Blogg

Egna inlägg kan göras. Klicka här.

12 augusti 2017, Rödstjärt mm!…
Nu börjar det tystna i skogen och just därför är det glädjande att höra gärdsmygen igång vid två tillfällen på olika platser. En riktig vårdrill. Senaste tillfället var ute i Riddersholm. På väg hem lite senare så höll jag nästan på att krocka med en havsörn. Den svepte över Kapellskärsvägen på låg höjd, ca tre meter, och uppskattningsvis tjugo meter framför bilen. En gammal örn med vit stjärt och ljust huvud. En mäktig upplevelse. Hemma i trädgården har det låtit huitt, huitt, huitt, huitt hela förmiddagarna. Snudd på enerverande. Men vet man vad det är så är det entoniga ljudet helt förlåtet. Det är rödstjärten. Troligen i samband med sin kull nummer två. Har haft förmånen att ha haft dem häckande på min gård hela sommaren och kunna följa skådespelet med matning i holken och efterföljande matning på gräsmattan med utflugna ungar. Någon av föräldrarna sitter och säger huitt, huitt hela tiden. Denna huitt-sägande fågel häromdagen såg jag sitta i häcken med tydliga näbbrörelser. Kul faktiskt.
/Lars Hansén

24 maj 2017, Blåmesholken!…
Nyheter från holken där blåmesen bor. Min blåmes. De äter mer solrosfrö än någonsin under vintern. Jaja, det är mitt fel eftersom jag fyller på i mataren alltjämt. Men det är kul att titta på dem. Och nu är ungarna ute. Men de bor i holken. Far ut och in hela familjen. Ungarna ser ut exakt som föräldrarna men något mindre. Häromdagen när det var frukost på altanen kommer plötsligt en blåmes flygande från sin matplats in under altantaket och svischar förbi mitt huvud på 30 cm avstånd så jag kände luftdraget. Det har aldrig hänt förut. Jag tittade bort mot mataren. Nivån var ner i de nedre hålen. Det var nog så att den ville påkalla min uppmärksamhet på den rådande situationen. Ok, jag fyllde på. De är ju mina kompisar. Smarta kompisar verkligen. Och kul att se på när föräldrarna visar hur och var man äter. De matar dessutom ungarna där de sitter på en kvist. Men nu till saken. Från och med nu måste jag ta bort mataren. Tyvärr kompisarna. För hur ska annars ungarna kunna lära sig var man hittar egen mat. Om mamma visat att det är bara att äta ur mataren. De skulle svälta ihjäl när mamman lämnat dem.
/Lars Hansén

20 maj 2017, Svarthakedopping!…
Från 28 grader och sol dagen innan till 13 grader och regndroppar. Men blev trots detta ändå ett besök i Riddersholm. Trots temperaturen och en något pinande vid från nordost var det skönt i sluttningen ner mot Södersundet. Kunde konstatera att vildsvin har mer eller mindre ramponerat den fina kullen längst ut på udden. Men till min glädje kryllade det av fåglar på vattnet. Hussvalor i mängd i luften och många (minst tjugo) skäggdoppingar både ruvandes, simmandes och dykandes.
Två par vigg simmade och fyra eller fler gråhägrar stod i strandkanten på andra sidan vattnet. Minst en låg och ruvade. Ett par sångsvan och ett par knölsvan fanns tämligen nära varandra. En snäppa stod på en flytande vassholme. Tror det var en drillsnäppa. Även två sothönor fanns där. Och ett par svarthakedoppingar simmade och dök helt helt synkroniserat. De är så vackra. De ensamma var värda resan till Riddersholm.
/Lars Hansén

11 maj 2017, Blåmes och steglits!…
Sitter och tittar ut under frukosten på min fågelmatare. Jag har fyllt på den mest varje dag nu när det varit så kallt. Har blivit kompis med ett blåmespar som boat in sig i min egentillverkade fågelholk på staketet 5 m bort. De äter så det skvätter. När det så kommer fyra steglitsar (som är så vackra) och äter så det syns hur nivån sjunker, så vill jag nästan säga ”stopp det där är min kompis blåmesens mat”. Undrar förresten hur de äter, kanske på samma sätt som man skulle plocka frukt i affären och plocka de som ser godast ut och slänga resten över axeln. Blåmesen skvätter och skvätter, så tycks han hitta ett frö som passar, flyger en meter bort till busken, håller fröet med klon och äter. Jag måste bestämt ta en koll på marken under för att se om fröna är oätna. Talgoxen gör precis på samma sätt. Äter i busken en bit bort.
Men hur som helst, de är mycket vackra och underhållande. Men lite komiskt att vi människor står enormt mycket närmare en råtta än en fågel genetiskt sett.
/Lars Hansén

23 april 2017, Riddersholm!…
En solig men kylig vårdag lockade till ett besök vid Riddersholm för att se vilka framsteg våren gjort. Till att börja med förvånande att det var så pass tyst och fattigt på fåglar men det har väl att göra med det kyliga vädret på ca 6 grader. Även om det mestadels var sol så föll det faktiskt en del snöflingor från blå himmel. Typiskt aprilväder, och mörka skurmoln fanns i horisonten.
Vitsipporna hade lite svårt att känna vårglädjen, de var inte jättemånga eller särskilt utslagna mer än i vissa södervända kullar. Blåsipporna dröjde sig kvar dock här och där. Men vad som var rikligt förekommande var vårlök samt även smånunneört.
På väg till berget vid Norrsundet hördes frenetiskt en rödhake. Årets, för mig, första gulsparv hördes också samt en nötväcka, men endast en av varje. Bofink fanns en och annan samt talgoxe och blåmes. Över Norrsundet flög två skrikande tranor i cirklar. I vattnet simmade ett antal ljudliga sothöns och en knölsvan. En fiskmås korsade himlen och på avstånd hördes en större hackspett som även strax flög över fältet vid spången. En gröngöling stämde upp från skogen. På andra sidan udden i havsviken simmade två sångsvanar märkbart irriterade över en knölsvan som i deras tycke inkräktade lite för nära. Men en annan knölsvan låg och ruvade så det var väl hannen som ville mota bort sångsvanarna kan jag tro. Två gräsänder simmade förbi och även två knipor låg still i vattnet och observerade spektaklet. En kanadagås fanns där också. Från vassen mot småbåtshamnen till hördes en rödbena och på avstånd från skogen en rödvingetrast. Vad jag helt saknade här var skäggdoppingar och tofsvipor.
Kunde konstatera att här och var fanns spår efter vildsvins härjningar.
Bortom tennisbanorna på väg mot Örnudden hördes en taltrast och utmed stranden där, kom en strandskata flygande. Två skrattmåsar landade vid stranden. Vid udden kom en mindre flock ejder med både gudingar och ådor flygande. De landade en bit ut i vattnet.
Av en händelse ser jag nu att det var samma datum som ROF hade en exkursion till Riddersholm år 2016. Men i år vad det definitivt inte lika långt kommet med våren, men så har också april varit ovanligt kall. En enda tofsvipa såg jag men det var på hemväg vid Harka.
/Lars Hansén

19 mars 2017, Bofink!…
Idag kändes det verkligen som den första riktiga vårdagen. Nästan helklar himmel, bara mycket svag vind och ca 6 grader varmt. Sista dagen Kvisthamrabacken håller öppet. Folk sitter ute och solar på sofforna. Tussilago i mängder och blåsipporna börjar slå ut. Dessutom, jag hörde min första Bofink för året! Den satt på Borgmästarholmen. Två härliga drillar hördes, lite tveksam knorr men ändå fullt tydlig.
Och inte att förglömma, i morgon är det vårdagjämning.
/Lars Hansén

20 februari 2017, Koltrasten sjunger äntligen!…
Idag hörde jag äntligen min första koltrastsång för i år. Härligt! Den satt utmed vägen fram till Bergsstugan.
För att ytterligare spä på vårkänslan idag så var en Strömstare ihärdigt i arbete nere i ån alldeles uppströms societetsbron.
Tyvärr bara utrustad med mobilkamera och förhållandevis mörkt gråväder. Men ändå en liten bild.
/Lars Hansén

9 september 2016, Gransångare!…
Det har varit fortsatt sommar så här långt i september. Kanske naturen blir lite i olag men idag hörde jag Gransångaren sjunga samma drill som på våren.
Tillsammans med den ljumma vinden och solen blev det vårkänslor igen. Härligt.
/Lars Hansén

21 juni 2016, Skarvar och havsörnar!…
Idag var jag på en fin tur ut på Singöfjärden. Jag låg med båten utanför Själgrundsskallen. Flera hundra skarvar häckar i de döende träden på ön. Mitt i kolonin satt ett tiotal havsörnar i trädtopparna. Då och då gjorde de en inflygning mot boträden och tog en skarv. Jag räknade till 15 havsörnar i luften över ön. Ett mäktigt skådespel.
/Tomas Larsson

27 maj 2016, Räddning av kattuggleungar!…
Precis när jag var på väg hem från Singö-skådningen i lördags ringde en lantbrukare och berättade om två kattuggleungar som hade hittats på marken vid ett nedsågat träd.
Ungarna hade placerats i en låda för att hindra att de skulle bli uppätna av katter, rävar eller andra djur.
Dessutom hade lantbrukaren hittat grenen med boet i. Grenen låg på marken. I boet fanns ytterligare två ungar som låg och tryckte. Vi kom överens om att ungarna måste flyttas till en säkrare plats.
Av en händelse har jag i flera år haft en uggleholk liggandes. Den har aldrig blivit uppsatt utan legat under balkongen. Lite trasig men med lite fix så blev den hel igen. Jag körde holken till gården och tillsammans satte vi upp den i ett träd i närheten av det nedsågade.
Sedan var det bara att lägga de fyra ungarna i holken efter att lite material från det ursprungliga boet lagts i botten.
Igår kväll var jag var dit igen. Lantbrukaren visade mig en film som var tagen i går morse. Där ser man en av ungarna som sitter i ett träd. Jag klättrade upp till holken och kunde konstatera att den var tom. Lantbrukaren har i veckan hört hur ungarna pipit från minst tre håll. Det kan förhoppningsvis innebära att alla ungarna klarat sig 
/Ingrid


23 maj 2016, Tornseglare!…
Så idag till frukost, som intogs ute, så hördes det. Det ljud som jag inte hört på nio månader. Och hur beskriver man bäst ljudet? Kvitter, pip, tjatter, vinande?
Eller kviller? Tja, jag skulle säga kvillrande pip.Hur som helst så kom de idag, i alla fall till mig. Tornseglarna. Hörde ljudet först och sekunden efteråt såg jag en tre, fyra fem stycken svepa förbi i en båge på låg höjd under uppvisande av sin omisskännliga månskäreliknande siluett. De återkom några gånger så de tycktes gilla min beundrande blick. Välkomna till min bygd.
/Lars Hansén

Värnbergskammen 6 maj 2016 kväll, Skedand
Förutom svarthakedoppingar, knipor, sothönor, gräsänder, snatteränder fanns även skäggdopping och årets nyhet ett skedandpar,. De senare har jag aldrig tidigare sett i Kåstatrakten. Däremot på Öland och vid Sandemar.
/Ulla Beckman

