring som räknade in hela 47 arter. Hela vandringen tog tre och en halv timme och avslutades kl 21.30.
/Lars Hansén
Fågeltornskampen, Brosjön, Roslagsbro, 9 maj-15
De yttre förutsättningarna var relativt besvärliga i och med att en ganska frisk vind blåste från väst hela dagen. Detta medförde att vi missade en hel del enkla arter (trastar, rödhake, gulsparv m.fl.) som helt enkelt inte hördes då deras favoritdungar inte finns i närheten av tornet. Några vanliga arter till föll bort då bara en person lyckades se dessa.
Men å andra sidan upptäcktes en ny art för lokalen – ägretthäger (2 ex. dessutom). Fina observationer gjordes också på en del andra vårprimörer. Brunand, tornfalk, storskarv, rödbena och ljungpipare var några andra arter som man inte ser så ofta på lokalen. Totalt antal arter blev 62.
/Magnus Bladlund
Riddersholm, lördag 18 april
25 personer nästan lika många barn som vuxna träffades kl 8.00 en solig vårmorgon i naturreservatet Riddersholm på Rådmansö.
Kristoffer Stighäll dagens exkursionsledare och också ordf. i ROF började med att hälsa oss välkomna och delade sedan ut fågelholkar till alla barn efter att han skrivit deras initialer i botten på respektive holk. Holkarna tillverkades under föreningens holksnickringsträff i höstas. Sen tågade hela sällskapet med stege och hammare i högsta beredskap ut i den vackert vårblommande naturen. Och en efter en blev fågelholkarna satta på plats av ivriga barn. Lite läskigt var det ibland och ganska svårt men upp kom de.
Vi hade tänkt rasta vid utsiktsberget, som vi röjde i höstas. Men eftersom det blåste en rätt nordlig vind in mot berget, så nöjde vi oss med att konstatera hur bra vi såg alla viggar och svanar nu när inget hindrade utsikten.
Istället hittade vi en alldeles varm och solig rastplats vid Södersundet. Medan vi åt vår matsäck, kunde vi titta ut på alla skäggdoppingar, som höll på att vrida huvudet ur led för att imponera på sina respektive partners. Barnen turades om att se i Kristoffers tubkikare och knölsvanen som låg på sitt stora gräsbo var ett utmärkt motiv. Några ormvråkar seglade förbi och hälsade på oss.
När vi ätit färdigt gick vi med Micke Söderman, som förutom att han är styrelsemedlem i ROF till vardags arbetar för Sportfiskarna, och “håvade” i en vattensamling i närheten. Och minsann vi fick upp både grodrom och nattsländelarver av olika slag, samt en stor paddhona med den betydligt mindre hannen fastklamrad på ryggen. Då kunde vi själva se att paddor till skillnad från grodor är knottriga som Micke berättat.
Sen tog vi oss över den långa spången för att sätta upp resterande fågelholkar och när det var gjort fanns det gott om nerfallna träd som var jättehärliga att klättra på. När det var dags för hemfärd var nog alla lite trötta men ganska nöjda och glada efter en givande dag.
/Yvonne Larsson
Uggleexkursion, fredag 6 mars
Det var en gråkall morgon med lätt snöblandat regn men prognosen lovade uppklarnande och kanske dimma mot kvällen. Och lyckligtvis visade sig prognosen stämma. Samling skedde inne i Norrtälje kl 17.00 där exkursionsledaren Bo Granberg tog emot. Så tog en bilkaravan kurs mot nordväst till trakten av Ununge/Åla. På väg dit kom ett par flockar gäss flygande mot norr. Mycket effektfullt mot den vackra kvällshimlen. Dimman började mycket riktig lägga sig över åkrarna när himlen klarnade. Dock inte alls någon dimma i skogen. Framme vid parkeringen utmed en skogsväg hade det hunnit bli skymning. Vi var totalt 12 förväntansfulla personer som klev ur bilarna. Och omedelbart, sedan sista bildörren stängts, fick vi vår belöning. En Slaguggla hoade i vår närhet. Den visade hela sitt register av hoanden och var tämligen flitig. Bosse var av den meningen att det var en de bästa upplevelser av Slaguggla vi hört på senare år. Vilken lycka! Bosse prövade att härma en Sparvuggla. Tidpunkten var väl vald då den är mest sannolik att höra eller se i skymningen. Efter bara en minut fick vi se en Sparvuggla komma flygande mot den ännu ljusa himlen. Den satte sig i en närbelägen asp. Vi fick tyvärr inte höra det typiska lite ljusa hoandet, gissar den var mest nyfiken på vad vi var ena figurer. Någon tyckte sig ändå höra något slags ”pip” ifrån den. Men vi såg den i alla fall tydligt där den satt i trädet. Och ännu så pass ljust att kikaren kunde användas. Vi kunde också, mellan Slagugglans ihärdiga hoande, höra en Kattuggla på långt avstånd i väster. Alltså full utdelning redan vid bilarna efter tio minuters lyssnande. Men så var kvällen en alldeles fantastisk kväll för denna typ av aktivitet. Helt stilla, runt noll grader och en klar himmel. Jupiter lyste klart i sydost och Venus var otroligt vacker i sydväst. Månen var under uppgång i öster.
Vi beslöt oss för att vandra vidare längs skogsvägen för att komma närmare Kattugglan. Vägen var isig och mycket hal men ingen föll och blev skadad. Efter tio minuters promenad lyssnade vi igen och Kattugglan hördes nu närmare och mycket tydligt. Vi vandrade vidare för att om möjligt komma ännu närmare. Det gjorde vi nog också men då hade Kattugglan också flyttat sig längre bort så den hördes mer avlägsen. I gengäld var det en bra plats att inta vårt medhavda fika. Himlen var ännu klar och vi fick tid att beundra stjärnorna. På väg tillbaka till bilarna hade nu fullmånen gått upp och lyste upp den isiga vägen. En förtrollat stämningsfull syn. Exkursionen avslutades ca kl 20.00.
Ett stort tack till Bo Granberg för denna fina exkursion och upplevelse.
/Lars Hansén