18 april 2016, Berguv!…
Hej!
Jag har en kollega som har sett/hört en berguv, hemma på tomten i Utlunda (mot Vätö). Är det ngn som ”koll” på den?
/Birgitta Reimers
(Den som vet kan gärna svara på bloggen, red anm)

1 april 2016, Fladdermöss mitt på dagen!…
Idag har jag haft nöjet att se två fladdermöss mitt på dagen, ca klockan 14, avteckna sig mot en klarblå himmel. De flög fram och tillbaka längs kanten av ett skogsparti.
Syntes tydligt med blotta ögat och ännu tydligare med kikaren där öronen klart avtecknade sig mot himlen. En flög förbi helt ljudlöst på ca två meters avstånd.
OBS, detta inget aprilskämt trots dagens datum.
Jag har sett det förr. Just denna tid på året när de vaknat men det inte finns så mycket insekter så måste de jaga även på dagen för att hitta föda.
Första bilden tagen med telefonen visar en av dem i överkanten och den andra en uppförstorad tyvärr suddig bild.
/Lars Hansén

15 mars 2016, Koltrasten glad igen!…
Äntligen! Idag var det första gången för mig att höra koltrasten. Den sjöng från en trädtopp vid Kärleksudden och en annan från andra sidan viken strax invid Björnö.
Och äntligen har ljuset återvänt. Det går fort nu i naturen, kan förstå om en del till och med känner ångest över att inte hinna med allt. Det var redan ett par veckor sedan första tussilagon och jag har redan sett blåsippor. Bara att vara ute så mycket man hinner.
/Lars Hansén

1 mars 2016, Strömstare!…
Äntligen är det mars månad. Vintern känns som en lång transport mot våren men nu är den strax här. Somliga dagar känns tyligt solens värme och det torkar upp i markerna. Härligt.
Taloxar och blåmesar börjar öva på sin vårdrill och grönfinken är i full färd med sin vedkap.
Väntar bara på att koltrasten ska bli glad igen och dela med sig av glädjen från närmsta trädtopp.
Nere vid ån i Norrtälje har en längre tid strömstaren letat mat i strömmen. Det är en härlig krabat och tänk vilken begränsad biotop den trivs i. Vi är lyckligt lottade som har en å och en med fors i dessutom. Här ett par bilder jag tog varav en där den hämtar luft bland vågorna.
Dagen efter var det två strömstarar och interesset för mat var utbytt mot intresset för varandra. De lekte tafatt i cirklar och förbiflygningar med vilda skrik (pip).
Bilderna är tagna strax nedströms elverksbron mitt emot ett gult och rött hus, därav den gula och röda färgtonen i vattnet.
/Lars Hansén

29 november 2015, HÖKUGGLA!…
Gick ut halvåtta på en morgonpromenad. Kändes inte sådär jättekul. Vädret var inte det roligaste. Men jag tänkte att efter allt julbak på lördagen kunde motion inte skada. Går där och lyssnar på Naturmorgon på mobilen då jag plötsligt känner mig iakttagen. Vänder mig åt sidan och ser en fågel som sitter i en torraka på ett hygge. Vad kan det vara? Ser ut som en uggla med sitt runda huvud. En sparvuggla? Men är det inte väl stor för det? Och den ser ut att ha lång stjärt. Fifflar lite med mobilen och min kikare och innan jag fått upp kikaren har fågeln flugit. Typiskt. Men där, vad sitter där i alen? Jo det är ugglan! Kikar på den och konstaterar att det är en hökuggla!! Hurra! Har aldrig haft hökuggla så nära hemma förut. Där tittar jag och hökugglan på varandra en lång stund. Alla karaktärerna för en hökuggla stämmer – tvärbandat bröst, ljusa fält vid ögonen, vit v-formad markering över ögonen, lång stjärt. Efter en stund
lyfter ugglan och flyger mot mig för att sedan svänga vänster och försvinna.
Där fick min dag en särdeles guldkant. Hela min promenad gick som en dans. Nu längtar jag till nästa helg då jag har tillfälle att gå ut i dagsljus och leta efter den igen :-)
/Ingrid

18 oktober 2015, Höst på Öland!…
En underbar soluppgång ur havet och sommaren dröjer sig kvar. Det är milda nätter nu när vinden är ostlig. Havstemperaturen håller ca 10 grader och nattemperaturen är densamma. Hemma i Norrtälje är det minusgrader på nätterna denna vecka. Vad finns då kvar att se här nere. Mycket visar det sig. På gården vimlar det av Kungsfåglar och Rödhakar. De är skojiga då de är så orädda. Kan utan vidare flyga ner och sätta sig på en meters avstånd på marken. En Dubbeltrast sitter i en buske. Några Starar sitter på elledningen. Tog en bild genom tuben med hjälp av mobilen. En promenad ner till havet över strandängarna där Sånglärkorna sjunger i skyn och Tofsviporna sitter i mängder på den nysådda åkern. Stora flockar av Tranor flyger över den ena efter den andra. Trodde de försvunnit men det har varit några dagar av gråväder men idag var det blå himmel. De flög åt norr men i vida cirklar tidvis. Kanske de försökte vinna höjd för den slutliga flygningen söderut. En gigantisk flock av Vitkindad gås lyfter från en stubbåker där det vuxit majs. Helt nära mig går tre Sångsvanar. Den mellersta är en ungfågel med lite gråare färg. Lite längre ner mot havet kommer en flock Prutgäss på väg söderut.
I buskarna längs vägen mot sjön sitter massor av Gulsparvar, Grönsiskor och Grönfinkar. En Fjällvråk cirklade en bit bort.
Tillbaka hemma på gården kommer tre Ladusvalor och flyger över på nära håll. Det var sent på året tycker jag. Av grannen hörde jag att larmet gått om Kungsfågelsångare i en dunge 500 m bort. Genast begav jag mig dit. Jodå, där i en rönn satt ca 5 st och hoppade runt. Och faktiskt såg jag också en Sädesärla.
Inte idag men förra veckan satt en Taigasångare i päronträdet. Ja sannerligen är det gott om sevärdheter i fågelvärlden här och en lång ljummen höst. Och som avslutning på eftermiddagsfikat i solen på yttertrappan började en syrsa sjunga högt och ljudligt.
/Lars Hansén

28 maj 2015, Tornseglare, äntligen!…
Den första riktigt sköna morgonen med frukost ute på altanen.
Och vad kommer inte där om inte en svärm Tornseglare cirklande under ljudligt pipande.
Jag blir lika glad varje år av att Tornseglarna kommit, nu är det sommar.
/Lars Hansén

3 maj 2015, Rådmansö…
Idag var jag ute hela dagen på Rådmansö och fokus låg på att ta några bra bilder av Häger. Dagen började varmt, sen kom det regn men jag hade sedan turen igen då solen åter kom fram. Nog fick jag bild på Häger, men även på den sällsynta Ägretthägern. Jag fick även se Brunänder, vilka man inte ser varje dag.
Väl mött,
/Mattias Hallestrand





21 april 2015, Rödhakar i mängder!…
Nu har det varit riktigt finväder i flera dagar och har vad jag kan minnas aldrig hört så många rödhakar. I det närmaste från varenda träd hörs deras sång.
De sjunger från morgon till skymning. Vilken mästersångare.
Denna inspelning gjorde jag nyss från ytterdörren.
Klicka på bilden för att lyssna!


/Lars Hansén

4 april 2015, Änder och Ejder…
För tillfället boende i Upplands Väsby har jag nu under veckan haft möjligheten att spendera tid på Rådmansö hos familjen. Är det något jag alltid passar på att göra när jag är i Norrtäljetrakten så är det att besöka Norrtäljeån för att fotografera de alldeles underbara änderna. Idag fick jag till några riktigt bra bilder, de synes här nedan. För ett par dagar sedan var jag även vid Östernäs brygga och fotograferade en del Ejder. De börjar dyka upp en hel del av dem nu.
/Mattias Hallestrand





27 mars 2015, Angarnsjöängen…
Jag har spenderat ett par dagar för fågelfotografering vid Angarnsjöängen som ligger i närheten av Vallentuna. Har ni inte besökt Angarnsjöängen kan jag starkt rekommendera det Hela varvet runt sjön är 6,7 km i vacker natur. Här finns det, som säkert många av er vet, otroligt mycket Grågäss under våren. När jag var där för några dagar sedan såg jag även Sångsvan, Knipa, Trana, Gräsand, Tofsvipa, Knölsvan, Storskrake, Sothöna, Kanadagås, Steglits, Blåmes och Ormvråk.
/Mattias Hallestrand






15 mars 2015, Lärkor och Tofsvipor…
Hela den gångna veckan har det varit vårväder med blå himmel och flödande sol. Redan för en vecka sedan såg jag mina första blåsippor och tussilago. Även så idag men också både såg och hörde Lärkor och Tofsvipor. Då vaknar vårkänslorna på riktigt. Hoppas nu talesättet kommer på skam att lärkan ska snöa ner tre ggr innan det är vår. Oavsett vädret så är det härligt att ljuset återvänt.
Den plats där jag säkrast hittar både Lärka och Tofsvipa så här års är på fälten mellan Björnö och vägen in mot Harka. Helt nära Björn Rivares gravhög.
/Lars Hansén

7 jan 2015, Är det vår nu?…
Äntligen! Igår hörde jag första taloxen sjunga ti-fy, ti-fy, ti-fy, ti-fy, ti-fy, ti-fy. Och idag också så det var ingen tillfällighet, men idag kom även den välbekanta sången från grönfinken med sitt tjipp, tjipp, djyrrrrrrrrrrrrrr.
Underbart. Koltrastens sång får vi nog ändå vänta på en dryg månad till. Men det är nu det börjar vakna till liv.
/Lars Hansén

5 jan 2015, Flyttfåglar som stannat…
Nytt år och nya upplevelser. Detta året har börjat med i stort sett grön vinter och plusgrader. Gick ner till Norrtäljeån idag och ser där en hel del gräsänder men också en sothöna som simmar omkring i lugnvattnet nedanför Ferlinbysten. Den dyker ibland ner med ett skutt och är borta några sekunder. Sedan simmar den bort till en sten där en annan fågel står. En till att börja med lite obekant fågel. Mindre än sothönan och definitivt mindre än gräsänderna. Efter en del tänkande förstår jag att det är en vigg. Den står på stenen ivrigt sysselsatt med att putsa sin mage. Verkar ha svårt att gå stackarn, haltar en aning. De två fåglarna verkar ty sig till varandra, båda kanske känner sig lite vilsna i vintervädret. Det yr lite lätt snö i luften. De är ju båda egentligen flyttfåglar och de flesta kompisarna borta. Men sådana här vintrar är det ändå inte helt unikt att finna dessa arter lite mer norrut än kontinenten där de normalt övervintrar. Viggen är helt säkert en ungfågel, kläckt 2014. Liknar en hona men kan lika gärna vara en hanne där det vita på sidan börjar framträda. Och tofsen på huvudet är svagt i vardande, hade det varit den mycket snarlika berganden finns aldrig en tofs. Spetsen på näbben med en något mörkare färg. Kort sagt, som anstår en vigg. / Lars Hansén


22 nov 2014, Sidensvans förgyller höstmörkret…
Nu är det definitivt senhöst och novembermörkret är kompakt. Fågelmatarna är utsatta med talgbollar, nötter och frö. För närvarande livligt besökta av främst talgoxe, blåmes och pilfink.
Men har även sett steglits. Det är en höjdpunkt, de är så fina.
Skatorna sitter och undrar hur de ska få ta del av godsakerna. Ibland lyckas de för uppfinningsrikedomen är inget fel på.
Men främst det som är härligt just nu är alla flockar med sidensvansar som sätter sig i björkar, äppelträd och rönnbärsträden. Det är bara att öppna dörren så hörs ”silverklockorna”. Redan från tidig morgon och dagens ljusa timmar är de igång. Men nu är bären i princip uppätna här i trädgården.
En sidensvans äter motsvarande sig egen vikt varje dag så de måste ligga i.
/ Lars Hansén



16 okt 2014, Havsörn skrämde bort Dvärgmåsarna…
Ytterligare en rapport från en härlig höstdag på Öland.
Fåglarna gjorde sig påminda till frukost. Min vän Kungsfågeln pickade lätt på fönsterblecket. Brukar vara närmast omöjligt att hinna få en bild på dessa krabater då de knappt sitter still i buskarna mer än tiondelar av sekunder. Men denna var nyfiken på vad som pågick i köket och satt still flera minuter. Den passade också på att sova en liten stund.

En sådan fin dag kräver en promenad över strandängarna ner till havet. Blev förvånad över hur många Sånglärkor det var. De tycktes trivas speciellt över fältet med skördad majs. Sången var inte att ta fel på även om den inte betedde sig likadant som på våren. Då flyger den enskilt upp under intensivt sjungande. Nu var det mer i flock med ett tiotals fåglar som höll ihop som i en liten förvirrad svärm under sången i cirklar över fältet.


Nere vid havet får jag syn på en flock med som jag först trodde var Skrattmås. Men först fattade jag inget då jag inte förstod de bytte från sina svarta huvuden till vita så tidigt på hösten. De var också tystare än vanligt och mycket mindre. Simmade i vattnet, flög upp i en cirkel, kom tillbaka och satte sig. Jag började förstå det var Dvärgmås som brukar finnas här. De är annars ganska lika Skrattmås fast mindre. Alltså som små Skrattmåsar men nu med vitt huvud och lite svart bakom ögat. De röda benen som låg tätt utmed kroppen var klart synliga i flykten.
Fumlade med kameran och hade precis fått upp den i skjutläge då alla flög upp. Vad nu då? En Havsörn strök fram på låg höjd utmed stranden. Typiskt, men så fick den bli fotad då i stället.


På väg tillbaka så kom ett sträck med Vitkindad gås på väg åt söder.

Som alltid en innehållsrik promenad.
/Lars Hansén

12 oktober 2014, Höst…
Hösten är här. Kan inte hjälpas, men ännu finns mycket att se i fågelvärlden.
Även om det inte är i ROF närområde så vill jag dela med mig av dagens upplevelser på
Öland. Redan till frukost, där det är fin utsikt över ett mindre körsbärsträd, så ser jag de välbekanta vännerna, kungsfåglarna. De hoppar ivrigt omkring i grenverket och är ihärdigt observerade genom den alltid till hands lilla kikaren vid bordet. Och idag hade de sällskap av ett par tajgasångare faktiskt. De är inte vanliga här men har sett dem tidigare. Små som en kungsfågel men utan gul hjässa men ett gult streck över ögat. Vid morgonkaffet i allrummet får jag se en pilgrimsfalk slå sig ner i den närbelägna vresiga granen. Det är egentligen i det trädet där en tornfalk bor och det kommer nya tornfalksungar där varje år. Fram med kameran i ett huj. Ringmärkt är den också ser jag.

Idag blev det också ett besök i Ottenby. Vad svävar inte där i skyn, jo åtta fjällvråkar. Varv efter varv så var de synliga i minst en timme.

I buskarna fanns det gott om stjärtmesar och även grå flugsnappare med sina lite gälla pip.
Väl hemma på gården igen så fanns en hel liten koloni med rödhakar i buskarna. På flytten kan jag tänka.
Och så även de ca 100 tranor som flög söderut och lät som bara tranor kan.
Det var en fin eftermiddag med blå himmel och för årstiden varmt, ca 16 grader så ett besök nere vid havet var på programmet. På väg ner över strandängarna fanns det två sånglärkor som sjöng ikapp. Har inte sett några nu på ett tag men dessa är väl på genomresa. Nere vid havet fanns det bergänder som simmade och en flock med vitkindad gås sträckte förbi.
För att göra dagen fulländad så flög en fladdermus fram och tillbaka utanför fönstret väl synlig mot den ännu något ljusa himlen i skymningen utanför middagsbordet. Inte en fågel men den kanske trodde den var.
/Lars Hansén

14 september 2014, Sovande Nattskärra…
Hösten är definitivt här även om dagen bjuder på en solig och fin dag.
Har faktiskt tagit mig ett dopp i havet och det var inte någon jättestor prestation då det +15 grader i vattnet. Inte varmt men ett kort dopp är ok.
Så till dagens fågelupplevelser här på gården. Sädesärlor i mängd som troligen samlar ihop sig inför flytten. De låter betydligt mer än vanligt, skulle gissa de försöker lokalisera varandra. De sitter på gräset, muren och hustaken. Några enstaka ladusvalor sveper förbi.
Och ett evinnerligt pipande i buskarna av kungsfåglar.
En flock tranor flyger förbi åt söder. Bör tilläggas att denna gård ligger på Öland.
Men den ojämförligt största upplevelsen var en sovande nattskärra på ett staket.
Den trodde nog den var osynlig och verkade helt obekymrad av tämligen närgångna besök eller var den mycket djupt sovande med stängda ögonlock. Men den rörde aningen på sig ibland, den kanske hade sköna drömmar.
Denna upplevelse hade jag vid ett staket helt nära fyren i Ottenby.
Kameran hade jag naturligtvis lämnat hemma men jag tog en bild på den med telefonen på fri hand bakom min handhållna kikares oklar. Visst är den söt.
/Lars Hansén

31 maj 2014, Nattskärra runt busken…
Är bara tvungen att delge en, vad jag tror, mycket sällsynt händelse.
Ett par kvällar nu vid 23 tiden har jag varit ute och lyssnat på Nattskärrans skorrande, förutom Morkullan och Kornknarren förstås. Men nu till det ovanliga. Mitt på ljusan dag, i stekande sol, helklar himmel och 20 grader. Kl 14 under en promenad på Ölands alvar hör jag plötsligt ett skorrande ganska nära. Bara några sekunder, men kan omedelbart identifiera ljudet som Nattskärra eftersom jag hört det så nyligen och flera gånger. Avståndet bedömde jag som ganska nära då det var mycket starkare än vad jag tidigare hört. Alldeles strax därefter rundade jag en buske i avsikt att sätta mig på en sten för en fika. Det var bara högst 20 meter bort från där jag hört ljudet. Plötsligt flyger en fågel upp och flyger i en båge runt busksnåret och försvinner. Jag ser den under två tre sekunder och den ser ut som en mindre rovfågel i vingens siluett och stjärtens form. Den var brungrå. Och busken stämde exakt i riktning till ljudet jag hört. Väl hemma efter kontroll i böckerna så såg den på pricken ut som en Nattskärra. Jag har alltså först hört den mitt på dagen för att strax efter nästan klivit på den.
/Lars Hansén

21 maj 2014, Tornseglare…
Satt på altanen i kväll och hör plötsligt det välkända ljudet från tornseglare. Jo men visst, där kommer tre tornseglare svepande. Går inte att ta fel på deras månskäreliknande vingar och deras ystra flygande i tafatt runt de höga träden. Samtidigt utstöter de sitt välkända vinande pipande när de sveper förbi. Följde deras framfart en lång stund och ibland var det upp till fem stycken samtidigt.
Är inte det tidigt? Men det är härligt.
/Lars Hansén

15 mars 2014, Uggleskådning…
Lyckad uggleskådning i Ununge. Vi gick från vägbommen i Åla vid 20:00. Efter 1 km ropade minst två pärluggor mycket fint. Plötsligt kom en stor uggla förbiflygande på natthimlen och satte sig invid vägen. En slagugglehona ropade mycket starkt på 50 m avstånd. En hane svarade alldeles intill. Det pågick en kvart. Härlig upplevelse.
/Tomas Larsson

1 mars 2014, Staren är här…
Mars månad har anlänt och jag har alltid betraktat mars som den första vårmånaden.
Och igår den sista februari såg jag då äntligen den första flocken av starar. Satt i soffan till morgonfikat och där utanför kom flocken. Inget att ta miste på. De såg ut som starar och flög som starar. Jag gick ut på altanen och följde dess framfart som var lite i kringelkrokar som för att visa upp sig. Senare på dagen som var annars ovanligt grå och disig gick jag ut i skogen. En del saknar snön men jag tycker om den denna gröna vinter då man fritt kan röra sig i skogen längs invanda stigar. Det är nu det börjar. Man hör på ljuden att naturen vaknar. Nötväckan är ihärdig för att inte tala om talgoxen och grönfinken. Första koltrastdrillen har jag själv inte hört ännu men den kan bara vara någon dag borta. Redan för några veckor sedan kom en sparvhök flygande på bara några meters avstånd, mitt inne i stan mellan trädgårdarna. Kunde till och med se översidan på den när den svepte ner bakom en häck.
Vid frukosten idag kan jag konstatera att det sista tiden varit ovanligt få fåglar vid fågelmataren men det beror så klart på vädret.
Intressant är att notera hur olika matvanor arterna har. Några riktiga glufsare är pilfink och grönfink. De sitter still och bara äter och äter. Nivån i mataren sjunker snabbt. Talgoxen flyger fram, tar ett frö och flyger snabbt bort till närmaste buske där den pickar på sitt frö som hålls fast med en klo. En i och för sig otrolig klofärdighet.
Undrar hur detta speglar sig i vinterfågelräkningen där just talgoxen är ovanligt riklig.
Sitter jag på ena sidan bordet ser jag inte busken och räknar samma fågel många ggr men sitter jag på andra sidan bordet ser jag samma fågel hela tiden.
/Lars Hansén

1 oktober 2013, Lappmes…
I tisdags, 1.10. sågs en lappmes på den kända sträckfågellokalen Skatudden nära Grisslehamn på Väddö. Lappmesen hör hemma i de nordliga storskogarna främst i Norrbotten. Arten lever främst i hänglav-rika naturskogar med gott om gamla träd och död ved och i takt med att dessa skogar avverkats så har även lappmesen blivit allt ovanligare i Sverige.
Ibland händer det att lappmesar drar runt i landskapet och kan då komma så långt ner som till Uppland. Det var dock länge sedan det sågs någon lappmes i Norrtälje kommun och detta är blott det femte fyndet. Det första gjordes också det vid Skatudden 1972. 1994 fanns det som mest tre lappmesar vid Senneby hake på Väddö. Vintern 2004-2005 sågs ett ex i Frötuna och en på norra Singö.
Den glada rapportören denna gång heter Per-Anders Edin och han såg den som närmast på bara två meters håll!
/Kristoffer

21 september 2013, Rovisar…
Hösten gör snabba framsteg. Det var bara drygt en vecka sedan jag gick kortärmat och nu är det frostvarning. Besökte Öland i helgen och där fanns en gnutta kvar av sommaren.
Sädesärlorna sprang på gården och Ladusvalorna dröjde sig kvar. Och tranor och åter tranor. Emellertid så påminner de om hösten med sina omfattande sträck. Blir lika överraskat glad varje gång jag ser de flyger norrut. Men det är väl bara temporärt just under dagen i jakt på föda.
Hade förmånen att få vara med på en exkursion nere vid Ås kyrka under ledning av Gösta Friberg. Vädret på topp med helblå himmel. Ca 50 deltagare hade mött upp med kikare, kameror och tub.
Ämnet för dagen var rovfåglar.
Och det fanns det. Massor. Såg många havsörnar både med vit stjärt och utan vit stjärt. En del mer ruggade än andra. Kännetecken, ser ut som en ladugårdsdörr!
Sparvhökar fanns det många, flyger en fyra-fem snabba vingslag, sedan glider en bit.
Stenfalkar, expert på att härma t.ex en duvas flykt för att förvilla bytet och vinna någon extra meter innan anfallet.
Tornfalkar som ryttlar och annars använder vingarna tämligen frekvent utan längre glidflykt.
Ett par präktiga rödglador visade upp sig på nära håll. Så nära så man verkligen såg hur rödaktiga de är, speciellt i solljuset på stjärt och även översida.
Ormvråkar som har mycket varierat utseende. Kännetecken, kan se ut lite hur som helst.
Fjällvråk syntes också på genomresa över fältet.
En större hackspett flög med lite klumpiga vingslag några hundra meter över fältet.
Chansen att överleva var tämligen liten med så många rovfåglar inpå, men den hade tur, just då ingen rovis närmare än 500 m.
Tranornas magnifika sträck gjorde sig påminda mitt bland rovfåglarna. Fick lära mig och det var verkligen så, att de ofta flyger tre och tre mitt i de stora sträcket. Den mellersta fågeln är då en unge som har ett mer markerat rött huvud jämfört med föräldrarna.
Och att tranornas ständiga skrik delvis är för att hålla samman familjen. En unge som kommit ifrån sina föräldrar är bara en transpillra och kommer förmodligen gå under.
Att bemärka är att ungarna skriker inte som föräldrarna utan utstöter mer pip än skrik.
Ofta har tranorna bara en unge stor nog att flyga. Av de två äggen som båda kläcks så är det ofta så att den först kläckta ungen är mycket stygg mot sitt syskon som kan hackas ihjäl.
Fick också lära mig att tranor till skillnad från rovfåglar, ruggar sin fjäderdräkt nere bland korkekarna i Spanien där de kan gå ostört och äta ekollon. Då är de mer eller mindre flygodugliga. En rovfågel däremot måste alltid vara manöverduglig och ruggar sig vartefter med någon vingpenna då och då, fast oftast parvis på båda vingarna.
Det var för mig en mycket lärorik dag.
//Lars Hansén

28 juni 2013, På cykeltur…
Åker ut på en cykelrunda före frukost. Är precis hemkommen från en rundresa på Island där rödspov och småspov tillsammans med strandskata och rödvingetrast tillhörde de vanligaste fåglarna. Såg också islandsknipor och islommar. För att inte tala om alla stormfåglar som flög över huvudet på en ibland. Och lunnefåglar och storlabbar…
Vad kan slå detta?
Hör först en svarthätta som sjunger så vackert. Lövsångare och bofink håller fortfarande låda.
Cyklar förbi färgkulla och tänker på dottern som håller på med garnfärgning. På ett fält hör jag en kornknarr. En lantbrukare flyttar sina kor från en hage till en annan. Någon ko stannar upp för att hennes kalv vill dia. Sånglärkan drillar. Kör vidare in på en liten skogsväg där en aspfjäril fladdrar omkring. En ormvråk lyfter från en stolpe och tar fart i vinden.
Där flyger en stenskvätta till ett stenröse på andra sidan vägen. Jag stannar för att plocka några solmogna smultron. Smakar verkligen sommar. Ser en nyss utslagen skogsklocka, en ovanlig blåklocka som växer här. En flugsnapparhona sitter i en björk. Gulsparven räknar…
Väl hemkommen igen är det underbart att sitta vid trädgårdsbordet med frukosten och se på när trastarna uppfostrar sina ungar. En gök hoar svagt från söder. Nere från sjön hörs storlommens klååi-kå.
Hör också vår lustiga koltrast som underhåller med signaturmelodin till Vi i femman.
På Island finns det begränsat med arter. Inga sångare t.ex och mycket få rovfåglar. Hur skulle man klara sig utan dem? Sverige är underbart även om jag längtar tillbaka till Harlequinerna – strömänderna.
//Ninne

9 juni 2013, Sångare och knarr…
Tog en tur med bilen igår till Sveden för att kolla om härmsångaren fanns där vilket den gjorde förr om åren. Ingen härmsångare hördes men jag fick en annan häftig upplevelse. I viken låg kanadagäss med ungar, ett småskrakepar, storskrakehonor, en rödbena och gräsandsdrakar. Efter en stund började en rörsångare sjunga. Jag stod mitt i vassen på en spång och rörsångaren var alldeles intill mig. Några vasstrån började gungade och plötsligt såg jag rörsångaren. Inte alltid man får ögonkontakt med en sångare!
På kvällen tog jag cykeln till Vadbron där jag hörde en kärrsångare i onsdags natt. Men ingen kärrsångare denna kväll men däremot en gräshoppsångare. Det var längesedan jag hörde en sådan på denna plats. Dessutom fanns det en helt ”galen” kornknarr ute på fältet. Den sjöng så intensivt så den t.o.m. överröstade personerna som hade fest i en villa intill. Därefter fortsatte jag till Rialamalmen och det ställe där det alltid brukar finnas nattskärra. Och mycket riktigt – efter en liten stund kom den spinnrockslika sången. Kul!
Ja, sen var det bara att ta sig tillbaka via kornknarren och hem till sängen. Gissa om jag sov gott!
//Ninne

16 maj 2013, Ett nytt måste…
I lördags var jag ut till Måssten som ligger strax utanför Svartklubbens fyr på Singö.
Vi var 9 tjejer från nätverket Rapphönan, Uppland, som fick tillfälle att komma till denna lilla ö som tidigare varit militärens.
På ön möttes vi av ett sylvia-pladder och precis efter en ärtsångarsång.
Det lät som om det kom från samma fågel. Va, tänkte jag. En sån drill har väl inte ärtsångaren? Konstigt!
Så där låter den när den precis anlänt, sa vår ciceron Fredrik. Sedan hördes ärtsångaren hela förmiddagen. Och det var mer än en gång som vi hajade till inför pladdret som lät precis som en törnsångares.
Ute på havet skådade vi små- och storlom, ejder, sill- och tobisgrissla, små- och storskrake samt svärta.
Precis nedanför klippan där vi stod låg ett tordmulepar och visade sig från sin fina sida.
En skräntärna fick vi också på nära håll.
En annan karakteristisk art var sädesärla. Den fanns överallt.
Lustigt var det att se stenskvättan sitta högt uppe i ett träd och sjunga. Man är ju van att se den på marken, oftast på någon stenhög.
Uppe på en platå på ett skär fanns ett labbpar – den ljusa och mörka fasen – som samhäckade.
En taltrastsmedja, där taltrasten hade hackat sönder sniglar hittade vi också. En sån har jag aldrig sett förut. Man lär sig alltid nåt nytt när det gäller fåglar. Det är väl det som är lite av tjusningen!
Nu har Måssten blivit ett av mina nya måsten!
//Ninne

3 maj 2013, Ovanlig Valborg…
Hade precis packat korgen med korv och bröd för att gå ner till brasan vid sjön med son, sonson och maken när telefonen ringde.
I den fick jag tips om att en ägretthäger synts i kommunen. Närmare bestämt vid Nodsta och Kyrksjön.
Hastigt och lustigt fick planerna ändras.
Där står korgen, min kära familj. Nu sticker jag ut en stund och skådar. Syns senare.
Väl framme vid Kyrksjön såg jag ingen fågel. Spanade av alla buskage med tubkikaren. Efter ett tag kom min tipsares föräldrar och tillsammans åkte vi en bit västerut för att se om hägern flyttat på sig. Men icke. Vi vände och när vi kom tillbaka till första stället så vips var ägretthägern där. Kanonobs! Så nu har man ägretthäger som livskryss, Sverigekryss och kommunkryss. Inte illa! Förra året fick jag kohägern i Senneby. Så nu återstår bara rallhäger och silkeshäger. Den senare hade setts i Bergshamarviken för ca 20 år sedan.
Väl tillbaka vid brasan undrade grannarna om jag sett hägern. Jadå. Och vi har haft en trevlig träff med storlomparet, kontrade de. Det simmade förbi bryggan högljutt ropandes sitt
klååi, kåk-klååi, kåk-klååi.
//Ninne

26 april 2013, Vem skulle tro mig?…
Förra veckan på torsdagen skulle jag göra en fågelrunda på hemvägen. Stannade på 276:an vid Penningby och kollade vad som fanns där vid översvämningen. Men ack så mycket trafik det var! Nej jag åker runt Riala i stället, tänkte jag.
Efter Njurskullen såg jag något stort gå omkring på en blötmark. Stannade bilen mitt i en kurva och kollade med kikaren. Va? Vad är det? En vit stork! Wow! Tittade på den en stund och tänkte sen: Vem kommer att tro mig när jag säger att jag sett en vit stork i Bergshamra? Fram med mobilen och tog ett kort. Med lite fantasi kunde man se att det var en stork på fotot. Men i alla fall ett bevis, tänkte jag och fortsatte min färd när storken gick bakom ett hus.
Vid Uttersättra fanns det en massa trastar på en åker. När jag vevade ner bilrutan hörde jag rödvingetrastarnas try, try, try. Där var också mycket björktrast. Dessutom såg jag två dubbeltrastar.
Ska nog åka tillbaka och kolla om storken är kvar, tänkte jag. Väl framme vid storkstället insåg jag att mitt fotobevis inte behövdes. Där stod ett femtal skådare med riggade tubar. Drevet hade gått. Att jag inte insåg att så skulle ske från början!
//Ninne
PS. Jag fick årets första sädesärla vid Kundbysjön på fredan. Liksom snatterand, skäggdopping, kricka, brun kärrhök, fiskgjuse, bläsand, knipa och stenskvätta. Inte illa!
Och en skogssnäppa hemma vid Älghagen på lördagen. DS.

18 april 2013, Det är mycket nu!…
Kom hem vid femtiden som vanligt. Öppnade bildörren och möttes av en kör av fåglar. I träden satt säkert hundra bofinkar och bergfinkar. Bergfinkarnas sisande låg som en matta i bakgrunden och bofinkarnas sångstrofer kom in som glada trudelutter.
Smög in i huset och tog fram kikaren och satt en lång stund och iakttog fåglarna. Tänk vad ljust beigefärgade bofinkshonorna är. Har aldrig tänkt på det förut. Och vad kul att studera bergfinkshannarna. Några i vinterdräkt och andra med mer eller mindre svart huvud.
När jag gick ner för att hämta tidningen nästa morgon så hörde jag vårens första rödhake sitta och sjunga. Ljuvligt! Och uppe från kalhygget hördes första rödvingetrasten. På väg till jobbet såg jag de första stararna nere vid viken och vid Penningby var det översvämning och fullt med tofsvipor, sångsvanar, gräsänder, fisk- och skrattmåsar och en stor flock ringduvor som lyfte.
Sånglärka fick jag vid södra infarten.
Alfågelsång och vårens första strandskator, brunand, vigg, storskrak och knipa hade jag i Östernäs förra veckan.
Men ingen sädesärla ännu. Var är den? Jag väntar!
//Ninne

10 april 2013, Gick ut i morse och hörde..…
Gick ut i morse och hörde nötväckans vårrop och hackspettarnas trummande. Men där? Vad var det? En gång till. JA det är ju bofinken. Välkommen!
Satt häromkvällen i Blåsippsskogen och lyssnade på koltrasten. Då ringde mobilen. Sen satt jag där och lyssnade på koltrasten och en glad son. Ibland är livet trevligt!
//Ninne

26 mars 2013, Koltrasten sjunger, men…
Att komma hem vid femtiden på kvällen och gå in är svårt nu. Koltrasten sjunger från en grantopp. Det lätet är för mig helt magiskt. Jag vill bara ut och lyssna och få en ”trastkväll”.
Varför gör jag inte det då?
Jo, för sången störs av skogsavverkningsmaskiner.
Tre hyggen på gång samtidigt i ”min” skog och de hugger 23 timmar om dygnet! Att höra ljudet från skogsmaskinerna gör mig nervig. Koltrasten sjunger men bakgrundsljudet är förfärligt.
Bara hoppas de är klara med avverkningarna snart. Högarna med timmer växer för var dag.
Var i alla fall på uggleexkursionen i lördags. Vi gick i månljuset på en skogsväg och fick både se och höra sparvuggla. Vad stor den ser ut när den sitter i toppen av en gran och vad liten den är när den flyger!
Dessutom fick vi höra pärluggla, dock på långt avstånd. Det var längesen jag hörde denna uggla så det var en fin upplevelse.
//Ninne

12 mars 2013, Är det våren som är på väg?
Är det våren som är på väg?
Hoppas det. Är rätt trött på vintern nu.
Förra veckan var jag vid Angarnsjöängen i Vallentuna och fick se en tofsvipa, tre grågäss, ett par kanadagäss samt en bofink som försökte sig på att sjunga.
Det var en lisa för själen.
Ser på Svalan att sånglärkan har siktats i Täby kyrkby.
Grågässen och tofsviporna verkar ha vänt och är nu i Sörmland.
Ringduvor har setts på Järvafältet, i Frihamnen och vid Fysingen.
Det känns som om de är precis bakom ryggen och snart är över oss! Härlig tid vi har framför oss, eller hur?
Snart är det ju också dags för uggleutflykten med ROF den 23 mars. Hoppas på bra uggleväder då.
//Ninne

20 februari 2013, Vad skönt det är att gå ut nu!
Vad skönt det är att gå ut nu på morgnarna.
Nötväckan brukar hälsa mig välkommen ut med sitt huit.
I lördags fick jag mitt första kommunkryss på hökuggla. Vi var på väg till dottern i Tierp och passerade Gråskas enemarker. Ser ni nån hökuggla, frågade jag sonen och mannen i bilen. Vadå? Hök??. Jag det ska finnas en här. Jag såg nåt vitt i ett träd nyss, sa mannen. Vänd bilen och åk tillbaka, bad jag sonen enträget. Bäst göra som mamma säger, sa han och vände och körde tillbaka. Mycket riktigt. Där satt en hökuggla och krysset var ett faktum.

Nu väntar ROF: s årsmöte. Nästa onsdag den 27 februari äger det rum på Roslagens Sparbank kl. 19.00. Hoppas vi ses där!
//Ninne

6 februari 2013, Ljuset är tillbaka!
Tänk vilken skillnad det är nu på morgnarna. Fåglarna har börjat sjunga igen. Härligt!
Gick rundan runt byn och vid ån satt det säkert hundra grönsiskor i alarna och kvittrade medan de åt av kottfröna med sin spetsiga näbb. Ett härligt ljud tycker jag.
Talgoxen vann som vanligt Vinterfåglar inpå knuten. Fast inte hos mig. Jag hade flest domherrar – hela 12 stycken. På andra plats kom talgoxen tätt följt av blåmesen. Dessutom fick jag in en steglits – inte alls vanlig hos mig ute i skogen. Trots sin färgprakt la jag märke till hur väl den smälte in i bakgrunden. Ropade på Mannen att komma snabbt och titta på steglitsen i björken. Men han såg den inte först.
Totalt hade jag nio olika arter. Hur gick det för dig?
//Ninne
PS. Idag, 6 februari, hade jag tänkt ta en semesterdag för att vara ute och skåda. Vilken tur att det inte blev så – snön vräker ner! DS.

24 januari 2013, Vinterfågelräkning i helgen!!
Ja, så är det åter dags för räkning av fåglar inpå knuten. Oj, vad tiden rusar iväg.
Förra året hade jag rätt så många arter och individer vid min restaurang. Men de andra åren har just den här helgen varit ovanligt fågelfattig.
Läs mer på Sofnet.org
Häromveckan, när jag gick min vanliga morgonrunda, kom en ledbuss och körde över bron. Eftersom jag stod på densamma fick jag trycka mig mot broräcket och då, bakom en gren, fick jag syn på den – strömstaren. Där stod han vid iskanten och neg och hans haklapp lyste så vit. Efter en stund flög han iväg till en sten, neg och dök ner i vattnet och poppade upp igen och flög åter iväg. Förra året fanns det två individer i ån.
I måndags kväll vid Lagårn, när jag kom med bilen, blev jag varse något ljust som satt på en elledning. Backade tillbaka och fick se att det var en kattuggla som satt där och stirrade på mig. Kul! Påminner mig om att snart nalkas mars och ugglekvällen.
//Ninne

10 januari 2013, Fler fåglar och en överraskning…!
Går min vanliga promenad runt byn.
I en tall på ”Kalfjället” – egenpåhittat namn på kalhygget ;-) – hörs en flock sidensvansar med sin spröda klingande sirr i en tall. Plötsligt far de ut från trädet, flyger en bit och sätter sig sen i tallen igen. Gör så några gånger. Kanske blev de skrämda av något.
Borta vid Haga hör jag hur en gröngöling ropar. Står en stund och spanar och får se den också. Känns som om våren är nära!
Vid vägkorset ser jag hur tre personer och två hundar står och tittar åt mitt håll. Är det några jag känner? Vågar inte morsa efter det att jag glatt hälsade på två andra hundägare vid Lagårn som jag tyckte var ett par bekanta – men det var fel.
Personerna vid vägkorset fortsätter titta på mig. Jag går vidare och de tittar. Väl framme får jag förklaringen. De står och tittar på en hermelin som håller till i en snöhög. Den dyker upp då och då sittande på bakbenen och tittar sig omkring. Vilken överraskning! Det är andra gången i mitt liv som jag ser en sådan. Och aldrig så här nära. Det är bara några meter till den.
Den ena kvinnan berättar att hennes föräldrar, som bor en bit bort, haft en hermelinfamilj vid sitt hus.
Numera heter korset Hermelinen.
//Ninne

7 januari 2013, Slår upp ögonen på nyårsdagen!
Slår upp ögonen på nyårsdagen. Tittar ut i gryningen. Den första fågel jag ser är en blåmes. Förra året var koltrasten den första jag såg. En trevlig timid fågel. Vad kan det innebära att det är blåmes i år?
Blåmesen är ju en söt liten fågel, men skenet bedrar. Vid fågelbordet visar den sitt rätta jag – ettrig som bara den. Kanske är det en spegling av mig själv .
Går ut på årets första promenad.
Första kråkfågeln blir en kråka.
Första hackspetten en större dito.
Första i familjen andfåglar är en sångsvan.
Första rovfågeln en havsörn som kommer flygande ovanför mitt huvud. En sån där drömobs ni vet.
Verkar bli ett bra skådarår 2013.
//Ninne

13 december 2012, Stjärtmesar!
Gick en långpromenad i skogen. Inga särskilda fåglar förekom. Tänkte på hur tyst det är. Var är alla fåglar?
Men plötsligt hörde jag ett välbekant ljud. Stjärtmes – en av mina favvisar. Det satt en 7-8 stycken i en buske. Strax flög de en och en över stigen ivrigt lockande på sitt typiska sätt.
Mina tankar gick till tipset jag läste om för att locka dem till fågelbordet – servera skalade solrosfrön.
Annars brukar jag se dem hemma i mitt syrenbuskage där de äter av talgbollarna.
På vinterhalvåret håller stjärtmesarna ihop i familjegrupper och under häckningstiden använder de sig också av s.k. hjälpare. Det innebär att om ett par misslyckas med sin häckning kan de bli hjälpare och mata de andras ungar, framförallt sina släktingars. Det gäller ju att sprida sina gener och misslyckas jag själv så är det ju bra om mina föräldrar lyckas så jag får fler syskon. På så sätt sprids ju mina gener också. Dessutom kan jag ju lära mig mer om hur man bygger bra bon, tar hand om ungar och hur man effektivare söker upp och väljer mat.
Ja, så gick mina funderingar och med lätta steg fortsatte jag färden hemåt.
//Ninne

14 november 2012, Tallbitar överallt!
Tallbitar verkar vara årets invasionsart. Flera rapporter finns på Svalan. Från Simpnäs, Fasterna, Söderbykarl, Väddö, Vettershaga och t.o.m. centrala Norrtälje.
Det påminner mig om min första observation av dessa fåglar. Det var den 22 januari 2001. De satt i rönnen utanför mitt köksfönster. Som vanligt fick jag rusa efter fågelboken för att verkligen kunna konstatera vilken art det var.
Hur jag kan komma ihåg datumet så där precis? Det var på min 50-årsdag. Vilken present!!
//Ninne

23 oktober 2012, Möte mellan sommar och vinter!
Igår var jag med om mötet mellan sommar och vinter.
Vid infarten till Norrtälje kom en stor flock med hundratals starar flygandes över Statoil med kosan styrd söderut.
På lunchrasten, när jag precis skulle ut på min dagliga promenad, stannade jag upp vid ljudet av fina silverklockor. Det var några sidensvansar som flög ovanför mitt huvud.
Nu gäller det att njuta av dem under de närmaste månaderna innan våren och stararna anländer igen.
//Ninne

9 oktober 2012, Går ut på förstukvisten!
Går ut på förstukvisten för att ta mig ner till brevlådorna och hämta morgontidningen. Stannar och lyssnar. Vilken fart det är på fåglarna! Grönsiskor och mesar i björkarna, två hackspettar som flyger runt med hög fart, nötväckor som pilar mellan fågelborden och träden.
I lördags tyckte sonsonen att vi skulle fylla på fågelborden. Jag vet inte om vi har några frön, sa jag. Men det vet jag var det finns, svarade fyraåringen och drog i väg till källaren. Och mycket riktigt där fanns solrosfrön och talgbollar sen förra säsongen.
Nötväckor tillhör hamstrarna som sparar föda för att ha senare under vinterhalvåret. Jag har läst att de gömmer solrosfrön i barksprickor, i murken ved eller under mossar och lavar. De brukar gömma de så pass djupt att mesarna inte når dem. Dessutom har man konstaterat att de har ett bra långtidsminne så att de hittar sina gömmor med lätthet även vid snösmältningen.
Så mina nötväckor har alltså mycket att stå i nu inför vintern!!
//Ninne

24 september 2012, Höstdagjämning och rubinnäktergal!
Åkte glad i hågen till tjejträff i Svartsättra, nära Fasterna. Plötsligt slår det mig – kikaren är den med?? Nej! Typiskt mig. Jag som planerat skåda fågel på hemvägen.
Då får det bli som det blir. På hemvägen – höstdagjämningsdagen – ser jag ett 40-tal tranor på en stubbåker vid Ubby samt en grupp med två vuxna o två ungfåglar som kliver över ett dike. En starflock landar i ett buskage, flera kråkor, en ormvråk kommer svepande över åkern. Det känns mycket rofyllt. Lite strilande regn, skator som skrattar. Rätt som det är lyfter alla tranor och ger sig iväg som ett pärlband över skogen, trumpetandes. Lite längre bort finns det hundratals grågäss som går omkring och kacklar. Stannar bilen o bara lyssnar. En och annan tofsvipa ser jag också. Ringduvor lyfter från ett träd. Småfåglar far omkring men utan kikare kan jag inte se vilken art det är. Tre sångsvanar syns också. Hösten är ju som våren fast baklänges på nåt vis ;-)
Väl hemma igen vila och på söndagen går jag in på Facebook och läser inlägget från Vår skådarvärld. Rubinnäktergal, en hona – drömart för många i årtionde – sedd på Karskär i Söderarms skärgård!! Satt helt öppet i ett buskage 10-15 sekunder innan den försvann. Björn Anderson var den lyckosamma upptäckaren.
//Ninne

14 september 2012, Vid middagsbordet!
Sitter vid middagsbordet och tittar ut genom fönstret på rönnen som står där utanför. Ovanligt mycket stora klasar med bär i år. Plötsligt kommer en domherre och sätter sig i trädet. Vad fint hans röda bröst harmonierar med rönnbärens! Efter honom kommer två ungfåglar. Hannen plockar bär med sin grova näbb och matar ungarna.
Ungfåglar av domherre har spelat mig spratt tidigare år. Första gången jag såg en ungfågel blev jag villrådig. Den såg ut som en domherre men ändå inte. Vingen hade domherrens vita spegel men huvudet och bröstet var helt annorlunda. Vad är detta? tänkte jag och rusade in efter kikare och fågelbok. Vad har landat på min tomt? Ett nytt tomtkryss?
Efter lite letande förstod jag att det var en juvenil domherre.
//Ninne

30 augusti 2012, Tyst i skogen!
Går morgonrundan med de fyrfota barnbarnen. Tänker på hur tyst det är i skogen. Hör bara en ringduva och en hackspett. Känns lite deppigt.
Åker sedan till jobbet och på vägen dit ser jag en ormvråk över skogen och en fiskgjuse vid viken. Utanför fönstret på jobbet springer flera stycken sädesärlor och letar mat på gräsmattan. På hemvägen ser jag tre tranor på ett blött område och en massa ladusvalor på en telefontråd. Så det finns fåglar kvar! Hurra! Dessutom hör jag en rödhakes knäppande i buskarna hemma och nere vid sjön simmar storlomparet…
//Ninne.

27 juli 2012, Ett dygn vid fågelvägen i slutet av juli!
Även om det kanske inte hör hemma i Roslagen kan jag inte låta bli att delge mitt senaste dygn vid fågelvägen på Öland. Fågelupplevelserna är ju inte lika intensiva så här års annars.
Vaknade igår av lövsångaren i körsbärsträdet utanför det öppna fönstret. Lövsångaren i slutet av juli! Hittade han kanske aldrig någon fru. Hör honom faktiskt nu också i skrivande stund. Varje förmiddag är han igång.
På väg ut till frukostbordet blir jag plötsligt varse en stor fågel som liksom hänger i vinden bara några meter från mig på låg höjd. Ser genast att det är en storspov. Den långa böjda näbben är omisskännlig. Den ger ifrån sig en början på sin välbekanta drill. Sedan seglar den ner bakom muren och sätter sig. Fem minuter senare upprepar sig precis samma sak när storspov nummer två kommer samma väg. De verkar oroliga och har varningsläten för sig på marken och flyger ibland upp och gör en lov över gården.
Till frukost flyger tornseglarna som brukligt tafatt runt husen och gör lågsniffar över huvudet. Efter en särdeles nära förbifart av två stycken i formation så jag instinktivt duckar, följer jag dem med blicken där de redan är hundra meter bort mot den blå himlen.
Då ser jag högt i skyn en flock tranor cirklande. Helt tysta cirklar dom och rör sig makligt i vinden. Räknar in nio stycken. Vet att det är ett tjugofemtal tranor som normalt häckar här under sommaren. Efter en stund ger dom ifrån sig några ljud också. Men utan tornseglarnas förbifart hade jag kanske inte observerat tranorna. Dom flög så högt i det fina vädret. Medan jag tittar på tranorna och undrar varför kikaren inte alltid är med vid frukostbordet så ser jag plötsligt en vit prick på himlen långt högre än tranorna. Ett flygplan var första tanken men det rör sig i en cirkel. Sedan försvinner det, det var ju så högt upp. Men vad var det, jag rusar in efter kikaren. Sjutton också, borta. Jag skannar den klarblå skyn. Plötsligt ser jag en vit prick. Ser nästan helt vit ut, breda vingar med svarta spetsar. Och ser inte bara en utan en hel svärm, kan räkna in tio stycken som ligger där och cirklar på mycket hög höjd. Vet ännu inte säkert vad det var men antingen brun kärrhök eller blå kärrhök som har ännu ljusare undersida. Och tio stycken samtidigt! Maffigt.
Kvällspromenaden gick söderut längs vägen ner mot dungen för att lyssna efter vakteln, men den har inte hörts ännu i år. I stället blev det att titta efter ett ormvråkspar som bor i dungen. Denna gång satt dom på andra sidan vägen på samma fält som några hundra grågäss. När vi kom så flög ormvråkarna upp och flög på bara tio meters avstånd från oss över mot dungen skrikande sitt kväää.
På väg hem kommer den sedvanliga svärmen av starar på väg söderut. De följer pliktskyldigt vägen. En jättesvärm denna gång. Måste vara tiotusentals. Man nästan hukar sig. Ett mycket tydligt sus hörs när hela himlen fylls av starar som passerar. Nästan hemma strax innan solnedgången hörs tornfalken. I grannens vresiga gran bor ett tornfalkspar sedan många år. I år har dom fyra ungar. Man ser tydligt vilka som är ungfåglar. De är synbart mindre än sina föräldrar. Ibland leker tornfalken tafatt med tofsviporna på låg höjd över fältet. Till kvällskaffet igår på övervåningen satte sig en tornfalk på brädan som täcker fönsterfodret. Den älskar att sitta där ibland en kort stund. Man hör det rasslar lite av klorna och ser en stjärt sticka fram. Jag böjer mig fram och tittar snett upp. Mina blickar möter en tornfalks blick på 30 cm avstånd innan den flyger sin kos. Ytterligare en oförglömlig dag längs fågelvägen.
//Lars Hansén

23 juli 2012, Rödhakens sång!
På väg ner till brevlådan och dagens tidning hör jag rödhakens karakteristiska knäppande i buskagen – moraklockslätet.
Rödhakens sång hade jag dock oerhört svårt att lära mig. Jag gick ett par kurser på 80-talet och lärde mig en hel del läten men rödhaken fick jag bara inte in.
Jag försökte och försökte, även via kassettbandspelaren, men nej det gick inte. Kursledaren visade mig med hela sin kropp hur den låter. Jag kan fortfarande se hur han blåser upp sig och liksom pressar fram tonerna.
Och så plötsligt så satt den! Heureka! Överallt och jag menar överallt hörde jag rödhakar. Var hade de varit innan?
//Ninne

12 juli 2012, Eftermiddag i Sessöns hagar!
Satt en eftermiddag i förra veckan i Sessöns hagar och åt min matsäck.
Det händer ibland att jag blir hel tom i huvudet när jag hör fågelsång. Allt jag kunnat är som bortblåst. Jag får koncentrera mig till max för att bitarna förhoppningsvis ska falla på plats.
Så var det nu! Vad hörde jag?
En gulsparv framträdde, en rörsångare från vassen, en lövsångare och så en fågel med stark röst uppe från en ek. Min första tanke var att det var en gärdsmyg – men uppe i ett träd?
Min erfarenhet av gärdsmygar är att de sitter i rishögar och busksnår där det är lätt att gömma sig och inte uppe helt synligt i ett stort träd.
Kikare hade jag inte med mig då detta bara var ett spontanbesök. Jag hade tid att ”döda” innan ett möte på kvällen. Ok, tänkte jag kan ju alltid spela in lätet på mobilen och kolla hemma sen. Nähä, telefonen var kvar i bilen. Jag smög runt träden och tänkte så det knakade i skallen. Gärdsmyg eller någon sällsynt sångare? Har jag upptäckt en ny art? Insåg att så nog inte var fallet.
Väl hemma igen gick jag igenom mina skivor och kunde konstatera att det var en gärdsmyg jag hade hört.
//Ninne

3 juli 2012, Hemma igen och ”mina” fåglar är kvar!
Hemma igen efter en intensiv vecka i Jämtlandsfjällen. Efter att sett många rovfågelarter, flertal vadare bl.a. fjällpipare, smålom i närstudie och en glimt av smalnäbbad simsnäppa och dessutom ensamkontakt med en fjällripa på kalfjället samt studerat lavskrika tills jag tröttnade (!) undrade jag hur det skulle kännas att komma hem igen. När vi vid tvåtiden på natten stannade strax innan kommungränsen för att byta chaufför satt en näktergal i en buske och sjöng välkomnande. Vid trädgårdsbordet intill lekstugan satt jag och åt min frukost senare på dagen. Då hörde jag göken, svarthättan och nötväckan som for omkring med sina ungar. Härligt! Trots allt skönt att komma hem och upptäcka att ”mina” fåglar är kvar och allt är som vanligt igen.
//Ninne

20 juni 2012, Fågelungar!
Var ute med båten igår tillsammans med man, son och sonson. Vi såg fem ejderungar tillsammans med fem ådor på ett ställe. På ett annat ställe var det ett tiotal ungar med två honor. Inte många ungar alltså.
Häromdagen när jag gick till soptunnan hördes ett tjatter i träden bredvid. Det var nötväckeungar som flög omkring. Alltså har det varit en lyckad häckning i holken där.
Häromveckan, när det var så kallt, tog jag en promenad på skogsvägen upp mot Rondellen. Ja vi har lokala namn på platserna här omkring, mannen och jag. Det är ett bra sätt att förklara var vi har varit. En annan plats heter Fjällugglan – jag såg en sådan där en gång. Sen så har vi Sparvugglan, och Cykeln…
Strax innan Rondellen hörde jag ett bekant läte. Ut ur skogen kom en flock
med stjärtmesar. Unga och vuxna. Stjärtmesarna hjälper sina släktingar med deras ungvårdnad om de har misslyckats med sin egen häckning. Delar av mina gener går ju vidare även om jag inte får egna ungar. Det gäller att sprida sina gener!
En annan dag var det ett himla liv på koltrasten. I en gran satt en skata och hade det där lustiga lätet igen – kornknarrlika. Koltrasthonan flög oroligt omkring. Rätt som det var kom en nötskrika och satte sig i granen också. Ännu oroligare blev honan. Så får jag syn på koltrasthannen. Han sitter där helt lugnt på en gren och iakttar det hela.
För ett par veckor sedan dag gick jag för att slänga ut en gren i skogen vid talgoxholken. Ett himla liv blev det. Talgoxarna flög oroligt omkring mig. Jag fattade ingenting förrän jag tittade ner och såg en talgoxunge precis vid mina fötter. Jag drog mig sakteliga därifrån.
//Ninne

13 juni 2012, Nattsångare och rovfåglar!
Tackar för en fin kväll med nattsångarexkursionen.
Vädret på topp och myggen som även nådde upp till tornets topp. Det första som jag såg var en jorduggla (kan ha varit två). Vilken mäktig upplevelse där den flyger med lite fladdermusliknande vingslag med en och annan ryttling. Hade förmånen att bara några dagar innan även se två jordugglor på Öland varav den ena satte sig bara ca 30 m bort och väste. Dom gula ögonen syntes tydligt. Dagen efter fick jag se ett jordugglebo mitt ute på alvaret med fyra ägg. Jordugglan som, enligt en lantbrukare vars ägor vi var på, ruvat där flera dagar saknades tyvärr. Hoppas inget hänt den. Vågade öppna bilrutan för att ta en bild av boet.

Ett tomt jordugglebo med fyra ägg.
Tillbaka till Brosjötornet nu där rovfåglarna visade sig på parad. En havsörn skrek från sin vanliga trädtopp. En kärrhök flög fram och tillbaka, vilken vacker fågel. Tornfalk och lärkfalk flög växelvis förbi.
Hur gick det nu med nattsångarna? Även om jag inte tydligt hörde det, så hördes på avstånd sävsångare, rörsångare och gräshoppssångare. Någon tyckte sig höra ett kort brum från en rördrom. Självklart hördes näktergalen ständigt överrösta alla andra.

Kornknarr

På väg från tornet nästan framme vid parkering så fick jag i min ensamhet höra kornknarren. Kunde spela in ljudet med min telefon men tyvärr märks det att det är inte en bra ljudmiljö vi vistas i. Ett flygplan brummar i bakgrunden.
// Lars Hansén

12 juni 2012, Steglits och grönsiska!
Gick ner till brevlådorna för att hämta tidningen kl. 6.15. Trött efter en relativt sen tjejkväll…
Ser i ögonvrån att det rör sig något i gräset vid vägkanten 4-5 meter från mig. Stannar och ser en steglits som födosöker där. Strax efter kommer en grönsiska till samma ställe. Där står jag och studerar dessa fåglar och känner hur tröttheten trycks tillbaka och piggheten kommer. Har aldrig förr varit så nära en steglits. De förekommer sparsamt vid vårt fågelbord.
Samma känsla av upprymdhet hade jag förra veckan då jag sent efter en kväll på universitetet åkte till Finsta för att lyssna efter flodsångaren. Den sjöng så intensivt. Låter precis som en symaskin. Pigg efter detta åkte jag till Rialamalmen och efter lite letande fick jag höra två fina nattskärror sjunga. Härligt läte! Låter som en spinnrock.
Annars fyllde jag min lunchrast igår med att åka till Vallby, Sjuhundra, och leta efter storkarna som synts där. Men de hade hunnit flyga iväg.
I morgon kväll är det nattsångarexkursion med ROF. Samling Drottningdals skola kl. 20.30.’
Vi syns!
//Ninne

5 juni 2012, Nattsångare!
Var igår kväll till en lokal som jag tidigare år hört kärrsångare på. Hörde dock ingen men det fanns fullt med sjungande näktergalar. Mindes då min första kontakt med näktergal. Min blivande man och jag tältade på en ö i Mälaren. Denna fågel gäckade oss hela natten. Efter att först krupit ner i sovsäckarna fick vi ge upp om att kunna somna. Vi gick ut ur tältet och försökte spana in vår nattgäst. Men hur vi än försökte kunde vi inte se den. Och hur vi undrade vad det var för fågel. Vi hade inte hört förut. Det fanns inte särskilt gott om näktergalar då. Det var på 70-talet.

Nu är det dags att verkligen ge sig ut och lyssna efter nattsångare. Gäller bara att orka hålla sig vaken minst en halv natt!
Gräshoppsångare är hörd i Ytternäs, Ununge. Och flodsångare i Finsta gärde och i Hållsta, Lohärad. Kärrsångare i bl.a. Södra Rörvik, Roslags-Bro.
Vaktel och kornknarr är också aktiva nu.
//Ninne

31 maj 2012, Busksångare är inrapporterad från Hagsjön!
Ser att busksångare är inrapporterad från Hagsjön, Länna.
Hur konstigt det än kan låta så är busksångare ett av mina första sångarkryss! I mitten av 80-talet kom jag för första gången i kontakt med en fågelförening och började hänga med på exkursioner. Vi var en gång till en plats i södra delarna av Stockholms län och där hörde vi just busksångare. Inte fattade jag att den var så ovanlig.
Är det någon som sett några backsvalor vid Malmens grustag, Riala? Jag åker förbi där ibland men har inte sett några.
Och nu till gårdagens roligaste händelse: Jag låg ute i rabatterna och rensade. Vad får jag höra från Bästa grannens trädgård? Jo, en r o s e n f i n k. Hallå, var det verkligen en rosenfink? Lyssnade igen – jo där kom en till sångstrof. Ringde efter mannen – ja han var inne i huset men jag hade inte tid att gå in och hämta honom. Kom ut, jag har en rosenfink på gång. Han kom ut. Jag stod där med kikaren och ingenting hördes. Vad gör jag här sa mannen? Du är ju min medobservatör. Lyssna nu! Och där kom strofen! Jippi. Ett nytt tomtkryss. Och mannen hörde den också så nu är vi två om detta kryss. Han förstod nog aldrig hur stort det var för mig. Det är ju fåglar i varje snår enligt honom. Bästa grannen kom förbi. Jag berättade för henne varför jag stod med kikaren i högsta hugg. Jag såg en ovanlig fågel utanför mitt köksfönster i går, sa hon. Den var röd på bröstet och jag kände inte igen den.
//Ninne

29 maj 2012, Måndagsmorgon med nya ljud!
Var borta från trädgården ett par dagar. När jag stack ut hakan på måndagsmorgonen var det nya ljud som gällde. Nu sjunger trädgårdssångaren och svarthättan för fullt liksom lövsångaren. Så gott som ingen svartvit flugsnappare hörs och inte heller mesarna är särskilt sångaktiva. De har väl fullt upp med att mata sina ungar.
Ett nytt läte, som jag inte lagt märke till förut, hörs också från en skata. Det låter som ”krex” – likt en kornknarr och däremellan det vanliga kraxandet. Kan det vara ett lockläe? Kanske har den ungar i närheten?
Nu är det dags för nattsångare. Flodsångare är hörd i kommunen vid Flanket, Rådasjön, Säv- och rörsångare vid Syningen, Ekebyholm. Vid den lokalen var jag för första gången förra året. Det var en sådan kakofoni med fåglar där att det var svårt att skilja den ena från den andra!
Där har man också hört näktergal i år.
Vem får höra den första gräshoppsångaren?
Den 13 juni har ROF nattsångarexkursion. Samling vid Drottningdalsskola kl. 20.30.
//Ninne

27 maj 2012,  I huvudet på en rosenfink!
Efter Ingrids blogg om rosenfink trodde jag ett slag jag fått den på hjärnan.
Bara fem minuter efter den bloggen kommit in såg jag själv en rosenfink för första gången.
Den var vacker med sitt vackert färgade huvud och bröst. Tyvärr genom ett fönster så den hördes inte. Strax flög den vidare.
I fredags var det dags igen. Sittandes på altanen hör jag då den karaktäristiska rosenfinken vars ljud jag egentligen aldrig hört mer än på min telefon.
Ingen tvekan, den säger “visst-vet-du-ju” och det visste jag nu. (Klicka på miniatyren för ljud.)

visst-vet-du-ju
Jag såg den tyvärr inte.
Under helgen gjordes ett besök i grannkommunen Eckerö.
Vad hördes där på andra sidan om ett fält, ett par hundra meter bort. Jo, en rosenfink.
Ska det vara så svårt att få se den samtidigt som den sjunger. Jag drog mig snabbt till minnes att man lyckats locka fram den med ljudet i telefonen under en exkursion nyligen.
Denna egenskap hos rosenfinken kan man också läsa om i litteraturen.
Lite fusk egentligen men i krig och kärlek är ju allt tillåtet. Kärlek till rosenfink alltså.
Jo visst fick jag svar, vi hade strax en lång konversation där tvärs över fältet.
Plötsligt tar nyfikenheten över och den kommer flygandes mot mig. Sätter sig i ett träd tio meter bort och sjunger i högan sky. Flyger rakt över mig i en liten dykning och sätter sig i ett annat träd. Så här pågår det under en stund. Jag har turligt nog kameran med och hinner ta ett tiotal bilder. Tyvärr ingen gammal hanne med sitt röda bröst men ljudet var inte att ta fel på. // Lars Hansén

En, nyfiken och något förvirrad, Rosenfink i trädtoppen.

25 maj 2012,  Dramatik i trädgården!
Satte mig i fredags i förra veckan i växthuset för en stilla fruktstund. Hör hur den svartvita flugsnapparen far runt i träden utanför och sjunger intensivt. Blir nyfiken och iakttar honom och ser hur han flyger runt holken på björken och runt holken på tallen, vilken sitter två meter därifrån. Han tittar in i båda holkarna. Rätt som det är flyger en talgoxe ut från björkholken. Strax därefter kommer den tillbaka och flyger direkt in i holken. I exakt samma stund attackerar flugsnapparen honom så att hans vingar smäller i holkväggen. Då kommer det en blåmes ut ur tallholken och sticker iväg för att komma tillbaka. Han flyger dock inte rätt in i holken som talgoxen gjorde utan sätter sig i en liten rönn intill. Svartvita flugen är inte sen att attackera honom också men missar då blåmesen snabbt flyttar på sig. Så där håller de på en stund tills blåmesen smiter in i holken. Då kommer talgoxen ut igen och samma mönster upprepas. Efter ett tag flyger dock den svartvita flugsnapparen till en tredje holk fyra meter från tallholken. Den är bevisligen tom för jag har en kamera i den. Där kan du häcka, tänker jag, men du måste få dit en hona också.
Så där håller det på några dagar för att sen lugna ner sig. Talgoxens ungar kläcks och föräldrarna har fullt sjå med matningen. Flugsnapparen verkar inte fått tag på någon hona för det finns inga ägg i kameraholken. Ibland flyger han runt de andra holkarna och retar dess invånare, men betydligt lugnare än förut.
//Ninne

24 maj 2012,  Senneby viltvatten – där kohägern var!
Surfar runt på Svalan. Senneby viltvatten – där kohägern var – verkar vara ett bra ställe att få skåda vadare, sångare som ärtsångare, svarthätta, trädgårdssångare, gäss, änder, göktyta på.
Sennebyhaken är ju en annan lokal på Väddö som är värt ett besök. Där har man sett gluttsnäppa, bergand, silltrut, törnsångare, ärtsångare, småskrake, lärkfalk mm.
I Riddersholm – en av mina favoritlokaler – har man de senaste dagarna haft bl.a. härmsångare och rosenfink samt göktyta.
Ute på Söderarm finns kärrsångare och lundsångare rapporterade. En gång har jag varit på Söderarm med det var på hösten. Tänk om man skulle kunna komma dit ut nu.
Och ängshök vid Sättraby, Edsbro och nattskärra, Rialamalmen. Hur ska man hinna med allt? //Ninne

23 maj 2012,  Ny pärla – Örsten!
I söndags var jag med på utfärden till Örsten på Singö under Fredrik Bondestams utmärkta guidning. Vilken pärla detta är! Jag blev helt betagen. Vi lyssnade på skillnaden mellan trädgårdssångare och svarthätta. Större hackspettbo såg vi också. Större hackspett gör ett nytt bo vart tredje till fjärde år. Stare och sparvuggla flyttar in i de gamla. Närbild av småskrakehanne fick vi vid Fårklubben. Ute vid Utkiken fanns bl. a. ejder, vigg, havstrut, skräntärna, silvertärna, fiskmås, kustlabb, strandskata och min favorit roskarl. Ett par som parade sig – inte illa. En gammal havsörn kom flygande och på en gång lyfte alla tärnor och en av dem attackerade havsörnen så att den gav sig iväg därifrån. Fördelen med att bo i flock är ju just det att man är flera som upptäcker predatorer och hjälps åt med att försvara sig mot dem.
Avslutningsvis så hörde vi en rosenfink vid midsommarplatsen. Vilken dag!
//Ninne
PS. Jag var till Senneby på Väddö i måndags och fick ett nytt Sverigekryss – kohäger. DS.

21 maj 2012,  Kohäger på Väddö!
Kohäger på Väddö! Och vem var där då om inte jag – på Väddö alltså, men jag visste inget om att kohäger var där samtidigt. Smartphone? Nej inte jag men måste allt skaffa en så även jag kan hålla mig uppdaterad. Kan kohägern vara kvar idag?
//Ninne

18 maj 2012,  Roskarl ute vid Arholma!
Såg att det finns en obs på Svalan på Roskarl ute vid Arholma. Det är en brokig, medelstor och rätt robust, kortnäbbad vadare som håller till på steniga stränder och
vänder på stenar för att hitta insekter och smådjur. Därav namnet Turnstone på engelska och Steinvender på norska. Förhoppningsvis ska vi ut med vår båt i morgon och då spanar jag naturligtvis efter ROF:s ”egen” fågel.
//Ninne

16 maj 2012,  Rosenfinken är på väg upp i landet!
Ser på Svalan och i min mailbox att rosenfinken är på väg upp i landet. Verkar rätt tidigt tycker jag. En trevlig fågel som hälsar ”Please to meet you” när man träffar på den. Förr brukade jag höra den nere vid båtklubben i Bergshamraviken men det var några år sedan sist.
Annars är göken på gång intensivt nu. Hör den både när jag åker till jobbet på morgonen och när jag kommer hem på kvällen. Inte illa, eller hur?
//Ninne

15 maj 2012,  Storspov i Närtuna/Gottröra!
Idag fick jag tillfälle att åka runt i de slättartade delarna av Närtuna och Gottröra. Eftersom att jag ändå besöker Hederviken ganska ofta gjorde jag mitt första stopp vid Holmbro kvarn där jag genast uppptäckte en ensam hane av storspov på Västanberga gårds stubbträda. Vidare kammade jag noll vid Stora Åby, men fick in fyra spovar i ett blickfång när jag stannade till ca 500 m N travbanan i Helgåby. En hane spelade från en åker när ett par och en ensam hane flög över. Paret fortsatte rakt V, över skogen och bort mot Nederlunda. Den ensamma hanen, som rev av en drill i luften, vek N. Troligen var det honom jag såg mellan Håsta och Lilla Åkerby lite senare. En bonde i Stora Åkerby berättade också att en spov spelar regelbundet från maderna N gården. Lite hopp känner man som vanligt, men det är bäst att inte förvänta sig för mycket. Spovarna är extremt ortstrogna och återkommer till nästan exakt samma plats varje år, oavsett hur det gått tidigare. Här är alla fynd som indikerade att det var häckning på gång under 2011.
Ut och hitta storspovar nu, och rapportera så att vi kan hjälpa de som försöker häcka! /Tobias Nilsson

En ensam hane på Långripan.

13 maj 2012,  Ortolansparv i Närtuna!
En fantastiskt vacker morgon på Hederviken gav en del nykomlingar. Bl.a. hördes göken från skogen SO Brahebergs gård, en hane av gulärla visade tydligt att det som vanligt blir häckning på Brahebergs betade tuvmader och en rastande hane av törnskata satt uppflugen på en stolpe intill Holmbroån. Dessutom spann gräshoppsångaren från Vallentuna-sidan av ån.

Här på den stora åkerholmen intill vägen satt ortolansparven och sjöng.
På cykelturen stannade jag till på platser som skulle kunna tänkas fungera för ortolansparvar. Det var dock tyst vid Närtuna k:a, Karlberg och i andra fina områden. Eftersom att sparven sjungit på åkerholmarna S Västanberga gård i alla år gjorde jag en utdragen fikapaus där. Efter en halvtimmes mycket lågintensivt skådande hörde jag till slut en sjungande fågel. Jag kommer att försöka göra minst ett besök i veckan på Västanberga framöver. Som vi tidigare berättat finns det i år pengar för insatser på ortolan-lokaler. /Tobias

13 maj 2012,  Göktyta!
Göktyta! Gick ut på trappan för att ta en promenad med hundarna. Vad fick jag då höra? Jo en göktyta som lät med sina inte särskilt vackra ljudliga toner. Det har jag inte hört häromkring på många, många år. Jag hade gång en kompis på Gotland som hade en häckande göktyta på sin tomt. Oj vad jag var avundsjuk på henne.
Fortsatte ned mot sjön. En ärtsångare sjöng sin skallrande ramsa i enesnåren. Jag studerade den medan hundarna tog sig ett dopp. På hemvägen gick vi förbi en rödstjärt som sjöng från en grantopp. Lätt att känna igen med sin inledande höga ton.
En fin start på dagen! /Ninne

11 maj 2012,  Ägretthägrar i Uppland just nu!
Såg på Svalan att det drar runt ägretthägrar i Uppland just nu. Det sågs en vid Edeboviken (N Hallstavik) för en vecka sedan. Kanske finns det någon i kommunens hägerkolonier?
Lappuggla har också setts i på tre olika platser i kommunen, senast förra helgen. Hur många finns det hos oss egentligen?
Nu är det hög tid för dubbelbeckasinspel och för småfläckig sumphöna att vissla sitt ”huitt”. Är det någon som hört nåt?
Ortolansparv har jag inte hört på åtskilliga år – finns det någon i kommunen månntro? Och hur är det med storspov, svarttärna, gulärla och årta? Årta är en av mina favoritfåglar. Hannen är så praktfull med sitt bländande vita ögonbrynsstreck. Den tycker om grunda näringsrika sjöar och kommer tillbaka i april från Afrika.
Så nu är det dags att ut och spana – inget liggande på sofflocket här inte. /Ninne

11 maj 2012,  Brunglada i Norrtälje kommun!
Wow! Brunglada i Norrtälje kommun! Vid Kundbysjön! Varför var inte jag där? Har brunglada setts i kommunen tidigare? Hade jag överhuvudtaget kunnat artbestämma den? Rovfåglar är svåra tycker jag. Men en rovfågel med kluven stjärt dock inte lika kluven som röd glada hade kanske även fått mig att reagera.
Och tänk vad spännande det är med häckningslådorna för falkar på vattentornet i Rimbo! Pilgrimsfalk sågs i närheten…
Vem är jag som skriver detta? Jo, jag är en mycket intresserad fågelskådare på 61 år bosatt i Bergshamra och har precis börjat blogga på ROF:s hemsida. Hit tänker jag återkomma med oregelbundna intervall och skriva mina iakttagelser och reflektioner om fågellivet i kommunen. /Ninne (Ingrid Ehnström)

10 maj 2012,  Pilgrimsfalk och brunglada i Rimbo!
Jag var vid Kundbysjön nu på fm, satt på berget.
Kl 10.30 kom det en brunglada och passerade förbi och fortsatte mot SW.
En dryg halvtimme därefter kommer det en pilgrimsfalk och sträcker in västerut i riktning mot Rimbo!
Inte ofta man får vara med om en sådan fm.
Kom sen att tänka på den häckningslåda som RNF satt upp på Rimbo vattentorn; kanske var falken på väg dit???
Värt att kolla upp antar jag. /Kristoffer

10 maj 2012,  ROF tackar Returskänken!
ROF vill gärna tacka Returskänken, en av kandidaterna till Norrtelje Tidnings och Naturskyddsföreningens Naturvårdspris 2011, för att de sålde våra egenhändigt tillverkade fågelholkar. /Yvonne Larsson

Kommentarer inaktiverade.